Av Mats Lönnerblad - Ledaren - 2026-10-08
Den mest effektiva tillvägagångssättet
är att överklaga domen till högre instans och där tydligt argumentera
för hur godkända och bevittnade avtal som varit avgörande för målets
utgång har förbisetts och varför det är avgörande för tvisten. När
Sverige inte följer Europarätten (EU-rätten) borde det leda till
allvarliga rättsliga och ekonomiska konsekvenser för den svenska staten,
samt förändra hur svenska domstolar måste döma i enskilda fall.
Avbildad: Mats Lönnerblad
Eftersom EU-rätten har företräde framför svensk lag (den så kallade företrädesprincipen), borde följande processer och scenarier ske - som fortfarande inte har skett - i mål Ö 8126-26 och i flera andra brott och tvistemål l som jag redan skrivit om i mina artiklar och böcker. Om EU-kommissionen anser att Sverige inte har implementerat ett EU-direktiv i tid, eller har lagar som krockar med EU-fördraget, inleds ett överträdelseförfarande. Kommissionen skickar först en varning till den svenska regeringen för att ge Sverige en chans att förklara sig eller ändra sin lagstiftning.
Svenska domstolar och myndigheter är skyldiga att tillämpa EU-rätten. Om en svensk lag står i direkt konflikt med en EU-bestämmelse borde följande redan ha hänt i detta mål: Den svenska domstolen måste åsidosätta den svenska regeln och döma enligt EU-rätten istället. Många EU-regler har så kallad direkt effekt. Det betyder att privatpersoner och företag kan åberopa EU-regler direkt i en svensk domstol för att vinna ett mål mot den svenska staten eller en myndighet. När Sverige bryter mot EU-rätten på ett sätt som orsakar ekonomisk eller personlig skada för en enskild individ eller ett företag, blir ju den Svenska staten skyldig att betala skadestånd till den drabbade. För att detta ska ske krävs tre villkor som fortfarande inte har uppfyllts: EU-regeln syftade till att ge rättigheter åt enskilda. Överträdelsen är tillräckligt tydlig och allvarlig. Det finns ett direkt orsakssamband mellan statens brott mot EU-rätten och den skada som personen drabbats av som svenska domstolar måste följa men fortfarande inte följer..
Utöver de juridiska konsekvenserna skadar det Sveriges anseende som medlemsstat om landet systematiskt struntar i EU:s regelverk vilket redan skett i flera mål och nyligen skett i en resningsansökan där domstolen hittills vägrat att följa den 6 artikeln första paragrafen i EU rätten i Ö 8126-26 och hittills försökt hindra att domstolen tar upp ärendet på nytt i Stockholms tingsrätt efter överklagande till både Högsta domstolen, Justitieombudsmannen (JO) och Justitiekanslern (JK). Det minskar Sveriges inflytande i framtida förhandlingar inom EU. Vid extrema, systematiska överträdelser av EU:s grundläggande värden (som rättsstatsprincipen) kan EU i teorin dra in rösträtten eller hålla inne EU-bidrag (enligt Artikel 7-förfarandet). När du hänvisar till "artikel 6 paragraf 1" om rätten till en rättvis rättegång, berör du kärnan i två överlappande men formellt skilda europeiska rättssystem som båda gäller i Sverige:
Artikel 6.1 i Europakonventionen (EKMR) (som är svensk lag och integrerad i EU-rätten) samt Artikel 47 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (som motsvarar artikel 6 i EKMR). När den svenska domstolen i detta fall inte följer dessa regler så att käranden i detta mål nekas en rättvis rättegång, inträffar konsekvenser på tre olika nivåer: Eftersom Europakonventionen gäller som svensk lag och dessutom har en konstitutionell särställning i Regeringsformen, måste svenska domstolar aktivt förhindra och åtgärda överträdelser:
Om artikel 6 har åsidosatts under processen (exempelvis genom partiskhet eller nekad rätt att lägga fram bevis), som skett i mål Ö 8126-26 betraktas detta som ett grovt rättegångsfel. Hovrätten eller Högsta domstolen (HD) borde då upphäva domen och återförvisa målet till den lägre domstolen för en helt ny, rättvis rättegång, vilket vore ett naturligt förfarande vilket fortfarande inte har skett genom beviljande av skadestånd från staten: Om överträdelsen inte kan repareras (t.ex. om rättegången har dragit ut orimligt långt i tid), har käranden rätt till skadestånd från staten för ideell skada. Detta regleras i 3 kap. 4 § skadeståndslagen som inte har beaktats trots att målet som skulle kunna avgöras på 3 månader tagit hela 13 år i anspråk utan att ens brytt sig om att pröva avtalens giltighet som är avgörande för utgången av målet.
Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt
Mina böcker:
Från bankkris till börskris, 2003
Från folkhem till fattigstuga, 2004
Nollkoll, 2005
Härdsmälta, 2005
Falskspel i affärer och politik, 2006
Pengarna eller livet, 2007
Finansfrossa, 2008
Pyramidspel, 2009
Läs vidare:
Kalla fakta om System 3R-affären