”Sedan ämbetsmannaansvaret avskaffades 1976 finns inte reellt skydd ens mot allvarliga rättsövergrepp”, skriver Catharina Lie-Blomqvist i ett inlägg på Läsarnas DN (11/11). Tyvärr måste jag hålla med henne. Jag känner till två av orsakerna till varför det är så.
- Den första och allvarligaste orsaken är att Sverige, till skillnad från andra kulturländer i Europa, fortfarande saknar författningsdomstol.
- Eftersom Högsta domstolen (HD) endast ger prövningstillstånd i mindre - än fem procent av alla mål som överklagas till högsta rättsinstans, ges därför aldrig några riktiga svar på vilka rättsregler som skall följas. Prövningen i de flesta mål blir därför undermåligt gjord när man som i Sverige dessutom konsekvent underlåter att ta hänsyn till alla omständigheter som anförs i huvudförhandlingen.
- När målet sedan anmäls till justitiekanslern (JK), som är skyldig att granska domstolarnas förehavanden, överlåter JK granskningen till oerfarna tjänstemän som skall granska sina blivande överordnades arbeten. Följden blir att granskningen i flesta fall blir undermåligt genomförd. Dessutom är JK som också företräder staten jävig, eftersom han tillåts att sitta på två stolar samtidigt.
- Den andra orsaken är att Sverige inte följer den praxis som finns utvecklad inom den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Detta trots att alla Europarådets medlemsstater ratifierat (godkänt) konventionen - Sverige den 11 januari 1952. Dessutom finns Europakonventionens bestämmelser, sedan den 1 januari 1995 (genom Sveriges inträde - i Europeiska unionen), inskriven i den svenska grundlagen.
- Den viktigaste regeln inom Europakonventionen som Sverige fortfarande inte följer, är artikel 6 § 1 som säger att var och en är berättigad till en riktig rättegång (”fair trial”). Gång på gång fälls Sverige i Europadomstolen i Strasbourg för att inte följa denna regel utan att göra någonting åt saken.