Släktingar till äldre personer som drabbats av demens bör se upp med de "goda män" som utses av svenska domstolar.
- Den "gode mannen" som detta handlar om, köpte en sommarstuga av den person vars förmögenhet han hade att se till. För att kunna genomföra affären lät han först "värdera" köpet på så sätt att värderingen syntes innefatta sommarstugan med dess två tomter, när värderingen i själva verket endast innefattade en tomt. Detta medförde naturligtvis att priset blev mycket lägre för honom själv.
- Därefter lät han skriva om testamentet så att köpet också innefattade samtliga inventarier till sommarstugan, inklusive de inventarier som inte tillhörde ägaren. Den "gode mannen" missbrukade således sin ställning som förtroendeman, samt gjorde sig skyldig till bedrägligt förfarande.
- När detta genom släktingarnas agerande kom till domstolens kännedom fick han emellertid inget straff, eftersom han enligt domstolen handlat i "god tro". Hur kan svenska domstolar vara så naiva och lättlurade, och vilka villkor gäller för "goda män"?
- Borde det inte vara förbjudet att själv göra affärer med den egendom, som man som förtroendeman har i uppgift att förvalta? Och hur kan denne "gode man" fortfarande få vara god man, trots att han enligt min uppfattning grovt åsidosatt sina förpliktelser?