[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]


Staten kränker den enskildes rätt
Av Mats Lönnerblad - Ledaren - 15 feb. 2007

För många svenskar framstår facket som ett otympligt maktblock som inte värnar om de anställdas intressen, utan om ombudsmännens. Hur facket även utnyttjar anställda som inte tillhör facket visar fem oorganiserade byggjobbare, som under många år tvingats betala 1,5 procent av lönen till facket, utan att ens vara anslutna till något fackförbund.

Det har länge varit känt att fackförbundet Byggnads själva beskattat byggnadsarbetare som inte varit fackligt anslutna. Som tack för denna olagliga ”beskattningsrätt” har en del av dessa pengar slussats tillbaka till det socialdemokratiska partiet i form av bidrag. Tidigare har denna fråga varit uppe i Arbetsdomstolen (som egentligen inte är någon riktig domstol trots att den kallar sig så) har bekräftat att facket har denna rätt.

Byggnads påstår att de stora beloppen som tas ut från dem som inte vill vara med i facket, går åt till att kontrollera dem som har ackords- eller resultatlön får rätt ersättning, när det verkliga syftet i stället är att finansiera den egna ombudsmannakårens kostnader och fackförbundets politiska aktiviteter.

Facket har egentligen ingen rätt att dra avgifter för dem som inte är medlemmar. Byggnads måste också kunna visa att pengarna inte går till annan verksamhet. Det anser i alla fall Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg som har granskat fallet och i en färsk dom funnit att förfarandet är en kränkning av äganderätten. Man kan helt enkelt inte tvångsmässigt driva in pengar för en sak och sedan inte kunna redovisa ordentligt vad pengarna skall användas till.

Vad svenska staten gör sig skyldig till är således att gynna särintressen. Och det är inte enda gången. Såväl under 70–talets varvskris, 80–talets stålkris och 90– talets bankkris gjorde staten samma sak. Det fick 60.000 skötsamma företagare känna av när den förre statsminister Carl Bildt och bankministern Bo Lundgren tillät krisbankerna att säga upp krediterna för entreprenörer och företagare som inte längre passade in i bankernas ”portfölj”.

En av dem som drabbades var Bankrättsföreningens egen webbmaster, entreprenören och företagaren Börje Ramsbro som den 3 december 1993, under slutet av bankkrisen tvingades lämna ifrån sig sitt livsverk System 3R som han själv startat, efter ett kvarts sekel.

Det skedde utan förhandlingar, utan avtal och utan någon ersättning. De nya ägarna tog bara över företaget. Från första stund bestämde sig Ramsbro för att gå till botten med det hela och ta reda på hur kuppmakarna i ett demokratiskt land som Sverige, kunde lägga beslag på annans egendom, utan att göra rätt för sig.

Efter mer än 10 års intensivt sökande efter sanningen och flera rättstvister i domstol, där han träffat förlikning med de inblandade bankerna, har han till slut funnit svaret: De nya ”ägarna” hade aldrig gjort något förvärv. Ramsbro utsattes som så många andra under den svenska bankkrisen (1987 – 1993), för en ren stöldkupp via den ökände finansmannen Håkan Nordquist, Företagskapital AB och Industrifonden.

Håkan Nordquist gjorde den största vinsten. Utan någon ersättning till ägaren kunde familjen Nordquist lägga beslag på 35.000 aktier i dotterbolaget System 3R International AB av totalt 90.000 aktier. Dessa aktier kunde familjen sedan sälja vidare till en av Ramsbros utländska kunder och göra en rejäl exitvinst på cirka 200 miljoner kronor.

När sedan Ramsbo samlat på sig tillräckligt med bevis för att kunna avslöja bluffen vägrar både Industrifonden och Håkan Nordquist att svara hur affären gått till. Det är lätt att förstå Håkan Nordquist inställning, eftersom han är den som tjänat mest på stölden av företaget. Men den statliga Industrifondens inställning är helt obegriplig. Industrifonden som aktivt medverkat i denna olagliga affär borde också har skyldighet att svara på Börje Ramsbros frågor.

Svenska staten och Arbetsdomstolen som ger Byggnads beskattningsrätt och som tillåter krisbankerna att säga upp krediter för friska företag som skedde under bankkrisen kränker således den enskildes rätt, i stället för att bevaka denna rätt. I domslutet som underkänner Byggnads beskattningsrätt skriver också Europadomstolen att svenska staten har en skyldighet att bevaka enskildas rätt.

Den fråga som jag därför vill ställa till våra valda politiker är varför ni gång på gång i stället för att på ett olagligt sätt gynna särintressen, inte uppfyller denna skyldighet ?

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Informera en kollega:

Bankrättsföreningen


Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida