[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Ibland kan man få vänta länge för att den politiska oppositionen skall vakna till liv. Om hur pensionärerna lurats på en del av sin sparade tillgångar, som de själva skulle behövt använda på ålderns höst, skrev jag om i Finanstidningen redan 2001.

Den gången blev det ingen större reaktion. Det var först efter ytterligare en artikel i samma ämne i Sundsvalls Tidning (ST) så sent som den 26.5.2004 med rubriken; "staten skinnar pensionsspararna" som det blev en ordentlig reaktion redan inom en månad.

Men inte som svar på min uppmärksammade debattartikel i Sundvalls Tidning. Där lyser svaret fortfarande med sin frånvaro, eftersom ingen ansvarig politiker vågat yttra sig i om själva sakfrågorna i tidningen, innan ledningarna inom oppositionen beslutat i ärendet. Det var således riksdagsledamöterna inom oppositionen som vaknade till genom min artikel. De reagerade våldsamt mot det väntade beslutet att ytterligare pungslå Sveriges pensionärer.

Redan den 16 juni beslutade  sig de fyra största partierna inom oppositionen ( m,fp,c och kd) att nu fick det vara nog. Nu vill man inte gå med på att staten beslagtar ytterligare medel från AP-fonderna. Åtminstone inte i år. Den som fick stå med lång näsa denna gång var finansminister Bosse Ringholm, som yrkat att ytterligare 96 miljarder kronor skulle tas från AP-fonderna, för att förbättra den skrala statskassan.

Nu måste regeringen börja spara.. Eftersom pengarna fortfarande inte räcker till, tvingas även Bosse Ringholm med att fortsätta att låna pengar utomlands, för att få finanserna att gå ihop.

Förra gången det begav sig gjorde inte den samlade borgerliga oppositionen något motstånd överhuvudtaget. Det var därför ingen som kunde protestera innan man beslagtagit cirka en tredjedel av pensionärernas pengar på 258 miljarder kronor.  Mina egna och andras sura reaktioner för att oppositionen sov i stället för att försvara pensionärernas tillgångar, var det ingen som tog hänsyn till.

Den tidigare överenskommelsen innebar egentligen att svenska staten skulle ha rätt att i år ta ut ytterligare 350 miljarder kronor i 1999 års penningvärde  från AP-fonderna. Det räknades den gången som en engångsersättning för att staten skulle överta betalningsansvaret för förtids - och efterlevnadspensioner.

Genom att svenska staten redan beslagtagit 258 miljarder kronor, gav finansminister Bosse Ringholm våren 2004 Riksförsäkringsverket (RFV) i uppdrag att undersöka hur mycket pengar man ytterligare hade till godo. Det var således Riksförsäkringsverket som kom fram till summan 96 miljarder kronor.

Efter min artikel i Sundsvalls Tidning måste de fyra oppositionspartierna fått skrämselhicka.

AP-fonderna utgör ju pensionssystemets buffert, och om den minskar väsentligt med en tredjedel som redan har skett, ökar ju naturligtvis risken för att systemets broms slår till och pensionärerna har inte längre lika stora förutsättningar att få ut vad de har rätt till. Det är vad dagens pensionärer nu har att vänta sig. Om oppositionen sedan backar ytterligare en gång, vet svenska  vilka som kommer att få betala för kalaset.

Mig själv anklagar man för att lägga sig i den ekonomiska politiken,  bara för att jag varnar för konsekvenserna av överföringar från AP -fonderna,  för att stötta statens usla finanser. Någon ordentlig förklaring till varför man inte betalar tillbaka redan beslagtagna pengar och låter pensionsspararna få njuta av deras rättmätiga utdelning på inbesparade belopp vill man inte ge.

Mats Lönnerblad
Skribent i finansrätt

Bankrättsföreningen