[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Vi har sett det förut. Hur skyldiga utreder sina egna brott och oegentligheter. I Sverige sker detta genom att de anklagade i stället får förmånen att utreda andras brott i samma härvor, och skylla ifrån sig. Erik Åsbrinks Etik – och fötroendekommission är bara ett exempel.

När riksdagen beslutade om att tillsätta en oberoende kommission för att utreda krisbankernas och politikernas agerande under bankkrisen, beslutade Göran Persson och regeringen i stället för att i stället tillsätta en Etik – och förtroendekommission för att utreda etik och moral inom näringslivet.

I denna kommissionen ingår många av de djupast inblandade under hanteringen av den svenska bankkrisen. Till sekreterare i kommissionen valdes Olle Rossander, f d chefredaktör på Affärsvälden. Efter bara ett års utredande sparkades han från sin post av Erik Åsbrink. Han ansågs vara för ”obekväm”.

Den fråga som jag ställer mig är om de skyldiga också skall tillåta utreda sina egna brott och låta företagen eller staten betala kostnaderna ? Det är vad som händer när advokat Otto Rydbeck på uppdrag av den gamla styrelsen avsuttna styrelsen i Skandia , i huvudsak utreder den gamla ledningens brott ordentligt, och bagatelliserar den tidigare styrelsens oegentligheter.

Den f d Skandiaordföranden Bengt Braun hyrde dessutom inte några av Sveriges skickligaste PR-konsulter, på aktieägarnas bekostnad för att både han själv utredarna Otto Rydbeck och Göran Tidström skulle framstå i så trovärdig dager som det överhuvudtaget är möjligt i dessa sammanhang.

När Bengt Braun höll sin direktsända presskonferens höll han i sina händer ett färdigt manus där man kunde se namnet KREAB, som är ett av Sveriges största PR-konsultföretag. Hur djupt KREAB är insyltad i denna avledningsprocess från de verkliga händelserna, kan jag bara gissa mig till.

Men den fråga som jag ställer mig är om det kan vara rimligt att advokater, journalister och PR-folk engageras för att fastställa vilka brott som begåtts ? Jag trodde detta var uppgifter för polis och åklagare som genom ordentliga förundersökningar skall undersöka vad som har inträffat. Innan åklagare bestämmer sig för att vidtaga några rättsliga åtgärder.

Med sådana skickliga försvarare blir det lätt att manipulera polis och åklagare i rätt riktning. Bort från de stora händelserna vad som hände under den svenska bankkrisen 1987 – 1993 och vad som skedde i samband med Skandia – skandalen.

I bakgrunden till dessa kriser står statsminister Göran Persson och applåderar. Han tar gärna tillfället i akt att beklaga alla oegentligheter som framkommer inom näringslivet, och som går att härröra till direktörerna omoral och girighet. Sådant drar nya väljare. Göran Persson var dessutom själv inblandad i bankkrisen, som den borgerliga regeringen fick ärva. Det skedde efter socialdemokraternas valnederlag 1991.

Är inte Göran Persson också till en viss del inblandad i livbolagens kris ? Krisen i Skandia och de andra livbolagen beror inte bara på att moderbolagen dränerat livbolagens kassor.

Eller på börsraset. En viktigare orsak är avkastningsskatten, som bara de 3 senaste åren dränerat bolagen på 40 miljarder. Staten kan inte ostörd få konfiskera pensionsspararnas tillgångar, framhåller den förre försäkringsdirektören Lennart Siik, som är upprörd över hur livbolagens tillgångar beskattas.

En sådan åderlåtning av pensionsspararnas tillgångar kan rimligtvis inte få fortsätta utan att även denna sak påtalas i den pågående debatten om krisen i livbolagen. Lennart Siik reagerar mot att det i politiken och i medierna påstås att bl a staten subventionerar pensionsförsäkringen genom avdragsrätten för betald premie. Det rätta förhållandet är ju precis tvärtom.

Dagen situation där alla tävlar om att plundra pensionärer på deras tillgångar måste självfallet stävjas. Förklaringen till politikernas deltagande i rånet mot pensionärerna stavas Kjell Olof Feldt. Feldt var en kreativ finansminister. Redan år 1986 var det dags för ”engångsskatten”. Den varade i 3 år. Sedan permanentades den under namnet ”avkastningsskatt”. Skatten sköts in som en kil i gällande avtal mellan försäkringstagare och livbolag.

För närvarande plundrar staten de privata pensionsspararna på 13 miljarder per år. Dessutom har politikerna har redan beslagtagit 250 miljarder av pensionsspararnas pengar från AP-fonderna för att kunna betala ränta på den stora och självförvållade statsskuld på 1000 miljarder kronor, plus ränta på cirka 60 miljarder per år, som uppstod genom bankkrisen.

De verkliga offren i samband med bankkrisen var således både allmänheten och alla företagarna som drabbades av orättfärdigt uppsagda krediter i samband med bankkrisen.

De verkliga offren i samband med Skandiaaffären är aktieägarna och pensionsspararna.

Skall vi tillåta att förövarna försvarar sig med offrens pengar, i stället för att oberoende utredare granskar, och polis och åklagare inleder förundersökningar ?

Mats Lönnerblad
ordf. i Bankrättsföreningen