[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Moderaterna vill inte gärna basunera ut varför man så snabbt sparkade ut sin partiledare Bo Lundgren. Den egentliga orsaken är att den f d moderatledaren och ”bankministern” Bo Lundgren svek partiets ideologi, när han införde planekonomi i Sverige under bankkrisen.

Som en direkt följd av hans agerande höll hela landet på att gå i statskonkurs.

Den interna kritiken mot hela partiets ledning, det s k ”bunkergänget” har varit hård och intensiv ända sedan partiet svek företagarna under bankkrisen, under den borgerliga regeringsperioden 1991 - 1994. Det skedde genom att tillåta att Finansinspektionen nedvärderade hela Sveriges fastighetsbestånd i två omgångar (1991 och 1992) för att det skulle bli lättare för bankerna att säga upp krediter för skötsamma fastighetsägare.

Det skedde också genom att Bo Lundgren tillät krisbankerna att säga upp krediterna för friska företag som inte längre passade in i bankernas ”portfölj”.

Den interna kritiken mot Lundgren som ”bankminister” och Bildt och som statsminister har varit skoningslös. I stället för att ta hand om Sveriges ekonomi ägnade sig Carl Bildt åt utrikespolitiken under bankkrisen. Medan Lundgren fick i uppgift att lappa ihop krisbankerna.

På bankkundernas bekostnad !

Bo Lundgren räddade både Gota Bank och Nordea från att gå i konkurs när dessa banker skulle inställt betalningarna och upphört med sin verksamhet för länge sedan. Trots denna helt olagliga räddningsinsats, tvingades ändå Gota Bank i konkurs i ett senare skede. Nordea (gamla Nordbanken) fick 65 miljarder av staten för att kunna klara av sina ekonomiska åtaganden.

Det var Lundgrens favorisering av krisbankerna som 60.000 företag fick betala för med sin existens, och som gjorde att den svenska statsskulden exploderade med tusen miljarder kronor plus ränta, då 400.000 människor kastades ut i permanent arbetslöshet.

Det enda försvar Bo Lundgren kunnat ge till sitt olagliga agerande, är att han träffat en politisk överenskommelse med socialdemokraterna, om att han skulle rädda krisbankerna på bankkundernas bekostnad. Det är denna överenskommelse jag kritiserar. Eftersom det var moderaterna som hade regeringsmakten, tillsammans med de övriga borgerliga partierna borde de självfallet sett till att bankerna under denna period, höll sig inom lagens råmärken.

Så skedde aldrig. I dag vet alla resultatet. Företagare fick sina krediter uppsagda alldeles i onödan. Många företag dog sotdöden, såldes till utlandet, eller upphörde med sin verksamhet.

Moderaterna lät sig utnyttjas i ett politiskt spel där socialdemokraterna tidigare gett bankerna dispens att slippa ifrån att uppfylla sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad, vilket i sin tur gjorde att hela det internationella banksystemet vände sig mot Sverige 1990, när det visade sig att de svenska bankerna inte uppfyllde de internationella avtal som man förbundit sig att följa redan 1987.

Nu försöker moderaterna dölja vad som hänt med hjälp av socialdemokraterna. Därför har man hemligstämplat det mesta vad som hände under bankkrisen (1987 - 1993), precis som man gjorde under Kreugerkraschen under 30-talet.

Men bankkrisen kostade Sverige alldeles för mycket för att inte sanningen skall komma fram.

Moderaterna bör därför inte längre medverka till att dölja denna sanning för svenska folket. Hur obehaglig den än kan påverka de som redan fått sparken. De allra flesta har ju fått nya guldkantade uppgifter. Och de som i likhet med Carl Bildt tvingats ut i kylan, utan några nya politiska uppdrag, kan ju alltid glädja sin åt sin riksdagspension.

Mats Lönnerblad
ordf. i Bankrättsföreningen