Högsta domstolens (HD:s) roll har förändrats genom Sveriges inträde i EU.

Från att ha varit prejudikatinstans är HD nu skyldig att som "mellaninstans" inhämta EU:s direktiv och rättsregler om det finns "misstanke" om existensen av en tillämplig EU-regel som kan påverka målet.

Är det så att part påstår att det finns en tillämplig EU-lagstiftning eller EU-regel, så måste HD i vilket fall som helst konstatera om påståendet är rätt eller fel.

Behålla gamla rollen
Men det faktum att det skulle åsidosätta svensk lag om det finns en annan sakregel som man måste följa tycks inte bekymra Sveriges högsta rättsinstans, vilken gärna tycks vilja behålla sin gamla roll.

På en direkt fråga varför HD inte följer de nya riktlinjerna och konsekvent inhämtar EU:s direktiv och rättsregler i fler mål, fick jag till svar att "HD endast äger rätt att ställa frågor till EG-domstolen i mål som erhållit prövningstillstånd". Detta är naturligtvis horribelt.

Om detta är förklaringen till varför HD hittills bara inhämtat ett enda direktiv från EG-domstolen (mål nr Ö 1195-94, ett mål som rör rättegångskostnader), så kan man bara konstatera att domstolen inte följer de nya direktiv den är ålagd.

Självklar rättsregel
Inom avtalsrätt och skadeståndsrätt i samband med bankmål är det snarare regel än undantag att svenska domstolar inte följer EG:s grundläggande rättsregler. Enligt allmänna avtalsrättsliga principer som gäller i Sverige och inom EU, skall det inte vara möjligt att bryta ett avtal mitt under pågående avtalsperiod, om det inte inträffar en försämring av säkerheterna. Detta gäller både för kreditlöften och uppsägning av krediter.

Motsvarande första paragraf i avtals- och köplagen finns i alla EU:s medlemsländer och den utgör riktlinjer för handelsbruk och sedvänja i hela Europa och betraktas därför som en lika grundläggande som självklar rättsregel.

Omvänd bevisbörda
Det är denna rättsregel som svenska domstolar inte tycks vilja kännas vid. Och det är kring denna rättsregel som HD i Sverige vägrar inhämta förhandsbesked från EG-domstolen.

Och de fel "underinstanserna" gör sig skyldiga till är att man tillämpar s.k. omvänd bevisbörda, vilket är rättsvidrigt, eftersom man då vänder på orsak och verkan, alltså på den rättsliga logiken. Följden blir förstås att problemställningarna blir felaktigt belysta och bedömda redan från början.

Avstår envist
Svenska domstolar vill heller inte acceptera att i fall där låntagare skött sina förpliktelser mot banken och säkerheten är fullgod banken inte heller kan åberopa uppsägningsvillkoren gentemot låntagaren.

Dessa enkla fakta tycks fortfarande inte ha vunnit gehör hos HD, som envist avstår från att inhämta EG:s grundläggande rättsregler i kreditfrågor.

Tillrättavisning
Genom sitt förfarande gör sig HD skyldig till domstolstrots. Artikel 177 i Romfördraget klargör domstolens skyldigheter i detta avseende. Svenska domstolars anseende förbättras knappast av att HD vägrar ikläda sig sin nya lagstadgade roll.

Gör domstolen inte detta kommer tillrättavisning att ske från Luxemburg med de konsekvenser detta kommer att medföra för alla inblandade justitieråd.