[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Samma sak gäller när jag i flera artiklar och i många av mina böcker skildrar hanteringen av ekonomiska kriser. Makthavarna som svarat för krishanteringen ger sin version av krisen, som inte är den samma som de drabbade anför.

Det gäller både Kreugerkraschen, den svenska bankkrisen 1987 – 1993, och den globala bankkrisen som startade 2007. Den version som pressen ger sina läsare den 20 september om den tidigare svenska bankkrisen presenteras i Dagens Nyheter av DN-journalisterna Pia Gripenberg, Dan Lucas, Knut Kainz Rognerud. Artikeln speglar ensidigt bankkrisen från makthavarnas perspektiv.

Där hävdas att den svenska bankakuten, som enligt mitt förmenande rejält misskötte sig under krisen, nu kan exporteras till USA, och att den amerikanska centralbanken sneglar på Sverige när USA nu öppnar bankakut för att lösa den amerikanska bankkrisen. Den förre bankministern Bo Lundgren åker skytteltrafik mellan Sverige och USA, på skattebetalarnas bekostnad, för att berätta om hur bra han hanterade den svenska bankkrisen när han var bankminister.

I DN-artikeln berättas också om hur staten tog över bankernas lån för 65 miljarder kronor som placerades i skräpkreditföretagen Securum och Retriva, som var helt skilda från de banker som hade lånat ut pengarna. Bankerna skulle bli friska genom att bli av med de företag som inte längre passade in i bankernas ”portfölj”.

I Svenska Dagbladet under Brännpunkt debatt får vi samma dag läsa en helt annan version, utifrån de drabbades perspektiv. Det är författaren och ekonomijournalisten Hans–Göran Björk, advokaten Jan Thörnhammar och professorn i finansiell ekonomi Clas Wihlborg som menar att den svenska banklagstiftningen har allvarliga brister, och att det som hände under den förra bankkrisen kan hända igen.

I min egen roll som författare och skribent i finansrätt delar jag deras uppfattning. I min egenskap av arbetande styrelseordförande i de två oberoende föreningarna, Bankrättsföreningen och Sveriges Bankkunders Riksförbund, bokade jag därför tid hos Finansdepartementet den 14 april 2008 för att få dryfta dessa viktiga frågor med Urban Karlström, statssekreterare på Finansdepartementet. Men ännu har ingenting skett för att vi skall kunna undvika elände, som företagarna drabbades av under den förra krisen.

Ännu har inte den av riksdagen beslutade oberoende utredningen av den förra bankkrisen, som fattades under den socialdemokratiska regeringen påbörjats. Därför kändes besöket – där hela styrelsen för Sveriges Bankkunders Riksförbund var närvarande – extra angeläget. Styrelsen ville försäkra sig om att denna utredning genomförs ordentligt, och att utredningen sker på ett objektivt sätt.

Den andra lika viktiga frågan är att man inte glömmer bort att utreda hur det kan komma sig att så många som 60.000 skötsamma företagare fick sina krediter orättfärdigt uppsagda och olagligt beslagtagna av bankerna och bolagsplundrare under bankkrisen 1987 – 1993.

Genom de många ofrivilliga tvångsförsäljningar som skedde kunde bankerna och plundrarna själva behålla övervärdena, medan man lät företagarna behålla de skulder som blev den oundvikliga följden av de snabba försäljningarna.

Den tredje frågan som jag tidigare skrivit om i Svenska Dagbladet under Synpunkt är hur bankerna med hjälp av media och omfattande förtalsregister som spreds mellan bankerna och domstolarna kunde tillåtas att förtala entreprenörer och företagare i en utsträckning som aldrig tidigare förekommit i Sverige.

Eftersom jag fått ta del av flera av dessa olagliga och kränkande register från en tidigare chefjurist på en av Sveriges största banker, vet jag själv både hur dessa register fungerar i praktiken, och på vilket sätt krisbankerna använde sig av dessa under bankkrisen för att vinna målen mot sina kunder.

Som jag tidigare redogjort för i mina böcker om bankkrisen, den tidigare med titeln: Pengarna eller livet (2007) är både domstolarna och den förre rikspolischefen Sten Heckscher (s) djupt involverade i dessa register. Det bör således inte vara svårt för en oberoende kommission att få fram alla uppgiftslämnare till registren och klargöra ordentligt hur förtalsregistren påverkat alla rättegångar mot bankkunderna under bankkrisen.

Genom avkunnad dom i hovrätten är det också uppklarat att UC (Upplysningscentralen), som är bankernas eget upplysningsorgan, används för att förtala kunder man ligger i tvist med.

Den fråga som jag därför önskar få besvarad är om regeringen kommer att agera som under Kreugerkraschen ? Där dröjde det femtio år innan sanningen om Kreugerkraschen kom i dagen, eftersom hela ärendet var hemligstämplat.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik
Pengarna eller livet
Finansfrossa

Bankrättsföreningen