[Hemsida]
[Brf-direkt] [Skicka
vykort]
"De stal mina
pengar"
Av Dan Magnerot - Dagens
Nyheter - 19 september 1991
"Jag skall komma tillbaka"
Fredagen den 23 augusti klockan 12.30 stiger
finansmannen Erik Penser och Nobels VD Anders Carlberg in på Nordbankens
huvudkontor i Stockholm. Bankens
ordförande Björn Wahlström sträcker över ett dokument till Penser.
- Du måste skriva under
det här, säger han.
Knappt tre och en halv
timme senare har Penser förlorat hela sin förmögenhet.
Det i är i
veckans/nummer av tidningen Veckans Affärer som Erik Penser ger sin
version av vad som ledde fram till hans eget fall. Hans berättelse är,
som han själv säger i intervjun, som hämtad ur en finansiell thriller
och stämmer väl överens med den beskrivning av händelseförloppet som
DN:s börskommentator Sven-Ivan Sundqvist gav, någon vecka efter Pensers
fall.
- Dess värre är det jag
som är huvudoffret, tillägger han.
På dokumentet som Björn
Wahlström räckte över till Erik Penser stod att Penser skulle acceptera
att lämna över alla sina tillgångar till Nordbanken och att han skulle
sälja, sina bolag Yggdrasil, Gyllenkamne, Universal och Expo Nord för en
krona styck. Tillsammans ägde dessa bolag bland annat 70 procent av Nobel
Industrier.
Penser berättar för
Veckans Affärer vad som utspelade sig på Nordbankens huvudkontor:
- Jag kan inte skriva
under det här, sa jag till Wahlström.
- Du måste, sa
Wahlström.
- Jag gör det ändå
inte, sa Jag.
- Då försätter vi dig
i personlig konkurs, sa Björn Wahlström.
Cirka en timme pågick
diskussionen, enligt Penser.
- Det var samma sak hela
tiden, Wahlström som sa att jag måste skriva under och jag som sa nej.
Wahlström tycktes inte
gilla situationen, enligt Penser, utan sa till honom:
- Du måste förstå att
det inte är jag eller Nordbanken som kräver detta, utan S-E-Banken och
regeringen. Det är S-E-Banken och regeringen som vill ha det så här. De
vill att vi ska ta alla dina tillgångar ifrån dig.
Erik Penser fick
betänketid till klockan 16. Då skulle Nordbanken ha ett styrelsemöte,
sa Wahlström till honom.
- Som jag uppfattade det
var det då jag skulle försättas i konkurs. Det hade jag upplevt som en
katastrof. Dels på grund av skammen, dels för att jag därmed aldrig
kunnat komma tillbaka i svenskt näringsliv igen. Jag hade kanske drabbats
av näringsförbud, inte kunnat sitta i några styrelser. Det var ett
alternativ som var helt otänkbart för mig.
Några minuter före 16
kom Penser tillbaka till Nordbanken och skrev under.
Erik Penser anser att han
blivit utsatt för en komplott ledd av S-E-Banken och dess chef i
Göteborg, Roger Holtback.
- De stal mina pengar
ifrån mig, säger han. Om jag hade fått mer tid på mig hade jag kunnat
reda upp det här. Nobel var, och är, ett lönsamt industriföretag.
Penser säger att hans
privata bolag hade skulder på drygt 3,5 miljarder kronor i slutet, av
augusti. Detta trots att han så sent som 1988 var i princip skuldfri
efter försäljningarna av Carnegie och Saba. Sedan dess har han
emellertid gjort flera nya betydande investeringar via holdingbolaget
Yggdrasil. Dessutom säger han att han lånat pengar för att köpa aktier
i Gamlestaden och Nobel.
Som tidigare framkommit
var det finansbolaget Gamlestaden som till slut blev det som tvingade
Penser att ge upp. Inte minst omtalad är den så kallade förlustgaranti
som Nobel och Yggdrasil tvingades lämna i samband med att bankerna
trädde in och räddade Gamlestaden för ett år sedan.
Glasklar garanti
Erik Penser avfärdar dock att det rörde sig om en obegränsad
förlustgaranti. Han säger att det är glasklart att garantin enbart ska
tolkas som en rätt för bankerna att säga upp lånen till Gamlestaden om
inte Nobel och Yggdrasil kunde leva upp till kravet på att hålla en
soliditet om 16 procent i Gamlestaden.
Pensers förklarar
bankernas sätt att tolka garantin med en mycket avancerad
konspirationsteori.
- S-E-Banken formulerade
avsiktligt den här garantin på ett luddigt sätt. Om de verkligen
önskat binda upp oss hade det kunnat sägas på två rader: "Nobel
och Yggdrasil ansvarar för Gamlestadens förpliktelser såsom för egen
skuld."
