Ännu en gång har våra justitieråd kommit i rampljuset. Det var för en tid sedan som det i tidningarna konstaterades att de bestämde timpenningen för extraknäck för sig själva och sina kolleger. De konstaterade därvid att det finns ingen högre instans som kunde bestämma detta och därför var de tvungna att själva göra det, ehuru med en viss motvilja. Men billigt blev det inte.
- Det är en skamfläck för en rättsstat att våra högsta domare skall vara ett slags krämare som tjänar pengar på den gloria som deras ämbete omger dem med. Det förekommer inte i andra länder. En engelsman till exempel skulle tappa hakan av förvåning om han hörde detta. I hans land är sådant helt uteslutet. Jag vill inte påstå att alla domare i HD håller på med extraknäck, men de som inte gör det borde försöka påverka de övriga att sluta därför att allas anseende sjunker som det är nu.
- Jag vill inte skylla allt på justitieråden, de hoppas hela tiden att deras agerande skall glömmas och att pressen skall sluta intressera sig för dem, och deras förhoppningar kommer sällan på skam.
- Tidningarna skriver en eller två gånger om ett problem. Sedan är det inte längre aktuellt och man ägnar sig åt något annat. Jag skulle vilja likna den moderna pressen vid tjuren på en spansk tjurfäktning. Han ser någonting som väcker hans uppmärksamhet, Han bligar argt, sänker hornen och rusar fram mot det misshagliga. Antingen träffar han eller träffar inte. I båda fallen drar han sig tillbaka och verkar allmänt slö och ointelligent. Därefter vrider han sig ett halvt varv och tittar på ett annat mål och rusar i stället mot detta. Ingen styrka eller konsekvens i agerandet. Ingen uthållighet i att förfölja fienden, som är det rigida och arrogansen.

Copyright