Hur bankerna och staten behandlade de svenska företagen under den förra bankkrisen har jag redan beskrivit ordentligt i sju av mina böcker med början 2003 med boken: Från bankkris till börskris. (Bankrättsföreningen, 2003) Jag har också berättat hur en del företagare orättfärdigt drabbades under bankkrisen 1987 – 1993, och hur många företagare försökte göra motstånd mot alla övergrepp, utan att lyckas.

Vad som sedan hänt med de svenska företagen är uppenbart för alla som är ekonomiskt intresserade. De flesta större svenska börsföretagen har blivit utlandsägda, vilket betyder att en stor del av forskning och utveckling också försvunnit från Sverige. De medelstora svenska företagen har mer eller mindre försvunnit. Många av de mindre bolagen i Sverige för i dag en tynande tillvaro.

Några framgångsrika svenska företagare – som ägarna till Tetra Pak och Ikea – förstod redan innan den förra bankkrisen vart Sverige var på väg politiskt. De valde självmant att lämna Sverige med sina företag för att bosätta sig i andra företagsvänligare länder för att undgå fortsatta förföljelser.

Andra valde att behålla sina huvudkontor i Sverige, men lämnade själva landet, som den kände finansmannen Erik Penser som flyttade till England, men behöll både Nobelindustrier och dess huvudkontor med de svenska bankkontakterna i Sverige, vilket han säkert ångrar i dag. Under den förra bankkrisen lade Nordbanken (Nordea) beslag på Nobelindustrier på ett rättsvidrigt sätt. Banken kunde med statens hjälp sälja börsbolaget vidare och själva behålla hela vinsten i form av massivt statsstöd.

Det finns några företagare som säkert ångrade att de själva stannade kvar i Sverige med sina bolag och själva valde att fortfarande vara mantalsskrivna i landet – som Börje Ramsbro som startade världsföretaget System 3R som han blev av med i slutet av den förra bankkrisen,

och fastighetsmagnaten Lars Gullstedt, som Gota Bank drev i konkurs 1993.

Sverige verkar ha övergett tron på den fria marknaden. Hur skall man annars förklara hur till och med den moderate Statsministern Carl Bildt och bankminister Bo Lundgren under den förra bankkrisen tillät bankerna att säga upp krediter och via statliga ”skräpkreditbolag” och kunde tillåta att bankerna lade beslag på företag som inte längre passade in i bankernas ”portfölj”

De företagare som gjorde motstånd mot bankerna under bankkrisen 1987 – 1993 gisslades både av bankerna (i olika förtalsregister som jag skrivit om i mina tidigare böcker och i rikspress). Bankerna skyllde helt enkelt egna ekonomiska tillkortakommande på sina kunder.

När sedan ärendena prövades i domstol skyndade man sig att lägga beslag på kundernas tillgångar, så att det skulle bli svårt att processa eftersom bolagen redan var i bankernas våld, redan när de många processerna inleddes. En del av de mest uthålliga lyckades man också försätta i personlig konkurs för att de skulle tappa sin talerätt.

Erik Penser lyckades bara få tillbaka Yggdrasil som var moderbolaget i koncernen. Han orkade trots allt ändå fullfölja processen upp till Högsta domstolen, som vägrade att pröva ärendet, trots alla grova och uppenbara rättegångsfel, som begåtts i både tingsrätt och hovrätt.

Börje Ramsbro blev av med sin pension som företaget lovat att betala när han begärde att få veta hur företaget kunnat byta ägare utan avtal. När han stämde företaget och de nya ägare på bättre rätt för de immateriella rättigheterna byttes referenten i målet ut strax före rättegången, vilket resulterade i att Börje Ramsbro, i likhet med många andra som jag skrivit om, aldrig fick någon rättvis rättegång i tingsrätten.

Med de aktuella bankerna har Börje Ramsbro gjort upp i godo och erhållit ett skäligt skadestånd.. Men de som stulit hans företag har fortfarande inte straffats för vad de ställde till med. Det var genom att inte acceptera en utpressningskonkurs som Ramsbro hade möjlighet att kartlägga hur kuppen mot System 3R koncernen gått till.

Efter en nyligen gjord genomgång i ärendet har advokaten Percy Bratt funnit allvarliga rättsliga invändningar mot det sätt vilket kuppen mot Ramsbro genomfördes. Det har visat sig att bankerna under hösten 1993 förde ingående förhandlingar med intressenter om överlåtelse av System 3R koncernen, varvid Ramsbro på ett tidigt stadium – utan att veta om det – uteslöts från fortsatt ägande.

Ramsbro blev varken informerad om förhandlingarnas karaktär och inriktning. Ramsbro fick först i november 1993 vetskap om att han i förhandlingarna utmanövrerats från fortsatt delägande. Vad som nu visar sig är påståendet att köparna av Ramsbros bolag skulle ha gjort ett korrekt förvärv är helt felaktigt.

Han har genom en omfattande dokumentation visat att det fanns flera alternativa investerare med seriöst intresse att gå in som delägare i hans bolag, men att dessa aldrig fick tillfälle att köpa in sig i hans bolag när det var aktuellt.

Bolagets intresse är ett centralt begrepp vid fastställande av styrelsens ansvar och lojalitetsplikt, vilket generellt sammanfaller med aktieägarnas intresse. Ramsbro ägde vid tillfället av överlåtelsen 90 procent av aktierna i sitt bolag. Både den reella ägarmakten och ägarintresset fråntogs Rambro när affären gjordes upp bakom hans rygg.

En av de inblandade parterna är bland annat Industrifonden, som är ett skattefinansierat och offentligträttsligt präglat organ med krav på hög etisk standard har på det mest flagranta sätt brutit mot sina egna regler. Det finns allvarliga rättsliga invändningar mot det sätt på vilket förvärvet genomfördes.

En annan part som tjänat mest på denna sorgliga affär är finansmannen Håkan Nordquist.

Han är den som genom att vara med och fatta de aktuella besluten handlat avtal mellan bolaget och sig och/eller mellan bolaget och tredje man där han har ett väsentligt intresse som strider mot bolagets, då aktier sålts av till ett av familjen Nordquists helägt bolag.

Håkan Nordquist torde därtill ha varit den som berett ärendet inför styrelsens beslut, vilket också utgör handläggning i strid med jävsregler. Han har även agerat i sin egenskap av VD och förfarandet träffas därför av jävsregeln i ABL 8 kapitlet 34 §.

Vad som hände under den förra bankkrisen och som händer under denna globala kris är uppenbara brott mot ägarrätten till företag. Bankerna med hjälp av staten och smarta finansmän snor företagen och staten blunder för de brott som begås.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund