Bokens titel: Utsikt från stol 12 
Författare: Per Wästberg 
Norstedts förlag 

Akademien verkar för det svenska språket och den svenska litteraturen. Akademien lämnar genom sitt arbete med Nobelpriset ett mycket värdefullt bidrag till världslitteraturen. Det är långsiktiga uppdrag som reser ständigt nya krav. Det kanske mest åskådliga sättet att följa Akademiens arbete är att göra det genom dess ledamöter. 

Själv minns Wästberg några kvällar i evenemangslokalen Forum, som "kulturprofilen" Arnault drev, som djärva, överhettade och grandiosa i sin förening av musik, konst, filosofi och poesi. Av orden och musiken skapades något som alla deltagare delade. Det föll honom aldrig in att detta var en olycksalig källare. För akademiledamöterna som var där, ofta eller emellanåt, blev chocken särskilt stor då de djupa revorna i gemenskapen blev synliga och en helt annan historia steg fram. Wästberg hade ju fäst sig vid programförklaringen av Jean-Claude Arnault 2007: "Att samtala med sinnena, sätta idéer i rörelse, söka och föra upp det underliggande, bryta sönder det linjära i ämnet och skapa tillträde till underjordens händelser". 

Under fyra års söndagseftermiddagar läste författare och skådespelare Prousts romansvit för en hängiven skara. Där trängdes postmodernister, poststrukturalister och postmaoister med ett äldre kulturhängivet borgerskap, som jag själv tillhör. Att kalla denna blandade publik för blinda medbrottslingar till en mytoman – som massmedia senare gjorde – anser både jag och Wästberg saknar all grund. 

Bilden av "kulturprofilen" som en uppslagsrik gentleman kom omsider att handgripligen vederläggas av verkligheten, skriver Wästberg. Att "kulturprofilens" sedan länge pågående sexmissbruk kom i dagen så sent blev till stor skada för en lång rad kvinnor.  

Per Wästberg kände några av dem. Kulissen av briljanta musiker, poeter och filosofer var länge Jean-Claudes ogenomträngliga skydd, och så länge den inte genombröts fanns många som kärleksfullt hoppade på källarscenens livskraft. Men en kväll i november 2017 visade sig skaparen av dessa mysteriespel vara "ormen som fick paradiset att gå förlorat", skriver Per Wästberg. 

Samspelet med en språklig, litterärt och estetiskt intresserad allmänhet är meningsfullt bortom alla elitära föreställningar. 

Justitierådet Eric M. Runesson som räddade Svenska Akademien från fullständig kollaps när skandalen exploderade är värd all min beundran. Som medlare valde han att arbeta utan arvode - pro bono - för att på nytt skapa förtroende hos tre parter, Akademien, Nobelstiftelsen och Kungahuset, förutom hos dem som lämnade arbetet i Akademien, men stod kvar som ledamöter. 

Svenska Akademien är ingen frimurareorden med hemliga tecken. Inget slutet system. Ingen sekt. Om akademien alls liknar en exklusiv klubb beror det på dess begränsade medlemsantal, som är bestämt från början av Gustaf III. Medlemmarna är invalda, inte utvalda.  

Någon isolering är de inte betjänta av. Samspelet med en språklig, litterärt och estetiskt intresserad allmänhet är meningsfullt bortom alla elitära föreställningar, skriver Per Wästberg i sin bok, där han också avslöjar vad som händer i Börshuset på ett sätt som aldrig skett tidigare. 

År 2022 har det gått 236 år sedan Svenska Akademien instiftades. Med de senaste invalen har sedan begynnelsen jämnt 200 ledamöter intagit de 18 stolarna. Per Wästberg skriver om ledamöterna på stol 12, men även andra, bland annat sina samtida: Ulf Linde, Horace Engdahl, Kristina Lugn, Gunnel Vallquist, Torgny Lindgren och Kjell Espmark. 

Efter Akademiens kris blickar han förhoppningsfullt framåt. Att vara ledamot i Svenska Akademien är ingen äretitel eller kunglig medalj, anser Wästberg. Och det är ingen stol där man kan luta sig tillbaka i tro att man uppnått något. Det är ett förtroendeuppdrag och ett ansvar på mycket lång sikt. 

Och det är en förpliktelse som ger ökad tyngd åt livet, anser han, en relation som inte kan jämföras med andra sammanslutningar. Själv tycker jag att Akademien lyckats över förväntan sedan starten, vilket vi måste respektera även när kriser resulterar i ramaskri mot både dess tillblivelse och verksamhet. 

Mats Lönnerblad