Mats Lönnerblad mot Nordbanken

Låt mig få berätta den alldeles sanna historien om banken som sa upp krediter och som senare inför både tings- och hovrätt slapp bevisa att säkerheterna hade försämrats, vilket banken hade påstått i samband med uppsägningen.

Historien är ganska fantastisk och så här gick den till. En privatperson som var bostadsrättsinnehavare och disponerade en kommersiell bostadsrätt, omfattande två stycken lokaler, fick plötsligt sin kredit från banken uppsagd.

De två lokalerna var sedan länge uthyrda till två olika företag, vilka alltid skött sina hyresbetalningar punktligt. Även bostadrättsinnehavaren hade alltid skött sina räntebetalningar klanderfritt till banken. Hyresintäkterna genererade god vinst.

Utan förvarning
En dag meddelande banken att "säkerheterna inte längre var betryggande" och sa utan någon förvarning upp krediterna med omedelbar verkan. Bankens oväntade agerande slog ner som en bomb.

Fakta i frågan om "säkerheterna var betryggande" hade banken enkelt kunnat ta reda på genom att inhämta uppgifter från den värdering som fanns, eller genom att låta bostadsrättsinnehavaren redovisa hur stora hyresintäkterna var, men så skedde aldrig.

Sälja till underpris
Bostadsrättsinnehavaren tvingades omgående att sälja bostadsrätten, säga upp de båda hyresgästerna och sälja lokalerna till underpris det var mitt i sommaren. Hyresgästerna blev trots korrekta hyreskontrakt tvungna att se sig om efter nya lokaler.

Bolaget som köpte lokalerna gjorde däremot en god vinst. Bara tre månader efter köpet kunde lokalerna säljas på nytt, denna gång med 1 miljon i ren vinst!

Underlåtenhet
Banken hade i affären också blundat för sin skyldighet att enligt svensk lag och EU:s rättsregler bevisa att säkerheterna verkligen hade försämrats.

Bankens uppenbara underlåtenhet fick sin förklaring vid senare domstolsprövning (mål nr T 3-96-93 och T 164-93). Såväl tingsrätt som hovrätt ansåg att banken handlat rätt och skrev att banken måste "anses ha gjort vad som ankommer på den för att kontrollera säkerheten. Att det senare visat sig att uppgiftena varit felaktiga kan inte läggas banken till last."

Domstolen ansåg inte heller att omständigheten "att säkerheten rent faktiskt inte förändrats under lånetiden" hade någon som helst betydelse.

Fall för justitiekanslern
Nu blir det justitiekanslern som får ställa de uppenbart försumliga tjänstemännen vid tingsrätt och hovrätt till svars. Om inte justitiekanslern bidrar till att lagen i detta fall upprätthålls, så kan Sveriges alla företagare, bostadsrättsinnehavare och villaägare betrakta sig själva som rättslösa!

Vad svenska domstolar tycks "glömma" i kreditmål är: för att en bank skall kunna säga upp en kredit när låntagaren skött sina åligganden krävs att "säkerheterna inte längre är betryggande". Men det är enbart banken som har bevisbördan vid domstolsprövning.

Bankens bevisbörda
För att "säkerheterna inte längre skall anses vara betryggande" skall det sålunda ha skett en försämring av säkerhetsmassan i tiden efter den kreditbedömning som banken gör i samband med att lånet beviljas.

Domstolarna i Sverige har tydligen inte förstått att banken ensam är ansvarig för en felaktig kreditbedömning, precis som i övriga Europa.

Om säkerheterna redan vid kreditbedömningen är otillräckliga kan banken vare sig till företagare, bostadsrättsinnehavare eller villaägare säga upp lånen p g a bristande säkerhet. Och det är är endast banken och ingen annan som har bevisbördan för att en försämring av säkerheterna skett.

Rättssäkerheten i fara
Om domstolarna, vilket nu sker, tillåts negligera dessa grundläggande rättsgegler, får domstolarna det visserligen lättare med att formulera sina "domskäl" men ingen får naturligtvis gå med på att rättssäkerheten i ett land äventyras.

Om domstolarna tillåts inta en "principlös" inställning i låneärenden, så riskerar ju snart alla låntagare att bli "rättslösa" så snart det på nytt inträffar en konjunkturnedgång och bankerna, på nytt, vill dra tillbaka sina pengar.

Tungt ansvar
Ansvaret vilar också tungt på Högsta domstolen, vilken för första gången bör döma i ett kreditmål som innefattar en uppsägning av krediter. Och finns det några, hittills okända skäl, till varför den lag vi har inte skall följas, så är det av yttersta vikt att dessa argument nu förs fram i offentlighetens ljus så att deras bärkraft kan synas i sömmarna.

Se vidare:
   Rättshaverist? Javisst!.