Den svenska familjen Nobels företag i Ryssland var extremt framgångsrika.
Men kommunisterna fördrev den driftiga familjen under sin klappjakt på kapitalister. Nu skildras den turbulenta och våldsamma tiden i en spännande bok av Augustvinnaren Bengt Jangfeldt.

Recension Det gick snabbt.

Den 8 mars 1917 inleddes den ryska revolutionen med att demonstrerande kvinnor krävde bröd och fred. Flera manifestationer följde och alla slogs ner med våld. Till slut vägrade garnisonerna skjuta mer mot civila. Tsar Nikolaj II abdikerade och den 300-åriga Romanovdynastin var så till ända. På en vecka hade Tsarryssland – vanstyrt, genomkorrumperat, södersprängt av enorma sociala klyftor - fallit ihop som ett korthus.

Den väckte hopp om politiska och sociala förändringar i breda samhällslager. Och den provisoriska regeringen tog sig snabbt an politiska reformer som kejsaren utlovat men aldrig genomfört till fullo: yttrandefrihet, trosfrihet, pressfrihet, föreningsfrihet och allmän rösträtt, även för kvinnor. Men kriget fortsatte, bolsjevikpartiet växte och på hösten samma år grep det makten genom en kupp. Efter att attentat riktats mot Lenin och en säkerhetschef mördats inleddes "den röda terrorn". Folk häktades och avrättades urskillningslöst och koncentrationsläger för "klassfiender" inrättades – två år senare satt 75.000 personer internerade.

Hela det ryska samhället stöptes om. Den privata äganderätten avskaffades, alla produktionsmedel skulle överföras i statlig, kommunal och kooperativ ägo. 1918 nationaliserades de stora industriföretagen samt oljeindustrin. En klappjakt på "aristokrater", "borgare" och "kapitalister" inleddes. Till högriskgruppen hörde familjen Nobel, skriver Bengt Jangfeldt, två gånger Augustvinnare i fackboksklassen.

Denna bok grundas på tidigare outnyttjat arkivmaterial om den exceptionella familjen Nobel. Fadern Immanuel Nobel var ett universalsnille: arkitekt, uppfinnare, ingenjör och konstruktör. 1838 flyttade han till S:t Petersburg, där han drev en mekanisk verkstad som levererade ångmaskiner och undervattensminor till ryska flottan. De tre sönerna växte upp i Petersburg, där Ludvig utvecklade verkstaden till en av Rysslands mest framgångsrika maskinfabriker för bland annat dieselmotorer, medan brodern Robert grundlade Branobel, ett av världens största oljebolag och vid familjens flykt Rysslands högst värderade företag. Då hade även Ludvigs son Emanuel bidragit till att göra det Nobelska industriimperiet till ett av Rysslands mäktigaste.

Men Alfreds fars och bröders gärningar är minst lika märkliga.

Nobelarna var också föregångare i att behandla sin arbetskraft väl. Redan 1870 införde de ett vinstdelningssystem och uppförde bostäder till de anställda, liksom skolor för deras barn. Under första världskriget omvandlades företagens lokaler till Rödakorssjukhus. Familjen Nobel var mönsterkapitalister i ett land som alltid haft ett stort välfärds- och demokratiunderskott.

Men revolutionen svepte bort all privat affärsverksamhet. De i familjen Nobel som valt att stanna i Ryssland tvingades lämna landet där de verkat sedan 1838, och i det nya Sovjetunionen sjönk namnet Nobel i glömska. Men tredje brodern Alfred hade ju efter 21 år i Ryssland flyttat till Västeuropa, uppfunnit dynamiten, blivit Sveriges rikaste man och sålt hela sin verksamhet för att kunna instifta Nobelpriset. Om han inte hade gjort det hade han knappast varit lika känd. Eller också hade han varit känd för att ha uppfunnit och gjort sig en förmögenhet på sprängmedel och krigsredskap.

Men Alfreds fars och bröders gärningar är minst lika märkliga, vilket Bengt Jangfeldt skildrar på ett mästerligt sätt i sin mycket läsvärda bok.

Mats Lönnerblad

LITTERATUR
Bengt Jangfeldt: Immanuel Nobel & Söner - Svenska snillen i tsarernas Ryssland
Albert Bonniers förlag i samarbete med Centrum för Näringslivshistoria