| 
      [Hemsida] 
      [Brf-direkt] [Skicka 
      vykort] [Tipsa ditt nätverk]
       Rättsligt förfall
 Av Mats Lönnerblad - Ledaren -
      29 dec.
      2006
 Det man inte vill se kan man blunda
      för. Då slipper man ta tag i de känsliga ärenden som man är skyldig
      att utreda. Men man fullföljer inte sin myndighetsutövning som man
      borde. Det var vad som hände under den svenska bankkrisen 1987 – 1993
      och som fortfarande händer i dag, när vare sig domstolar, polis eller
      åklagare fullföljer sina skyldigheter.
 Vad som skulle hända i Sverige, om politiseringen av rättsväsendet fick
      fortsätta, varnade regeringsrådet Gustaf Petrén, som var
      Medborgarrättsrörelsen förste ordförande och Sven H Åsbrink för i
      den lilla skriften ”Försvara din frihet”, som utkom redan i mars
      1976.
 
 Vad som sedan har hänt när det gäller det allmänna förfallet och
      politiseringen av det svenska domstolsväsendet, och inom polis– och
      åklagarämbetet har jag redan redogjort för i mina senaste fem böcker: 
      ”Från bankkris till börskris” (2003)  ”Från folkhem till
      fattigstuga” (2004)  ”Nollkoll” (2005)
       ”Härdsmälta” (2005) och 
      ”Falskspel” (2006)
 
 Den politiska korruptionen inom det svenska rättsväsendet har jag också
      redogjort för i åtskilliga artiklar, i både fack– och rikspress. Det
      skulle dröja ända fram till för några år sedan när den första
      reaktionen kom från berörda domare. De som då yttrade sig i den
      allmänna debatten försökte försvara sitt fögderi med att domarna
      tjänade alldeles för dåligt i förhållande till sina kollegor inom
      advokatväsendet, och att de under senare år fått alldeles för mycket
      att göra, utan att fråga sig varför.
 
 Det skulle därför dröja ända fram till 2006, då även
      Justitiekanslern (JK) delar min allvarliga kritik av domstolsväsendet,
      polis och åklagare som sedan 10 år dagligen publicerats på
      Bankrättsföreningens välbesökta hemsida och i ett stort antal
      ledarartiklar och debattinlägg.
 
 I maj 2006 publicerades den första rapporten om den dåliga
      rättssäkerheten i brottsmål i boken ”Felaktigt dömda,” som jag
      tidigare recenserat under rubriken ”Många brister i svenskt
      rättsväsende” (Sundsvalls Tidning 2006-06-26). Den väldokumenterade
      boken är sammanställd av Hans–Gunnar Axberger, Feryal Mentes, Karin
      Palmgren Goohde och Jens Västberg.
 
 I den kritik som JK senare riktar mot brister i rättssäkerheten i
      pressen framgår bl a:
 
 - Det förekommer att polisen ljuger i domstol
 - Detta är bland annat en del av en osund kåranda hos vissa poliser
 - Åklagarna tillgodoser ibland inte kravet på objektivitet
 - Det sitter oskyldigt dömda i svenska fängelser
 - Domstolarna har förslappats i sin bevisprövning
 - Sammantaget betraktar JK dessa brister mycket allvarliga
 
 Projektgruppen, som självständigt genomfört arbetet på uppdrag av JK
      har koncentrerat sin undersökning på brottsmål där resning beviljats,
      närmare bestämt ärenden där en person först genom lagakraftvunnen dom
      dömts till straffrättsligt ansvar, sedan beviljats resning och därefter
      helt frikänts vid en förnyad prövning.
 
 Vad JK:s rapport visar i de brottsmål som beskrivs är att kritiken är
      befogad. Det därför det snarast måste bli ordentliga förbättringar
      inom svenskt domstolsväsende, då det är samma allvarliga kritik som jag
      riktar mot rättsväsendet när det gäller tvistemål.
 
 JK grundar sin kritik på aktuella fall i brottsmål där resning har
      beviljats. Själv  beskriver jag främst olika tvistemål mellan bank och
      kund. I många av de fall jag berättar om har Sverige inte följt
      grundläggande rättsregler i tvistemål. Både JK och jag själv har
      således saklig grund för vår kritik.
 
 Mot den bakgrunden ter det sig märkligt att åklagaren ändå tar sig tid
      att försöka få Bankrättsföreningen fälld för att ha brutit mot Personuppgiftslagen (PUL) för de uppgifter vi publicerar på vår
      hemsida. Åklagaren har till och med lyckas få föreningens webbmaster
      Börje Ramsbro fälld i både tingsrätt och hovrätt, innan vi till sist
      fick total upprättelse i Högsta domstolen (HD)
 
 Ändå märkligare är det att läsa att tre rättslärda, professorn i
      processrätt Christian Diesen och professorn i straffrätt Madeleine
      Leijonhufvud som bägge arbetar vid Stockholms universitet, tillsammans
      med den f d ledamoten av Högsta domstolen Inger Nyström attackera JK
      Göran Lambertz i Dagens Nyheter (DN Debatt 2006-12-20) De anser att han
      är olämplig som Justitiekanslern, bara för att han fullföljer sin
      uppgift.
 
 De tre menar, utan att fortfarande förstå hur illa det redan är ställt
      i svenska domstolar, att JK:s agerande kan ha orsakat irreparabel skada
      för svenskt rättsväsende, att Lambertz därmed skadar både
      rättsväsendet och enskilda personers rättssäkerhet. Christian Diesen
      har
 t o m publicerat en artikel i Juridisk Tidskrift med rubriken ”Inga
      bevis för oskyldigt dömda”. Det är en konstig rubrik eftersom
      oskyldigt dömda inte behöver några bevis; det borde räcka med att de
      blivit frikända.
 
 Vad jag själv reagerat för i åtskilliga artiklar och i mina böcker är
      hur krisbankerna med domstolarnas, polis och åklagares godkännande
      förtalade bankkunder i olika olagliga register som jag i min egenskap av
      ordförande i Bankrättsföreningen anmält till polis och åklagare
      (diarienummer Ai 793-255-00) utan att man ens brytt sig om att utreda
      frågan, vilket beror på att den f d rikspolischefen Sten Heckscher
      själv är inblandad i dessa  kränkarregister.
 
 Efter att ha tvingats ta konsekvenserna att även polisen gick bankernas
      ärenden under bankkrisen, stämde jag personligen Nordea på femtiotusen
      kronor i idéellt skadestånd (Mål nr T 9569-01) och gjorde sedan upp i
      godo med banken, när jag inte fick höra åberopade myndighetspersoner
      (domare och polis) som var inblandade i dessa kränkarregister som vittnen
      i målet.
 
 Min bestämda uppfattning är att när vare sig processer i brottsmål
      eller tvistemål längre fungerar i Sverige så borde berörda domare och
      myndigheter ta åt sig av kritiken, i stället för att som nu försöka
      slå tillbaka, eller att göra som strutsen genom att bara stoppa huvudet
      i sanden.
 
 Mats Lönnerblad
 Ordförande i Bankrättsföreningen
 Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund
 
 |