[Hemsida


Kraven på effektivt domstolsskydd måste stärkas 
Medborgarrättsrörelsens tidning Artikel 19 (2021-10-04)

Svenska institutet för europeiska studier (Sieps) har gjort en sammanfattning i en ny rapport (Rapport 2021:3) som tydliggör hur viktigt det är att alla medlemsländer följer Europakonventionen och Europadomstolens förhandsbesked, domslut och direktiv. Kravet på en “rättvis rättegång” och ett förbättrat domstolsskydd måste stärkas. 

Dessa krav från den Europeiska unionen (EU) – som fortfarande inte uppfylls i Sverige till alla delar – markerar ett nytt skede inom EU – som gäller alla EU:s rättsstater – och utgör ett grundläggande juridiskt bindande värde i EU:s rättsordning. 

Detta värde slås fast i artikel 2 i EU-fördraget och får ett konkret och rättssäkert uttryck i artikel 9.1 andra stycket i EU-fördraget: “Medlemsstaterna ska fastställa de möjligheter till överklagande som behövs för att säkerställa ett effektivt domstolskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten“. Vilket för närvarande fortfarande inte sker i Sverige, redan i den andra rättsinstansen som inte tar upp vissa mål som strider mot EU-rätten och Europakonventionen (EKMR) som skulle ha prövats i en högre rättsinstans. 

EU-domstolen klargör bland annat att nationella myndigheter har en negativ såväl som positiv skyldighet att respektera EU:s krav på oberoende domstolar samt att inte sänka nivån på detta områden – som har skett i många fall jag redan skrivit om – i både artiklar och i mina böcker. 

EU-domstolens avgörande innebär också en skyldighet från Sveriges och de andra medlemsstaternas sida  att avstå från lagändringar som undergräver rättsstatsprincipen, som skett genom att utan någon ordentlig motivering och på lösa grunder inte tillåter prövning i andra rättsinstans. Nationella domstolar får inte heller tillämpa regler om domares personliga ansvar, utan garantier för att de ska kunna stå emot yttre påtryckningar som innehåller felaktiga rättsliga beslut. 

Låt mig därför få visa vad som redan har skett i ett svenskt fall där ett företag råkat illa ut eftersom hela hans bolag blivit kapat och bara de immateriella rättigheterna var värda 100 miljoner kronor när denna kapning skedde och företaget kunde säljas vidare för cirka 325 miljoner kronor av de som stulit hans företag, med bolagets egna medel utan att behöva betala en krona. 

Sveriges dåvarande innovations- och näringsminister Mikael Damberg introducerade i en stort uppslagen kampanj i Dagens Industri (DI den 23 och 24 mars 2016) . Tillsammans med generaldirektörerna Charlotte Brogren, Vinnova och Susanna Ås Sivborg Patent och Registreringsverket (PRV) informerade man om att små och medelstora företags bristande kunskap om de immateriella tillgångarna värde nu skulle avhjälpas. 

Näringsdepartementet hade kommit fram till att dessa tillgångar ibland utgör 80 procent av ett företags marknadsvärde. För denna kunskapsspridning investerar departementet cirka 80 miljoner kronor som Vinnova och PRV skulle dela på under fyra år. 

Samtidigt pågick en rättsprocess i Stockholms tingsrätt mot en statlig stiftelse som lagt beslag på en del av kärandens bolag som jag tidigare skrivit om. Svaranden och de som stulit hans företag hade kommit överens om att de immateriella tillgångarna i ett hemligt avtal skulle överföras kostnadsfritt från kärandens hundraprocentigt ägda moderbolag. 

Det operativa bolaget skulle de nya ägarna ta över för substansvärdet. Det vill säga ”skrotvärdet”, för en krona. När marknadsvärdet uppgick till 175 miljoner kronor. Den fråga som jag då ställer mig är av vilken anledning de immateriella tillgångarna utgör 80 procent av företagets värde? 

Det är enligt min uppfattning ett oseriöst dubbelspel av Mikael Damberg när han senare försvarar den statliga stiftelsen övertagande av en del av kärandens bolag, utan att förvärva en enda aktier i bolaget, och inte heller svarar på brev sedan käranden anmält övergreppen till näringsdepartementet. Mikael Damberg är enligt min uppfattning helt enkelt inte trovärdig när han inte kan städa upp i sitt departement och stoppa den pågående tvisten. 

I detta fall har käranden straffats för han grundat ett globalt företag som skapat tiotusentals manår i sysselsättning, miljarder i exportintäkter och miljarder till det svenska samhället. Än i dag är de som ”kapade” hans företag utan att betala en krona sålts vidare till ett utländskt bolag för cirka 325 miljoner kronor som än i dag tillämpar företagets produktprogram baserat på kärandens immateriella tillgångar. 

Vad som hände när käranden skulle överklaga beslutet till hovrätten, var att en nyanställd advokat som tidigare varit de två advokaterna som försvarar svaranden och varit ordförande i samma advokatfirma, dessutom samarbetar med de två advokaterna i förlikningsärenden vägrat pröva målet i hovrätten, utan att läsa igenom målet eller ge någon motivering varför. 

Såväl EU-domstolen som Europakonventionen (EKMR) arbetar globalt för att juridiken skall försäkra alla människors likhet inför lagen och motverka partisk och jävig behandling som jag skildrar i denna artikel. EU vill motverka när lagens företrädare står på fel sida av rättvisan i stället för att tillämpa det regelverk som finns i Den Europeiska Konventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. 

Den rättegång jag kortfattat redogör för i denna artikel sammanfattar att rättegången mot den statliga stiftelsen vare sig har skett framför en opartisk domstol. Jävsbestämmelsen finns i rättegångsbalken 4 kap 13 §. Att den domare som utan motivering avvisat detta mål redan i Svea hovrätt, och visar att han inte ens läste igenom målet innebär också att han därmed rubbar förtroendet för den domstolens objektivitet. 

Mats Lönnerblad 
Författare och skribent i finansrätt 

Från bankkris till börskris, 2003
Från folkhem till fattigstuga, 2004
Nollkoll, 2005
Härdsmälta, 2005
Falskspel i affärer och politik, 2006
Pengarna eller livet, 2007
Finansfrossa, 2008
Pyramidspel, 2009


 

Bankrättsföreningen

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida

Besökare totalt: