[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Varje år luras svenskarna på tusentals kronor av sin bank.
Banktjänstemännen passar på att sälja dåliga och dyra tjänster, fastän det finns bättre och billigare alternativ, skriver ekonomijournalisten Joel Dahlberg i Bankbluffen. Där granskar han fonder, bolån, bankkonton och korttjänster. Han listar de dolda avgifterna, avslöjar knepen och berättar på ett avslöjande och tydligt sätt vad de råd du får från banken egentligen betyder.

"Bankbluffen" är en bok du först bör läsa noggrant – för att sedan ta med till din egen bank nästa gång du ska förhandla om ditt sparande.

Vad jag själv som författare och skribent i finansrätt mest av allt uppskattar är när Dahlberg berättar hur utstuderat bankerna skörtar upp sina kunder och erbjuder nya sparformer som är bra för banken, men betydligt sämre för bankkunderna.

Låt mig ta ett speciellt fondsparande som exempel. Det gäller fond-i-fond, som är en fond som placerar i andra fonder i motsats till en traditionell fond som investerar i enskilda aktier eller räntepapper. Idén är att erbjuda bankkunden bättre riskspridning. Rätt hanterat kan detta ibland vara en bra sparform. Men i de svenska storbankernas tappning blir det rent bondfångeri.

Den nordiska storbanken Nordea har fond -i- fonden Aktivera Ränta. Den lanserades i mars 2005 med parollen ”Bra ränta oavsett ränteläge”. Denna ”unika” ränteprodukt vänder sig enligt Nordea Fonders årsrapport från 2004, ”till dig som vill ha bättre avkastning, än vad en korträntefond ger i dagsläget”

Löftet från Nordea var att Aktivera Ränta skulle placera spararnas pengar i ett urval av Nordeas allra bästa fonder. ”Alla som placerar i räntefonder borde åtminstone ha en del av sina investeringar i fonden", sade Erik Feldt som då var räntechef på Nordea Investment Management.

Nordeas strategi var alltså att förmå sina kunder att flytta pengarna från bankens korträntefonder till Aktivera Ränta. Nordea passade samtidigt på att ta ut en högre avgift. Aktivera Ränta förklarades av bankens många säljare vara en överlägsen produkt och Nordea tog därför en avgift på 0,9 procent jämfört med 0,75 procent för korträntefonden Sekura.

Nordeas kunder trodde på bankens säljargument. Mindre än ett år efter lanseringen hade 5,7 miljarder kronor satts in i fonden. Cirka 30 procent av pengarna i Aktivera Ränta investerades omedelbart i Nordeas korträntefond Sekura, som var en riktigt usel räntefond, och vips hade Nordea tjänat 1,5 miljarder, bara genom förhöjda avgifter på spararnas bekostnad.

Skillnaden mellan avgifterna i Aktivera Ränta och snittavgifterna i de underliggande fonderna var 50 procent, enligt Joel Dahlberg. Informationen som gick ut till spararna var att Nordea inte tog ut någon extra avgift alls.

Det visade sig också snart att pratet om bra ränta oavsett ränteläge var tomt. Sedan lanseringen 2005 fram till april 2009 har Aktivera Ränta fallit med hela 11 procent. Ett riktigt bottenresultat för en räntefond med lågprisprofil.

En annan fond -i -fond är Swedbanks Access Försiktig. Fonden investerar i både aktier och räntefonder, men räntefonderna dominerar. Avgiften är 1,2 procent och drygt 40 procent av fondens förmögenhet – cirka 200 miljoner kronor – har investerats i Swedbanks egen räntefond: obligationsfonden Mega. Avgiften i Mega är 0,4 procent och med detta lilla trick kan Swedbank ta ut tre gånger så hög avgift.

SEB som inte vill vara sämre satsar för närvarande hårt på en familj av ”Strategifonder” som alla är fond-i-fonder och som lanseras under parollen ”det nya enkla sättet att fondspara". En mer korrekt beskrivning hade varit det dyra, enkla sättet att fondspara.

Vad som är lätt att konstatera när man läst boken är att svenskarna betalar alldeles för höga avgifter, för att göra bankernas jobb. Bankerna lurar oss att köpa en fond med aktiv förvaltning fastän ett vanligt bankkonto hade varit bättre.

Mats Lönnerblad
Vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen
Ordf. Bankrättsföreningen