"Världsbyggarnas bedrägeri" (Förlaget Referent) är den verkliga svartboken om "frimureriet". Som sådan saknar den nyanser. "Frimureriet" skildras genomgående i svart, svart, svart. Det är svårt för en kritisk läsare att inte "motreagera": "Så här kan det bara inte vara" och i varje fall "det kan inte vara bara så här".
   Boken är samtidigt inte uttryck för en enda människas - författaren Jüri Linas - mening och utsago. Snarare är det en sammanställning av uppgifter hämtade från ett stort antal källor. Det finns - enligt Lina - mer än 80 000 böcker om frimureriet men det finns inte - förrän nu - en "oberoende översikt". Det är en sådan Lina tagit sig an att skriva och resultatet föreligger nu i denna drygt 500 sidor tjocka bok.
   En översikt som syftar till att samla uppgifter hämtade ur ett material så omfattande som det Lina refererar till - hans lista över "de viktigaste källorna" upptar titlarna på mer än 200 böcker och skrifter - måste naturnödvändigt ske urvalsvis och urvalet av uppgifter kan göras så att det bygger under den tes som skall "bevisas". För den oinvigde är det svårt att avgöra om Linas urval är "snett" på ett sätt, att den samlade bild av frimureriet han förmedlar blir i någon avgörande mening felaktig. Därför tvingas den kritiske läsaren att värdera underlaget för olika enskilda uppgifter och då i förstone de som framstår som särskilt betydelsefulla för den samlade bild som boken ger uttryck för.

Jüri Lina föddes 1949 i det ockuperade Estland. Efter att som publicist 1975 ha fått yrkesförbud arbetade Lina som nattvakt till dess att han 1979 tvingades att emigrera till Sverige. Lina har publicerat ett stort antal artiklar och ett 15-tal böcker. Genom sina kunskaper i det ryska språket han Lina följa den i Ryssland aktuella debatten liksom den på ryska språket utgivna litteraturen ävensom göra egna efterforskningar i de efter Sovjetunionens sammanbrott öppnade arkiven. Vid sidan om sin publicistiska verksamhet arbetar Jüri Lina som tolk.

Frimureriet leder tillbaka till de traditioner och den speciella byggnadskonst, som utvecklades av de yrkesmän - "fria murare" - som under medeltiden byggde katedraler och andra byggnadsverk. Med kunskap hämtade från de gamla grekerna uppfördes de olika byggnadsverken så att de blev placerade i vad som ansågs gälla som rätt relation till universums och naturens kraftflöde. Gyllene snittet gäller som en viktig nyckel till frimurarnas estetiska system. Byggandet tog vara på sedan antiken utvecklad kunskap om "sinnesförhöjande geomantik".
   Med detta frimureriets ursprung kom murarnas och stenhuggarnas verksamhet att omtolkas till ett andligt uppbyggnadsarbete väglett av tron på ett högsta väsen.
   På detta sätt kom "frimureriet" vad gäller sin tidigaste historia att tjäna de i kristen mening "goda krafterna". Denna tidiga historia sträcker sig tillbaka till tidigt 1100-tal och hade då karaktär av yrkessammanslutningar av det slag vi känner från vår egen tid som hantverksgillen och som samlade det dåtida borgerskapets kärntrupper. Detta var således vid tiden för de medeltida kristna krigstågen, vars ursprungliga syfte var att återerövra den heliga graven i Palestina men som utvecklades till omfattande härnadståg. Det första korståget företogs 1096-99. Totalt räknar historien med sju större och ett antal mindre mer lokalt betonade sådana korståg. Förlusten 1291 av hamnstaden Acre - korsfararnas sista fäste i det heliga landet - brukar anges som slutet på korsfarartiden.
   Deltagarna kallade sig korsriddare och organiserade sig som riddarordnar sammansvetsade genom löften, som gjorde dem inbördes edssvurna och därmed till det slags slutna ordenssällskap, som vi i dag känner igen från frimureriet. Tempelherreorden är den vi - inte minst genom Jan Guillous författarskap -känner bäst. Den bildades 1118 av den franskjudiske adelsmannen Hugues de Paynes och åtta andra veteranknektar av judisk börd och fick även betydelse för det europeiska finansväsendets uppkomst.
   Jüri Lina väver ihop frimureriets och främst Tempelherreordens uppkomst. Denna väv blir sedan utgångspunkten för Linas skarprättning av frimureriet i alla dess förgreningar. En av Linas teser är att det ursprungliga och "godartade" frimureriet kom att utgöra en lockelse för illasinnade infiltratörer:

Boken kan i allt väsentligt sägas vara ett systematiskt försök att samla belägg för denna tes. Dessa belägg presenteras massivt och vanligen med källhänvisningar ägnade att ge framställningen solvens. Även källor kan emellertid vara grumliga. Därför är det svårt att i någon generell mening värdera framställningens bevisvärde. Med allt det som skrivits och skrivs om frimureriet - själv påpekat av Lina - kan det heller inte vara svårt att göra ett utifrån något slags total mening missvisande urval av uppgifter i akt och mening att framställa frimureriet som något ondskefullt.
   Mot detta sätt att ifrågasätta Linas framställning kan man å andra sidan invända, att den mäktighet som frimureriet - och då inte minst i kraft av sin slutenhet - kommit att utvecklas till, vore det besynnerligt om denna mäktighet inte skulle ha utnyttjats för att framställa frimureriet i en förklarad och förskönad dager men också för att på olika sätt förhindra det slags kritiska granskning och genomlysning, som Lina här givit sig i kast med. Och vilken av parterna -publicisten Lina eller frimureriet - kan ha det starkaste motivet för att svart- respektive skönmåla, för att titta in bakom förlåten respektive att försöka förhindra detta?

Exempel 1
En första våg av röd terror drog genom Ryssland 1905. Regissörerna var frimurarna Alexander Farvus och Lev Trotskij. Redan vid 18 års ålder blev Trotskij medlem i en rysk frimurarloge. Trotskij studerade 1906 den revolutionära taktiken i den franska logen Des Droits de 1'Homme. Under åren 1906-08 förövade den frimurarstyrda revolutionära rörelsen 26 268 attentat 6 091 människor mördades och mer an 6 000 skadades. Trotskij erhöll den 33:e graden i Moskva 1919.

Exempel 9
Internationella bankirer från Storbritannien, USA, Ryssland, Tyskland och Frankrike möttes i Stockholm sommaren 1917. De enades om att Kuhn, Loeb & Co skulle sätta in 50 miljoner dollar på ett svenskt bankkonto för Lenins och Trotskijs räkning.
   Dessutom erlades ytterligare 20 miljoner dollar genom JP Morgans advokat Elihu Root. Pengarna kom från Jacob Schiff. Amerikanska kongressens handlingar bekräftar detta.

Exempel 25
Jaques Attali är en av de stora osynliga storheterna inom EU och har kallats "Europas herre", vilket må vara en överdrift. Attali tillhör logen B'nai B'rith.

Urval ytterligare namn

Med dessa och andra exempel tvinnar Jüri Lina sin "beviskedja" för frimureriet som något ondskefullt och dess "världsbyggartanke" som något i grunden sjukt. Säkert inser Lina att han därmed i omgivningens ögon - den styrande och styrda omgivningens ögon - dömt sig till "fanatisk konspirationsteoretiker". Nu är boken i sig ett slags inventarium av konspirationer. Det är också svårt att tänka bort länken att aktörerna i dessa - varav ovan nämnda personer är några av de viktigaste - inte skulle ha ägnat sig åt just konspirationer. Därför blir det väl enkelt att avfärda den som söker blottlägga ränksmideriet som "konspirationsteoretiker"- Samtidigt gäller just sådana avfärdanden som konspiratörernas "första försvarslinje" - har alltid gjort.
   Den kritiska analysen av en framställning som Jüri Linas måste därför skilja mellan vad som är "faktiska konspirationer" och vad som är "konspirationsteorier", som visserligen må utgå från "faktiska konspirationer" men som inbegriper "teoriinslag" vad gäller de "faktiska konspirationernas" samband. Här har Lina i viss mån gjort det en smula lätt för sig och i samma mån svårt för kritikern genom att i första hand låta boken bli just ett inventarium av konspirationer, där dock själva urvalet nära nog "självgenererar" ett antal "förklaringsmodeller "av mer eller mindre teoretisk natur. Det är här den kritiske läsaren måste vara på sin vakt och göra sina egna bedömningar.

Kommentar: Det är lätt - ibland alltför lätt - att vaska fram fantasieggande samband. Vill man - som Jüri Lina och de forskare han åberopar - åberopa "sambanden" som stöd för - som i detta fall - frimurarnas aktiva roll i ett genom århundrandena betydelsefullt historiskt skeende och dessutom göra gällande, att detta fått allehanda fruktansvärda konsekvenser, gäller det att ha väl på fötter. Jüri Lina ger en lång rad exempel på företeelser och händelser, vars samband lätt - kanske ibland allför lätt -framstår som om inte alltid uppenbara så dock ofta som just fantasieggande. Som stod för sina uppgifter och för hur saker och ting hänger samman hänvisar han inte minst till ny rysk forskning. Uppenbarligen har det de senaste åren vuxit fram en omfattande sådan forskning just kring frimureriet och dess roll i skilda historiska sammanhang, varvid tidigare hemliga arkiv (l) kunnat tillgås. Denna forskning och dess resultat är emellertid praktiskt taget okänd i ett land som Sverige. Detta gör det svårt att fullt ut värdera halten i de uppgifter och samband Lina presenterar i sin bok. Det gör det i sin tur än mer angeläget att denna nya ryska forskning blir bekantgjord och föremål för en öppen och mer penetrerande debatt. Här har det märkliga inträffat att "det öppna väst" tycks sluta sig från en från det tidigare "slutna öst" emanerande ny kunskap. Även de murar som skyddar oss för denna kunskap kommer dock i sinom tid att falla samman. Om några år kan tidningar som Aftonbladet och Expressen tänkas få andra och lite större saker att bygga upp sin "avslöaindjournalistik" kring.

Makt korrumperar. Hemlig makt korrumperar mest. Och inte bara korrumperar. Hemlig makt gör det möjligt för det ondskefulla att växa sig inte bara starkt utan - just genom hemlighetsmakeriet -okontrollerat. Det "goda" behöver inte gömma sig utan trivs bäst genom att visa upp sig.
   Franklin D Roosevelt skall ha yttrat: "I alla tider, men nu mer an någonsin har världen styrts av framför allt hemliga sällskap". Roosevelt, som själv var hög frimurare och dessutom en av de som "styrde världen", bör ha vetat vad han i denna sak talade om. Vad det handlar om är ett fullföljande av de idéer som tydligast blivit formulerade av den hemliga illuminatordens grundare Adam Weishaupt. En av frimureriet styrd världsordning skulle införas genom att hemliga sällskap, som gradvis och i tysthet tar över den till olika folk och nationer spridda makten. Hur detta skulle ske - ömsom genom list, ömsom genom revolutionärt våld - finns noga beskrivet i nu mer än 300 år gamla dokument.
   Med sin bok "Världsbyggarnas bedrägeri" vill Jüri Lina lämna sitt bidrag för att bekämpa frimureriet genom att få ljuset att tränga in i dess olika skrymslen. Även den som ställer sig kritisk till enskildheter och vissa av bokens tendenser kan inte tvivla på att det finns en ärlig och i mångt och mycket kunskapsrik ambition i Linas strävan. Vad som driver honom uttrycker han i boken så här:

Att det vi kallar "det öppna samhället" så länge godtagit - eller kanske man bättre bör uttrycka det "hukat sig för" - den maktutövning, som skett och sker genom frimureriet och liknande slutna sällskap är något som dock snart nog kan komma att möta ett mer medvetet och tillika kraftfullt motstånd. Tony Blair är en av de som signalerat medvetande om vad det handlar om. Hösten 1999 gjorde Blair ett uttalande om det olämpliga i att höga chefer inom rättsväsendet och statsförvaltningen är frimurare. Och i år har det finländska parlamentet stiftat en lag, som förbjuder domare att tillhöra samma hemliga sällskap som den tilltalade.
   Små tecken i skyn på att något är på väg att hända men snart nog kan ny ljusspridande kunskap - denna gång inte minst österifrån - ge upphov till en rejäl utvädring av något som stinker unkenhet. Viktiga bidrag till en sådan utvädring skulle resursstarka medier som - för att hålla oss i närområdet - Aftonbladet och Expressen kunna lämna.