Svenska domare är så prestigefyllda att ett försök att snabba på vissa rättegångar misslyckats. Enskilda riskerar att få sitta emellan och vänta onödigt länge på sin dom.
- En reform som skulle påskynda rättsprocessen har strandat, möjligen på grund av prestigefyllda domare på tingsrätterna. I stället för att låta Högsta domstolen knäcka de juridiska nötterna försöker de själva.
- Detta är inte den enda förklaringen som tonar fram vid samtal med människor i domstolssfären, men den ar återkommande.
- Kanslichefen på HD, Erik Ternert, misstänker att det kan finnas en ängslan bland tingsrättsdomarna att göra bort sig.
- För tio år sedan infördes en snabbvariant på rättslig problemlösning i tvistemål. Den kallas språngvervision. Den har bara utnyttjats tio gånger, det vill saga i genomsnitt en gång per år.
- Kan man kalla det ett misslyckande?
- Ja, svarar lagman Anders Nordström, chef for Jönköpings tingsrätt, med en anings tvekan
- Men den ar bra tänkt, tillägger han om reformen som sådan.

Skulle öka tempot
- Tanken var att skapa fler prejudikat, det vill säga öka antalet vägledande HD-avgöranden och att öka tempot genom att bygga en genväg till det rättsliga avgörandet.
- Det ar en tjusig tanke, säger kanslichef Erik Ternert.
- När det under förberedelserna i ett mål i tingsrätten uppstår osäkerhet över hur en juridisk fråga ska bedömas kan man vända sig direkt till HD med just denna fråga. I väntan på svar vilar målet.
- Alternativet, den vanliga ordningen, är att tingsrätten avgör målet Parterna överklagar till hovrätten och efter dom där ansöks om prövningstillstånd vid HD för ett slutligt avgörande.
- Språngrevisionen måste kunna bli en bra tidsvinst. Det tar åratal att gå den traditionella vägen säger revisionssekreterare Kaisa Söderberg, handläggare vid HD.
- I våras hade hon ett ärende från Klippans tingsrätt. Det handlade om huruvida ett dödsbo var betalningsskyldigt för den avlidnes borgensåtagande. Det tyckte Kaisa Söderberg var en ganska enkel rättsfråga när hon väl hade stavat sig igenom 1734 års lag och några nästan lika gamla prejudikat.
- Efter ett år fick tingsrätten svaret på frågan.
- Det är ganska snabbt, tycker Erik Ternert.
- Ändå har denna påstådda genväg alltså inte blivit någon succé. En orsak är att parterna måste vara överens om vägvalet. Till för något år sedan fanns också villkoret att de inte fick överklaga målet.
- Justitierådet Johan Munck säger sig inte ha hört talas om att tingsrättsdomarna skulle utgöra en propp i systemet, men för att en domare ska pröva språnget tror han det fordras att denne är road av iden och lagd åt det teoretiska hållet.

Passar vissa
- Alla påpekar, som en bromsande faktor att språngrevision endast passar renodlade frågeställningar.
- Det är inte många gånger man hittar en ren rättsfråga, som alltså inte är beroende av bevisning, säger chefen för Uppsala tingsrätt, lagman Erik Lempert. I konsekvens med det tror han därför inte att reformen faktiskt är möjlig att tillämpa på så många mål.
- Han tror också att det finns ett psykologiskt motstånd hos domarna eftersom försöket till tidsvinst kan vändas till ett misslyckande. Om HD inte tycker att frågan är tillräckligt intressant blir det inget prövningstillstånd. Detta har hänt, men okänt hur många gånger. HD-domare Munck menar att chansen till ett ja just i dessa ärenden dock är hög.

Riskerar nesa
- Tingsrättsdomaren som "hissar" en paragraftolkning till HD riskerar således nesan att få tillbaka frågan obesvarad samtidigt som kanske ett år gått förlorat.
- Lagman Lempert berättar att svenska domare är bland de sämsta på att vända sig till EG-domstolen i Luxemburg för att be om förhandsbesked.
- Möjligen kan det finnas ett inslag av att man är sig själv nog, vad vet jag? avslutar Lempert.
- Hans tingsrättschefskollega i Jönköping, Anders Nordström, är inte främmande för att det ligger prestige bakom misslyckandet.
- Varför skulle man inte försöka att lösa frågan själv, tror jag många tänker.

^{Tolkningsfrågor bryts ut}

Gäller inte familjemål. Språngrevision betyder att en rättsfråga, t ex tolkning av en paragraf, bryts ut från målet i övrigt att prövas av HD. Tekniken kan tillämpas på alla tvistemål som inte är familjemål, dvs cirka 30 000 per år. Det kan t ex gälla skadestånd, bilköp eller fel i fastighet.