Bankrättsföringen erbjuder en mötesplats för alla som har goda och positiva råd och förslag till åtgärder och förändringar, som kan skapa nya och hållbara arbetsplatser och bevara redan befintliga. Vi skall tillsammans - Sätta Sverige på fötter och rädda välfärden.

Du sänder Ditt förslag via formuläret: Sätt Sverige på fötter och rädda välfärden

Alla förslag som gagnar målsättningen - Sätt Sverige på fötter och rädda välfärden - kommer att publiceras nedan. Redaktionen förbehåller sig rätten att utelämna förslag som strider mot målsättningen eller på annat sätt inte lämpar sig att publicera i detta sammanhang

Välkommen!

Bankrättsföreningen
Styrelsen

19 oktober 05 - Mats Lönnerblad

Trots att det redan gått mer än ett decennium sedan bankkrisen, har de flesta drabbade företagskunderna fortfarande inte fått någon som helst upprättelse. För att bankerna skulle undgå konkurs, skyllde de krisen på sina kunder. Trots att det redan är bevisat att det var bankerna själva som var på obestånd under krisen, när de inte uppfyllde sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad den 1 februari 1990.

Bara under 1991 – 1992 var kreditförlusterna i det svenska banksystemet cirka 100 miljarder kronor. Omkring tre fjärdedelar av förlusterna kom av att man lånat ut alldeles för mycket pengar till ett litet antal stora fastighetsbolag, med negativ direktavkastning.

Genom det stora antalet konkurser, som blev följden av bankernas självförvållade kris, som jag redan hunnit berätta om i 4 böcker, tvingas staten ännu i dag att låna pengar för att finansiera sina åtaganden. Innevarande budgetår kommer staten att låna cirka 40 miljarder kronor enligt Finansdepartementets beräkningar. Bara för att hålla skutan Sverige flytande.

Det strukturella budgetunderskottet som grundlades under 1970-talet, med den offentliga sektorns kraftiga expansion, förstärktes ordentligt under bankkrisen, när man valde att slå ut välskötta företag för att rädda krisbankerna. Sedan dess har antalet anställda i den offentliga sektorn ökat okontrollerat, på bekostnad av det privata näringslivet i Sverige.

Det var under bankkrisen som den svenska skutan styrde fel. Den svenska ekonomin gick på grund. Sedan dess har den svenska ekonomiska tillväxten varit negativ. Företagsamheten minskar stadigt i landet. Därför måste vi hitta rätt kurs igen. Hitta tillbaka till den kurs som

en gång gjorde ”fattigsverige” till ett av världens rikaste länder.

Vi måste överge den socialistiska politiken. På nytt börja bejaka kapitalismen. Inte i något annat västland har den industriella nedgången varit så djup, som i Sverige under bankkrisen.

Nu har svensk handel och industri trycks tillbaka av expansionen i den offentliga sektorn tillräckligt länge. Världens högsta skatter som vi tvingas leva med inbjuder inte till fortsatt expansion inom svenskt näringsliv. Det enda den ”svenska modellen” har åstadkommit under senare år har varit för stora löneökningar. Dessa är mycket större än både tillväxt och produktivitet.

Det är bl a därför svenska företag numera gör sina investeringar utomlands och flyttar ut produktionen i allt snabbare takt. En annan orsak är den rättsosäkerhet som uppkom genom den politiska hanteringen av bankkrisen.

Arbetsmarknaden måste tillåtas att fungera som en marknad, befrias från politikernas klåfingrighet. I dag är reglerna på arbetsmarknaden bara utformade för att tillfredsställa fackens behov. De många arbetsrättsreformer, med alla dess goda avsikter, har blivit ett hinder för fortsatt utveckling och framsteg. 3:12 reglerna gör att driftiga entreprenörer och företagare flyr Sverige med sina bästa affärsidéer.

Tanken att vi kan klara välfärden i framtiden genom att fortsätta att bygga upp den offentliga sektorn är en illusion. För att få Sverige ur krisen måste politikerna från vänster till höger börja satsa på företagsamheten i landet.

Småföretagare måste kunna vända sig till ett fåtal myndigheter för att få veta vilka regler som gäller för företaget. I dag har vi alldeles för många myndigheter, som alltför ofta, inte själva alltid vet vilka regler som gäller. Därför är det orimligt att kräva av företagaren – som i första hand ska ägna sig åt att driva företaget – ska känna till alla regler

Det tog 6 år under bankkrisen att förstöra landet. Det kommer att ta minst 20 år att bygga upp landet på nytt. Få fram samma sorts entreprenöranda som tidigare byggde Sverige. Därför måste vi börja att bygga nu.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

17 oktober 05 - Lars Traneflykt

REGIONERNA MÅSTE UTVECKLAS MED REGIONALA FINANSIELLA ARENOR

Menar vi allvar med en hållbar välfärd är en av förutsättningarna för att klara detta ett finansieringssystem som tar hand om kunskapsrelaterade företag.

För en första välfärdsfas behöver man snarast etablera ca 400.000 nya arbeten inom kunskapsrelaterade tjänster och då behövs ca 600 miljarder i tillväxtkapital. Dagens finansiella strukturer måste skyndsamt moderniseras och där man utvecklar nya analysmetoder.

I samband med övergången från tidigare lantbruksepoken till industriepoken kunde våra sedelutgivande banker med Skånes Enskilda Banks som en av Europas innovatörer medverka till att effektivisera epokövergången och som efter ett kvarts sekel följdes av i mitten på 1850-talet av A O Wallenbergs 9-åriga bankprojekt med en etablering av en aktiebank i Stockholm.

I spåren av bankkrisen och dess negativa följder för vår dynamiska utveckling i början på 1990-talet och som ofattbart ännu ej är analyserad finns säkert många svar som skall stödja de kloka välfärdsbesluten inför framtiden.

Kinas etablering av mäklarhus i år och öppnande av en fri bankmarknad 2006 samt Indiens motsvarande utveckling borde få våra regionala politiker att inse att det är på den regionala arenan de finansiella lösningarna kan etableras med internationella strategiska partners.

Dagens begränsade möjligheter att kostnadseffektivt finna företagsfinansiering för dynamiska tillväxtföretag hämmas av att man saknar kompetensen av att utföra analyserna och därmed stoppas utvecklingen oftast av ett negativt besked som ger tydlighet åt industriepoken, med det korta svaret att man fokuserar på säkerheter.

Nu gäller det att ta tag i 1980-talets heta diskussion om behovet av regional kompetensutveckling som legat i träda och varit till nackdel vid bl.a. anpassningen av kapitaltäckningsgraden februari 1990.

Danmarks regerings senaste möjlighet med att låta medborgarna placera sina pensionsmedel i onoterade aktier kommer att vara ett föredöme inom Europa för att ha tagit Lissabon-strategin på allvar med mål för en höjd sysselsättningsgrad som en högt prioriterad fråga.

Därför vädjar jag till Finansmarknadsminister Sven-Erik Österberg att det är dags att stödja denna debatt och från Finansdepartementet föra fram Era synpunkter om en ny finansiell struktur, om regionala finansiella arenor, regional finansiell kompetens och hur förutsättningarna skall förbättras för att på bästa sätt klara regionalt tillväxtkapital i den globala konkurrensen.

1989 var vår arbetsledighetsgrad 1,3%.

Bankrättsföreningens initiativ till Mötesplats är perfekt eftersom man har en demokratisk möjlighet och jag hoppas på Finansmarknadsminister Sven-Erik Österberg med fleras åsikter.

Med vänlig hälsning
Lars Traneflykt