Problemen för
Gamlestaden tilltog under senvåren och sommaren. En omförhandling av
krediterna gjordes i mars. Men enligt Penser handlade det mer om ett
diktat än om en förhandling.
I slutet av juni gav,
säger Erik Penser, Nobel och Yggdrasil en vink om att de kanske inte
längre var villiga att leva upp mot garantin.
- Vi hade nått
smärtgränsen och tagit vårt ansvar.
Han säger att bankerna
inte blev särskilt glada åt beskedet och att "vi fick intrycket att
de förstod vår situation". Ett beslut togs om att' avtalet mellan
bankerna och Gamlestaden skulle omförhandlas, senast den 30 augusti.
Strypte Nobel
I de förhandlingar som sedan
inleddes var S-E-Bankens chef i Göteborg, Roger Holt-back, ansvarig för
bankkonsortiets räkning. Erik Penser är dock något svävande när, han
försöker beskriva vad som skedde fram till ödesdagen den 23 augusti.
Han gissar, att
S-E-Banken hade ett helt eller delvis betalningsansvar mot de andra
bankerna i konsortiet och refererar till sina vänner inom bankerna. Han
hävdar, liksom Nobels gamla styrelse tidigare gjort, att bankerna sakta
strypte krediterna till Nobel som till slut hamnade i akut pengakris.
Han pekar på att han
fick höra att banken slutat handla i Nobels företagscertifikat och att
den ringde runt till andra, banker och uppmanade dem att göra samma sak.
Han refererar till "många historier" om att aktieägare i Nobel
i blivit kontaktade av S-E-Banken med uppmaningen att sälja aktierna.
- Syftet var naturligtvis
att sänka Nobelkursen, belasta mina resurser och därmed minska mina
belåningsmöjligheter. Det var en jättelik insideraffär till förmån
för bankens kunder, en djävulsk plan, och de genomförde den mycket
skickligt.
Planens regissör var
Roger Holtback, hävdar Penser.
- Det säger alla. Det
var inget personligt men han var ute efter att rädda sitt eget skinn.
Här svävar han åter
på målet, säger att han kan "tänka sig" att S-E-Banken
försäkrat de andra i konsortiet att det fanns en klausul som innebar att
Nobel och Yggdrasil skulle täcka alla förluster i Gamlestaden.
- När den klausulen,
alltså den där garantin, inte visade sig hålla juridiskt, tog man till
lite hårdare metoder.
Statens pengar
Penser säger också att de andra bankerna förhöll sig neutrala och
att vissa i Handelsbanken tom försökte hjälpa honom, men misslyckades.
Han hävdar att Nordbanken befann sig under kraftiga påtryckningar från
S-E-Banken att delta i spelet.
- Nordbanken
utnyttjade också läget till att klämma ut extra mycket pengar ur staten
i slutändan.
Erik Penser säger att
han klarat sig bättre om det blivit en konkurs för Gamlestaden.
- Vi hade naturligtvis
gjort en stor förlust, men vi hade klarat det. Men det blev ingen
konkurs, det satte Anders Sahlén (finansinspektionens chef) stopp för.
Han hävdade att en konkurs för Gamlestaden skulle skada det svenska
finanssystemet. Nonsens, förstås.
Regeringens tal om att
Nobel var på obestånd och att 27 000 arbetstillfällen var hotade
avfärdar Penser som lögnaktigt.
- Allan Larsson inser nog
inte hur felinformerad han blivit.
Ett bud på hela Nobel
via Yggdrasil var en lösning som Penser försökte. Men han fick inga
kreditgivare att ställa upp.
Och den 23 augusti tog
det slut. Den 26 augusti meddelade Björn Wahlström offentligheten att
"Penser är slut, utblottad, färdig, inte har en krona på
fickan..."
Detta tog Penser hårt.
- Jag blev ledsen och
sårad, min fru också. Om du har klätt av någon totalt, så är det
grymt att sedan skända honom också. Jag upplevde det som förnedrande.
Huset på frun
Pensers hela förmögenhet är hur som helst borta.
- Jag har förlorat hela
min förmögenhet. Huset, dvs vår privatbostad, ägs av min hustru och
är inte belånat. Det är däremot själva lantbruksrörelsen som är
satt på bolag.
Utöver detta säger han
att han inte äger någonting förutom hemmet i Bryssel. Inga andra bolag,
inga aktier.
- Och inga konton i
Schweiz heller. Jag har inga hemliga -konton nånstans. Dess värre får
jag väl säga. Hemmet i Bryssel ska säljas nu.
- Och så har jag min
fru. För många år sedan ville jag att min fru skulle ha en ordnad
ekonomi ifall något hände mig. Så jag skrev över ett belopp på henne.
Det rör sig inte om någon svindlande summa, men innebär att jag har en
tryggad försörjning så länge hon vill vara gift med mig.
Vad ska han då göra nu?
Han svarar:
- Jag ska komma igen.
Dan Magnerot
|