[Hemsida] [Skicka vykort]


Konsekvenserna av en bankkris
Av Mats Lönnerblad - Ledaren  - 1 nov. 2012

Frågorna kring den förra svenska bankkrisen och denna globala kris är många. Men fortfarande är den svenska statens oförmåga – näst intill obefintlig – när det gäller att tillse att öppen och oberoende granskning kommer till stånd hur bankerna och staten behandlar företagen, när det är bankkris i vårt land.

Det anser både jag och entreprenören Dan Olofsson, som i sin bok: Mina tre livi> (Ekerlids förlag 2012) skriver om de övergrepp som den avlidne finansmannen Mats O Sundqvist utsattes för. Min recension av hans bok, återfinns i Sundsvalls Tidning (ST 2012-10-21).

Olofsson anser också i en debattartikel i Dagens Industri (DI 2012-10-30) det inte är rimligt att barnen Sundqvist, som drabbats av ekonomiska övergrepp från både Carnegie och Riksgälden, ska ägna kommande fem till sju år av sina liv åt olika domstolstvister – mot Bo Lundgren på Riksgälden och Peter Norman dåvarande ordförande i Carnegie – som har förstört hela deras tillvaro, genom att orättfärdigt beslagta nästan alla deras ekonomiska tillgångar, under denna globala kris.

Den gamle bankmannen JacJacob Palmstierna, (som jag tidigare skrivit om i mina böcker när det gäller tvisten med Erik Penser) verkar nu ångra sitt förflutna, när han under den värsta bankkrisen hjälpte Nordbanken att försätta tusentals företag i konkurs. Artikeln om Sundqvists öde skriver han ihop med Bertil Torekull, som alltid stått för försvaret av företagarna. Staten måste tillsätta en oberoende> utredning av hanteringen av Sundqvist under Carnegieaffären, skriver de i en debattartikel i Expressen (Expressen 2012-10-29)

”Den demokratiska instinkten bjuder oss att i alla lägen stå upp för medborgaren. En individs heder ska ytterst alltid kunna försvaras i en domstol vars oberoende garanteras av det vi kallar rättsstaten”, skriver Palmstierna och Torekull. Vackra ord som tyvärr ännu inte har infriats i vårt land, vare sig under förra krisen eller under denna.

Det anser nog också de 60.000 skötsamma företagare som fick sina krediter indragna och drevs i konkurs under den förra svenska bankkrisen 1987 – 1993. Frågorna från den förra krisen är ju fortfarande obesvarade, trots min och andras uppvaktning, hos både Företagarna och Finansdepartementet, eftersom regeringen gör allt för att skjuta ifrån sig allt ansvar både vad som hände då och vad som händer nu.

DenDen som den gången anordnade ett heldagsseminarium om: ”saneringen av den svenska bankkrisen, Politiska beslut och konsekvenser>” den 9 maj 2000 av journalisten Hans-Göran Björk. Jag var inbjuden som ordförande för Bankrättsföreningen och Sveriges Bankkunders Riksförbund. Från riksdagspartierna deltog Bo Bo Lundgren (m) partiledare och fd bankminister, Lena Ek (C) riksdagsman Siw Persson (fp) riksdagsman ) Rolf Åbjörnsson (kd) och Erik Åsbrink (S) f d finansminister m fl.

De frågor som togs upp på konferensen var: Vem sänkte fastighetspriserna och bankerna den gången ?an style="mso-spacerun: yes"> Var det marknaden eller Finansinspektionen ? Friska eller sjuka krediter – Får en bank säga upp välskötta lån och därmed medverka till en konkurs ? ”Bad bank” – Politisk lyckad omstrukturering inom bankvärlden eller en avvecklingsmaskin för oönskade lån ? Debatten handlade också om det behövdes en parlamentarisk utredning av den förra krisen ?

Majoriteten av oss som deltog i konferensen var helt eniga. Vi kunde konstatera att det begåtts brott och flera grova fel – som fått stora ekonomiska konsekvenser – för alla de företag som orättfärdigt drabbades. Mats O Sundqvist tragiska öde, är således bara ett av de många felgrepp som hände under den förra krisen, och fortfarande sker i Sverige under denna kris.

Kritikerna under konferensen hävdade att krisbankerna under den förra krisen utnyttjade Finansinspektionens beslut FFFS 1991:10 om ändrade regler för värdering av panter för att säga upp krediter. Samt bildandet av så kallade ”Bad Banks”, till exempel Securum, Tornet, Retriva med flera – snarare handlade om nya möjligheter att bli av med oönskade krediter – än att vara bolag med rekonstruktionsmöjligheter.

Min uppfattning som jag också gett uttryck för i flera böcker är att det både bankerna och staten som behandlade företagen felaktigt, när det var krisbankerna som var på obestånd och inte längre uppfyllde sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad.

När mötet var avslutat var alla de närvarande politikerna enade om att det behövdes en oberoende ut utredning kring den största rättsskandalen i Sveriges historia där så många oskylda företagare drabbades. Men när motionerna inkom till riksdagen lade regeringen locket på och regeringen ville, precis som i fallet Mats O Sundqvist inte ha någon utredning alls.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen

     

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida