[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort]

"De stal mina pengar"
Av Dan Magnerot - Dagens Nyheter - 19 september 1991

"Jag skall komma tillbaka"

Fredagen den 23 augusti klockan 12.30 stiger finansmannen Erik Penser och Nobels VD Anders Carlberg in på Nordbankens huvudkontor i Stockholm. Bankens ordförande Björn Wahlström sträcker över ett dokument till Penser.
   - Du måste skriva under det här, säger han.
   Knappt tre och en halv timme senare har Penser förlorat hela sin förmögenhet.
   Det i är i veckans/nummer av tidningen Veckans Affärer som Erik Penser ger sin version av vad som ledde fram till hans eget fall. Hans berättelse är, som han själv säger i intervjun, som hämtad ur en finansiell thriller och stämmer väl överens med den beskrivning av händelseförloppet som DN:s börskommentator Sven-Ivan Sundqvist gav, någon vecka efter Pensers fall.
   - Dess värre är det jag som är huvudoffret, tillägger han.
   På dokumentet som Björn Wahlström räckte över till Erik Penser stod att Penser skulle acceptera att lämna över alla sina tillgångar till Nordbanken och att han skulle sälja, sina bolag Yggdrasil, Gyllenkamne, Universal och Expo Nord för en krona styck. Tillsammans ägde dessa bolag bland annat 70 procent av Nobel Industrier.
   Penser berättar för Veckans Affärer vad som utspelade sig på Nordbankens huvudkontor:
   - Jag kan inte skriva under det här, sa jag till Wahlström.
   - Du måste, sa Wahlström.
   - Jag gör det ändå inte, sa Jag.
   - Då försätter vi dig i personlig konkurs, sa Björn Wahlström.
   Cirka en timme pågick diskussionen, enligt Penser.
   - Det var samma sak hela tiden, Wahlström som sa att jag måste skriva under och jag som sa nej.
   Wahlström tycktes inte gilla situationen, enligt Penser, utan sa till honom:
   - Du måste förstå att det inte är jag eller Nordbanken som kräver detta, utan S-E-Banken och regeringen. Det är S-E-Banken och regeringen som vill ha det så här. De vill att vi ska ta alla dina tillgångar ifrån dig.
   Erik Penser fick betänketid till klockan 16. Då skulle Nordbanken ha ett styrelsemöte, sa Wahlström till honom.
   - Som jag uppfattade det var det då jag skulle försättas i konkurs. Det hade jag upplevt som en katastrof. Dels på grund av skammen, dels för att jag därmed aldrig kunnat komma tillbaka i svenskt näringsliv igen. Jag hade kanske drabbats av näringsförbud, inte kunnat sitta i några styrelser. Det var ett alternativ som var helt otänkbart för mig.
   Några minuter före 16 kom Penser tillbaka till Nordbanken och skrev under.
   Erik Penser anser att han blivit utsatt för en komplott ledd av S-E-Banken och dess chef i Göteborg, Roger Holtback.
   - De stal mina pengar ifrån mig, säger han. Om jag hade fått mer tid på mig hade jag kunnat reda upp det här. Nobel var, och är, ett lönsamt industriföretag.
   Penser säger att hans privata bolag hade skulder på drygt 3,5 miljarder kronor i slutet, av augusti. Detta trots att han så sent som 1988 var i princip skuldfri efter försäljningarna av Carnegie och Saba. Sedan dess har han emellertid gjort flera nya betydande investeringar via holdingbolaget Yggdrasil. Dessutom säger han att han lånat pengar för att köpa aktier i Gamlestaden och Nobel.
   Som tidigare framkommit var det finansbolaget Gamlestaden som till slut blev det som tvingade Penser att ge upp. Inte minst omtalad är den så kallade förlustgaranti som Nobel och Yggdrasil tvingades lämna i samband med att bankerna trädde in och räddade Gamlestaden för ett år sedan.

Glasklar garanti
Erik Penser avfärdar dock att det rörde sig om en obegränsad förlustgaranti. Han säger att det är glasklart att garantin enbart ska tolkas som en rätt för bankerna att säga upp lånen till Gamlestaden om inte Nobel och Yggdrasil kunde leva upp till kravet på att hålla en soliditet om 16 procent i Gamlestaden.
   Pensers förklarar bankernas sätt att tolka garantin med en mycket avancerad konspirationsteori.
   - S-E-Banken formulerade avsiktligt den här garantin på ett luddigt sätt. Om de verkligen önskat binda upp oss hade det kunnat sägas på två rader: "Nobel och Yggdrasil ansvarar för Gamlestadens förpliktelser såsom för egen skuld."
   Problemen för Gamlestaden tilltog under senvåren och sommaren. En omförhandling av krediterna gjordes i mars. Men enligt Penser handlade det mer om ett diktat än om en förhandling.
   I slutet av juni gav, säger Erik Penser, Nobel och Yggdrasil en vink om att de kanske inte längre var villiga att leva upp mot garantin.
   - Vi hade nått smärtgränsen och tagit vårt ansvar.
   Han säger att bankerna inte blev särskilt glada åt beskedet och att "vi fick intrycket att de förstod vår situation". Ett beslut togs om att' avtalet mellan bankerna och Gamlestaden skulle omförhandlas, senast den 30 augusti.

Strypte Nobel
I de förhandlingar som sedan inleddes var S-E-Bankens chef i Göteborg, Roger Holt-back, ansvarig för bankkonsortiets räkning. Erik Penser är dock något svävande när, han försöker beskriva vad som skedde fram till ödesdagen den 23 augusti.
   Han gissar, att S-E-Banken hade ett helt eller delvis betalningsansvar mot de andra bankerna i konsortiet och refererar till sina vänner inom bankerna. Han hävdar, liksom Nobels gamla styrelse tidigare gjort, att bankerna sakta strypte krediterna till Nobel som till slut hamnade i akut pengakris.
   Han pekar på att han fick höra att banken slutat handla i Nobels företagscertifikat och att den ringde runt till andra, banker och uppmanade dem att göra samma sak. Han refererar till "många historier" om att aktieägare i Nobel i blivit kontaktade av S-E-Banken med uppmaningen att sälja aktierna.
   - Syftet var naturligtvis att sänka Nobelkursen, belasta mina resurser och därmed minska mina belåningsmöjligheter. Det var en jättelik insideraffär till förmån för bankens kunder, en djävulsk plan, och de genomförde den mycket skickligt.
   Planens regissör var Roger Holtback, hävdar Penser.
   - Det säger alla. Det var inget personligt men han var ute efter att rädda sitt eget skinn.
   Här svävar han åter på målet, säger att han kan "tänka sig" att S-E-Banken försäkrat de andra i konsortiet att det fanns en klausul som innebar att Nobel och Yggdrasil skulle täcka alla förluster i Gamlestaden.
   - När den klausulen, alltså den där garantin, inte visade sig hålla juridiskt, tog man till lite hårdare metoder.

Statens pengar
Penser säger också att de andra bankerna förhöll sig neutrala och att vissa i Handelsbanken tom försökte hjälpa honom, men misslyckades. Han hävdar att Nordbanken befann sig under kraftiga påtryckningar från S-E-Banken att delta i spelet.
    - Nordbanken utnyttjade också läget till att klämma ut extra mycket pengar ur staten i slutändan.
   Erik Penser säger att han klarat sig bättre om det blivit en konkurs för Gamlestaden.
   - Vi hade naturligtvis gjort en stor förlust, men vi hade klarat det. Men det blev ingen konkurs, det satte Anders Sahlén (finansinspektionens chef) stopp för. Han hävdade att en konkurs för Gamlestaden skulle skada det svenska finanssystemet. Nonsens, förstås.
   Regeringens tal om att Nobel var på obestånd och att 27 000 arbetstillfällen var hotade avfärdar Penser som lögnaktigt.
   - Allan Larsson inser nog inte hur felinformerad han blivit.
   Ett bud på hela Nobel via Yggdrasil var en lösning som Penser försökte. Men han fick inga kreditgivare att ställa upp.
   Och den 23 augusti tog det slut. Den 26 augusti meddelade Björn Wahlström offentligheten att "Penser är slut, utblottad, färdig, inte har en krona på fickan..."
   Detta tog Penser hårt.
   - Jag blev ledsen och sårad, min fru också. Om du har klätt av någon totalt, så är det grymt att sedan skända honom också. Jag upplevde det som förnedrande.

Huset på frun
Pensers hela förmögenhet är hur som helst borta.
   - Jag har förlorat hela min förmögenhet. Huset, dvs vår privatbostad, ägs av min hustru och är inte belånat. Det är däremot själva lantbruksrörelsen som är satt på bolag.
   Utöver detta säger han att han inte äger någonting förutom hemmet i Bryssel. Inga andra bolag, inga aktier.
   - Och inga konton i Schweiz heller. Jag har inga hemliga -konton nånstans. Dess värre får jag väl säga. Hemmet i Bryssel ska säljas nu.
   - Och så har jag min fru. För många år sedan ville jag att min fru skulle ha en ordnad ekonomi ifall något hände mig. Så jag skrev över ett belopp på henne. Det rör sig inte om någon svindlande summa, men innebär att jag har en tryggad försörjning så länge hon vill vara gift med mig.
   Vad ska han då göra nu? Han svarar:
   - Jag ska komma igen.

Dan Magnerot

Dagens Nyheter
Copyright

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida