[Hemsida] [Skicka vykort]


Grova förtalsbrott som inte utreds
Av Mats Lönnerblad - Ledaren  - 21 maj 2013

Efter en serie artiklar i Svenska Dagbladet (SvD perioden 13 maj – 18 maj 2013) skrivna av två av Sveriges främsta ekonomjournalister – Joel Dahlberg och Carolina Neurath – där SvD nuvarande Nordea Svarta Bok där såväl kända brottslingar som helt oskyldiga kunder förtalas, som bankerna inte vill göra affärer med.

Vid genomgången av dessa artiklar framkommer att banken lämnat falska uppgifter till Datainspektionen att det inte var fråga om något register, utan handskrivna dokument, för bankens egna noteringar. Eftersom jag själv som ordförande i Bankrättsföreningen och Sveriges Bankkunders Riksförbund förfogar över dessa listor, kan jag konstatera att det är frågan om rena datautskrifter, som jag erhållit från chefjuristen från en av Sveriges storbanker. Jag kan också vittna om hur dessa register spridits vidare och använts av andra banker.

Men banken ljuger inte bara för Datainspektionen. Nordbanken (som bytt namn till Nordea) har också tidigare blivit stämd i rätten för dessa register, där man också förnekat i domstol att banken skulle medverkat till förtal av oskyldiga företagare.

Mot den bakgrunden anmälde jag Nordeas Svarta Bok till Riksåklagaren den 27.5 2013 eftersom Riksåklagaren tidigare försökt få Bankrättsföreningens webbmaster Börje Ramsbro fälld i Högsta domstolen (HD) för att vi berättar sanningen om vad som hände under den förra bankkrisen och vad som händer under denna globala kris. Ramsbro blev fälld i tingsrätt och hovrätt, men blev helt friad i HD.

Min anmälan till Riksåklagaren (ÅM 2013/4031) innefattade en anmälan om ekonomiskt förtal och brott mot personuppgiftslagen (PUL) som skett via Nordeas Svarta Bok, de fyra storbankerna och det av bankerna ägda Upplysningscentralens (UC:s) register. När det gäller UC, har domstolen i en mellandom redan konstaterat att UC gjort sig skyldig till detta brott.

Den långsamma handläggningen som pågick i flera år i tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen, när det gällde att få Bankrättsföreningens webbmaster fälld för brott mot personuppgiftslagen, kontrasterar starkt mot den snabba handläggningen att granska bankernas egna olagliga register.

Denna gång reagerade Riksåklagaren snabbt. Mycket snabbt. Riksåklagaren bestämde sig omgående att inte granska ärendet. Beskedet kom genom Kammaråklagare Roger Waldenström redan den 31. 5 2012 att han hade hänskjutit ärendet till City Åklagarkammare i Stockholm.

City Åklagarkammare i Stockholm ville inte vara sämre. Redan den 13.6. 2013 beslutade sig Vice chefåklagare Malin Palmgren att inte granska ärendet (ÅM-90700-3 vare sig i fråga om ekonomiskt förtal eller brott mot personuppgiftslagen.

Till saken är att jag anmälde detta ärende till polisen redan år 2000 att dåvarande Nordbanken styrelsen för Nordbanken jämte flera banker att upprätta och vidmakthålla ett olagligt personregister och att detta skett tillsammans med lagmannen Carl-Anton Spak och RPs/säk. Dnr 0201-K 64252-00)

Min uppfattning är att polisen reagerat ovanligt långsamt som efter 13 år fortfarande inte gjort någon ordentlig utredning om Sveriges i särklass mest kränkande förtalsregister. Långt värre än IB:s tidigare register som avslöjades av Jan Guillou och Peter Bratt. Därför tyckte jag att Riksåklagaren borde vakna ur sin Törnrosasömn – genom att agera på dessa olagliga register som jag bifogade till polisen, redan vid min första anmälan.

SÄPO har ju redan fått hård kritik om hur människor påverkades av uppgifter som Säpo lämnat ut till arbetsgivare i det så kallade IB-registret. Man har funnit flera nya fall som likt snickaren Torsten Leander nekats arbete för att de registrerats av SÄPO.

Torsten Leander förlorade sin tjänst som snickare på Marinmuseet i Karlskrona eftersom han bedömdes att vara en säkerhetsrisk. Först långt senare fick han veta att orsaken var att han varit medlem i Sveriges kommunistiska parti och sålt Vietnambullentinen. Efter 18 års kamp för att få upprättelse fick han till slut 400.000 kronor av regeringen i skadestånd.

När det gäller bankernas register har bankerna i samarbete med polis och domare medverkat till handläggningen av Sveriges genom tidernas största olagliga register. Därför anser jag det borde vara en självklarhet att Riksåklagaren eller City Åklagarkammare i Stockholm åtminstone tar sig tid att läsa igenom dessa register och förhöra de inblandade som jag namngivit i min anmälan till Riksåklagaren.

Regeringen måste ju göra rätt för sig även denna gång. Den 18 juni 2013 sålde svenska staten ut ytterligare en del aktier för 18 miljarder i Nordea. Mitt förslag är därför att de som oskyldigt registrerats i bankernas olagliga register och drabbats hårt genom personlig konkurs eller förlorat mål bara för att de finns registrerade i dessa register omgående får upprättelse.

Till skillnad från Torsten Leander har vi arbetat i 20 år för att alla de skötsamma företagare och privatpersoner som fick sina krediter uppsagda och tillgångar beslagtagna under den förra bankkrisen skall få upprättelse.

Vad anser då handläggaren på City åklagarkammare om artiklarna i SvD, som jag bifogade, min anmälan och listan som jag tidigare lämnat in till polisen, som jag hänvisade till ? Vice chefåklagare Malin Palmgren anser att uppgifterna i ärendet inte ger anledning att anta att brott under allmänt åtal har begåtts.

Vad står det då i listorna som inte skulle leda till en utredning om ekonomiskt förtal och brott mot PUL ? Låt mig visa med två färska exempel från registret som redan publicerats i SvD: Folke: "Bedragare och svindlarsläkt med far och två söner, vilka tveklöst går i pappas fotspår. Bland annat fiffel med insamlade fondmedel mm". Marianne: "Olämplig ! Bulvan och sambo till Magnus. En riktig rövarflicka"

Låt mig då få berätta att jag varit i kontakt med åtskilliga, som är helt oskyldiga och aldrig gjort sig skyldig till några brott. Men att bli anklagad i olika listor där åtskilliga företagare anklagas för att vara "skojare av värsta sorten" leder ju genast till uppsagda krediter och personlig konkurs, eller ännu värre, till självmord. Torsten Leander som ju fanns med i IB-registret blev ju "bara" anklagad för att ha varit med i ett politiskt parti, som numera bytt namn till Vänsterpartiet. Han fick till slut upprättelse och 400.000 kronor av regeringen.

Själv kan jag inte uppskatta hur oskyldiga företagare och privatpersoner som anges i de olika registren, som jag och numera SvD har tillgång till. Men om inte Riksåklagaren vill göra det så anser jag åtminstone att City Åklagarkammare har en skyldighet att utreda frågan, eftersom polisanmälan med register och gärningsbeskrivning lämnades in till polisen redan för 13 år sedan, utan att vare sig polis eller åklagare vidtagit några som helst åtgärder.

Har polisen hunnit "slarva bort", både min tidigare inlämnade gärningsbeskrivning och register, föreslår jag att Malin Palmgren tar kontakt med Nordea direkt eller SvD kan hon få del av Sveriges mest kränkande register som någonsin publicerats. Sedan hon läst igenom vad som står om de tusentals personer som finns registrerade med både personliga omdömen födelsenummer och namn, kanske hon ändrar uppfattning vågar ta itu med vad hon är skyldig att göra efter 13 års väntan: Utreda vilka ekonomiska förtalsbrott och brott mot PUL som har begåtts av bankerna

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida