Det är alldeles självklart att inga domare ska kunna åta sig extraknäck, i synnerhet inga justitieråd eller hovrättsråd, eftersom de då kan bli jäviga vid överprövning av en dom. Jag ifrågasätter domarnas moral även på högsta nivå. Den långa handläggningstiden i domstolarna tyder också på att domarna inte har tid med sidouppdrag.
- Min erfarenhet av domstolar har medfört att jag ifrågasätter domarnas kompetens. Jag drev under åren 1987-1993 ett upphovsrättsmål där det inte kunde råda någon som helst tvekan om att motpartens tillvägagångssätt bröt mot upphovsrättslagen. Ända dömde både tingsrätt och hovrätt till motpartens fördel. I Högsta domstolen vann jag på alla punkter. Men då var det för sent. Motparten hade gått i konkurs, så utdömd ersättning för rättegångskostnader och skadestånd, över en halv miljoner kronor, betalades aldrig ut.
- I detta fall gällde det upphovsrätten till byggnadsritningar. I lagens paragraf 3 står "Då exemplar av ett verk framställes eller verket göres tillgängligt för allmänheten, skall upphovsmannen angivas i den omfattning och på det sätt god sed kräver." Sedan står det till och med att upphovsmannen kan eftergiva denna rätt endast i begränsad omfattning. Upphovsmannen är alltså skyldig att stå för sitt verk.
- Motparten som åtagit sig ett ändringsuppdrag för en befintlig betydande offentlig byggnad hade på kopior av ur-sprungsritningarna för byggnaden infört smärre ändringar, tagit bort ursprungsnamnen och satt dit sitt eget, på vissa ritningar endast namnbytet, och framstod därmed som upphovsman.
- Inga meningsskiljaktigheter om vilka ändringar som vidtagits på ritningarna förelåg. Det gällde rätten att göra ändringarna. Domarna i tingsrätten och hovrätt förstod sig inte på upphovsrätt och byggnadsritningar. En rådman i tingsrätten skrev till och med att ritningarna inte skilde sig från byggnadsritningar i allmänhet. Tänk om man skulle säga att Picassotavlor inte skiljer sig från tavlor i allmänhet.
- Det är inte rimligt att tvister rörande specialområden ska avgöras av domstolar som saknar kunskap i ämnet och utan expertis. Målen lottas ut till de olika domarna. Skulle orättvisan bli större om man lottade utgången direkt? Vem tar ansvar för domstolarnas misstag? Ingen. Jag hade ju ändå turen att få upp målet i Högsta domstolen och därmed åtminstone få rätt till slut. Det är inte alla förunnat.
- Vad gör justitieministern?

Maj Andersson

Jag håller med Maj Andersson (19/11) att det borde vara självklart för domare att inte åta sig extraknäck som inkräktar på det ordinarie arbetet. Men om inte domare sköter sig bör ärendet annalas till justitiekanslern, JK. EG-domstolen har nämligen slagit fast att Europakonventionens regler skall gälla i dessa sammanhang.
- Här råder dessutom ett strikt skadeståndsansvar, inte för domare, men för staten. Därför propagerar jag gärna för att återinföra det personliga ämbetsmannaansvaret som försvann 1976. Det kan inte vara rimligt att det bara är allmänheten som i dag tvingas betala för domstolarnas misstag medan slarviga domare går helt fria.