[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]


Cave Canem (Varning för hunden)
Av Mats Lönnerblad - Ledaren - 6 december 2003

Skandia är offret, inte boven. Politiker, journalister och konkurrenter till Skandia har tappat omdömet och vilseför pensionsspararna på osakliga grunder, skriver advokaten Anders Frigell i pressen apropå Skandaliaaffärens utveckling.

Advokaten Frigell anser att mediedebatten kring Skandia genomsyras av osaklighet, omdömeslöshet och svinaktighet. Vem som betalat honom att själv skriva dessa osakliga omdömen, kan jag bara gissa mig till.

Men eftersom överdrifterna som Frigell gör sig skyldig till i sina skriverier är så tydliga, gissar jag att det är ett försök från den nyligen avsuttna styrelsen med Bengt Braun i spetsen att på nytt försöka rättfärdiga sitt eget och den avgående styrelsens handlande, som lett fram till att pensionsspararna förlorat miljarder kronor på Skandias bevisligen ovederhäftiga affärer.

Vad som redan framkommit är att Skandias livförsäkringsbolag under ett par decennier kontinuerligt mjölkats på flera hundra miljoner kronor om året av moderbolaget genom att kostnader, för bland annat kontorsrörelse och säljkår, har påförts livbolaget. Det handlar således inte främst om att spararna förlorat pengar för att börsen sjunkit, som advokaten Frigell försöker göra gällande.

Allt fler uppgifter som framkommit visar också att styrelsen kände till direktörernas extra bonusavtal och förmåner. Bengt Braun undertecknade själv dokumentet från den 22 maj 2003i vilket den sparkade VD:n Lars - Eric Petersson samtliga omtalade förmåner räknades upp.

Men precis som under den svenska bankkrisen (1987 - 1993) skyller styrelsen i Skandia ifrån sig på alla andra. De försäkrar och intygar att de själva inte har gjort några fel. Den som läst sin aktiebolagslag vet dock att styrelsens ansvar för ett bolags angelägenheter är oinskränkt.

Redan i 8 kapitlet framgår att ”styrelsen skall se till att bolagets organisation är utformad så att bokföringen, medelsförvaltningen och bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt”.

Att efteråt komma att försöka påstå att styrelsen i Skandia skött sitt jobb låter sig inte göras. Ingen kan väl heller påstå att styrelserna i Gota Bank och Nordea (gamla Nordbanken) skötte sina jobb, när bägge dessa banker drevs vidare under falska förespeglingar. De svarta hålen i Gota Banks och Nordeas bokföring var så stora, att de gick att se rätt igenom.

Trots detta verkar det som den sparkade styrelsen i Skandia går fri. För den som gravt missköter sina styrelseuppdrag i Sverige inträder ansvarsfrihet redan efter 3 år ! Precis som den gjorde för både den avskedade styrelsen och ledningen gjorde i Gota Bank och Nordea under bankkrisen. Trots att bokföringssvindlerierna var så stora, att regeringen var tvunga att hemligstämpla när den egentliga obeståndssituationen i både Gota Bank och Nordea inträffade.

Den främste försvararen och mörkläggaren till de största skandalerna under både bankkrisen och försäkringskrisen, är ändå den av Skandiastyrelsen och staten (Finansdepartementet) anlitade advokaten Otto Rydbeck.

I bägge fallen lyckades han med uppdragsgivarens uppsåt att styra bort allmänhetens intresse från de verkliga skandalerna, varför styrelserna och ledningarna i både krisbankerna och försäkringsbolagen fortfarande är ostraffade.

Otto Rydbeck har haft ett 15 - tal uppdrag som utredare och granskningsman i olika börs- och affärshärvor. Att han blivit specialist inom detta område beror på hans framgång när han 1993,på Finansdepartementets uppdrag granskade Nordeas (gamla Nordbankens) utlåning. Det ledde bara fram till att 8 ledamöter i styrelsen fick betala skadestånd. Därpå utredde han också Gota Banks affärer, som också ledde fram till att 8 ledamöter i styrelsen fick betala skadestånd.

Vad han fokuserade utredningen på var således endast hur gamla ledningar och styrelseledamöter misskött sig internt. Inte vilka åtgärder som bankerna och politikerna vidtog mot bankkunderna, som resulterade i den största utslagningen av företag i Sveriges historia. Inte heller brydde han sig om att utreda det faktum, att bägge krisbankerna drev bankverksamhet trots att de var på obestånd, och tillät sig att vilseleda alla bankkunder om deras ekonomiska situation under bankkrisen.

Med en sådan skicklig vakthund förstår jag att Otto Rydbeck är populär. Vare sig polis eller åklagare har ju fortfarande satt sig in i de stora frågorna vad som hände under den svenska bankkrisen.

Det kommer man inte heller att göra kring vad som händer under försäkringskrisen. Man följer bara Rydbeck i spåren, utan att själva bilda sig en egen uppfattning om vad som hände under bankkrisen, eller vad som har hänt i Skandia.

Mats Lönnerblad
ordf. i Bankrättsföreningen


Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida