Följ Börje Ramsbros tvist med den statliga Stiftelsen Industrifonden!


Byggdirektören som lekte bankdirektör
Av Börje Ramsbro - 5 juli 2016

Först efter huvudförhandlingarna (i oktober-november 2015) i tvisten mellan mig, Börje Ramsbro, och Stiftelsen Industrifonden föll de sista pusselbitarna på plats. Jag har i snart 25 år funderat och sökt svar på hur den f.d. byggdirektören Lars-Ove Håkansson kunde ”sälja” System 3R-koncernen bakom ryggen på mig utan min vetskap, utan min tillåtelse och utan fullmakt.

Lars-Ove Håkansson hade ett förflutet som koncernchef på byggbolaget Skanska. Av någon underlig anledning kvalificerade han sig som bankdirektör, trots att han fick lämna företaget efter valutaförluster på c:a 500 Mkr. Läs vidare: Barnevik tar rodret i otät skuta.

Efter den ”prestationen” erbjöds han att bli styrelseordförande för Sveatornet, Sparbanken Sveriges s.k. skräpbank efter den kollapsade Första Sparbanken.

Lars-Ove Håkansson var åberopad av Stiftelsen Industrifonden att vittna i den nu aktuella rättsprocessen. I rättssalen satt denne ”store man” nervös som ett barn och valsade runt för att försvara vad han hade ställt till med i samband med "System 3R-affären". Nu förklarade han att han inte hade kunnat tänka sig en affär där jag, Börje Ramsbro, skulle vara fortsatt delägare i System 3R. På frågan varför blev svaret att banken hade tappat förtroende för mig efter att jag hade köpt ut de immateriella rättigheterna. Ett utköp som gjordes för att skydda mig mot de konkursmässiga bankerna.  Dessutom påstod han att jag hade förhindrat VD från att sköta sitt jobb.

Här har vi byggdirektören i ett nötskal. Han sålde alltså mitt företag grundat på skvaller och förtal. Lars-Ove Håkansson hade inte ens besökt företaget i Vällingby eller tagit del av den information som jag lämnat honom via brev, s.ex. från den 6 okt. 1993. Lars-Ove sålde mitt företag osett till köparna Företagskapital AB, Håkan Nordquist och Stiftelsen Industrifonden för 1 krona. Det var ett igång varande företag som då omsatte c:a 285 Mkr, hade c:a 285 medarbetare och exporterade 97 %. Det var ett globalt företag grundat på egna uppfinningar, produktsystem och koncept, och vi hade produktion i egna fabriker och marknadsföring via egna marknadsbolag worldwide. Se företagspresentation System 3R.

Inte nog med att Lars-Ove Håkansson skänkte bort företaget för 1 krona, han ingick ett hemligt avtal med ”köparna” om att även de immateriella tillgångarna skulle överföras kostnadsfritt, se utdrag punkt 3.2, citat:

"Nordquist och Företagskapital skall tillse att de för (System 3R) International nödvändiga patent- och övriga immaterialrätter som ägs av (System 3R) Holding kostnadsfritt överförs till International."

System 3R Holding ägdes till 100 % av mig.

De immateriella tillgångarna, som utgör c:a 80 % av ett företags marknadsvärde, hade i detta fall ett marknadsvärde på c:a 100 Mkr. Detta förstod naturligtvis inte den f.d. byggdirektören. Han hade inte en aning om vilka immateriella tillgångar som krävs för en global och smart verkstadskoncern i den storleksordningen som gällde för System 3R-koncernen. Han var ett lättlurat byte för de tilltänkta "köparna" som agerade bak min rygg.

Nu är det så lyckligt att Industrifondens huvudman, staten via näringsdepartementet, ger mig fullt stöd för de immateriella tillgångarnas dominerade andel av marknadsvärdet. Näringsdepartementet har lämnat ett uppdrag till Vinnova och PRV att lära små och medelstora företag att ett företags marknadsvärde till 80 % omfattas av immateriella tillgångar. Se vidstående artikel från Dagens Industri den 23 mars 2016.

Inte nog med att Lars-Ove Håkansson var total okunnig om hur man fastställer marknadsvärdet på ett igång varande företag. Industrifondens ombud och deras vittnen visade sig lika okunniga. De kunde inte ens skilja på substansvärde (skrotvärde) och avkastningsvärde (marknadsvärde). Ombuden ”löste” detta genom att lägga fram och åberopa som bevisning en falsk urkund enligt följande.

Industrifonden åberopade ett dokument från den 12 oktober 1993, aktbilaga 234, och hävdade att det kom från mig och att jag hade använt det i förhandlingar med bankerna. Dokumentet inleddes med texten, citat:

"Utgångspunkten för ett övertagande har varit en substansvärdering. I bolagets nuvarande läge torde det vara utomordentligt svårt att diskutera avkastningsvärde."

Av detta framgår att företaget skulle övertas utifrån substansvärdet, dvs skrotvärdet. Avkastningsvärdet hade Sparbanken vid tidpunkten fastställt till c:a 115 Mkr, exklusive de immateriella rättigheterna, men det tog inte Lars-Ove Håkansson någon hänsyn till då han inget förstod.

Detta dokument är i själva verket upprättat av Håkan Nordquist och Företagskapital i deras förhandlingar med Lars-Ove Håkansson. Genom att bl.a. undanhålla följebrevet försökte Industrifondens ombud, advokat Hans Bagner och advokat Pontus Ewerlöf, här att åberopa dokumentet i ett försök att leda i bevisning att det var jag som hade upprättat detta. Deras övergripande syfte var hela tiden att försöka påvisa att System 3R inte var värt någonting alls, och styrkte detta genom den falska urkunden från den 12 oktober 1993, aktbilaga 234. De försökte alltså, och lyckades med, att påverka tingsrättens dom på ett för mig negativt sätt på falska grunder.

Det kompletta dokumentet fick jag tillgång till genom ett editionsyrkande mot Sparbanken 1997. Det bifölls av Stockholms tingsrätt men överklagades av Sparbanken till Svea Hovrätt. Enligt ett protokoll från Svea Hovrätt den 30 juli 1997 togs följande beslut, citat:

"Vad Sparbanken anfört föranleder inte hovrätten att göra annan bedömning än den tingsrätten gjort såvitt avser Sparbankens skyldighet att förete brev av den 12 oktober 1993. Mot bakgrund av att Börje Ramsbro numera godtar att Banken företer en kopia av brevet skall editionsplikten omfatta endast brevet i kopia."

Motvilligt tvingades Sparbanken lämna ut den kompletta handlingen. Den kan jag nu åberopa för att styrka att Industrifondens ombud gör bruk av falsk urkund. Ombuden använder medvetet aktbilaga 234, som bevisning för att visa att det vara helt i sin ordning att  ta över System 3R-koncernen till skrotvärdet, trots att det var en igång varande global koncern med ett marknadsvärde som uppgick till c:a 175 Mkr. Efter några år såldes System 3R-koncernen vidare till en utländsk ägare för c:a 325 miljoner kronor.

Hur är det möjligt att styrelse och ledning i den av staten bildade stiftelsen Industrifonden kan tillåtas att processa mot en privatperson och göra bruk av falsk urkund i bevisningshänseende? Exemplet ovan är endast ett av flera falska urkunder som Industrifondens ombud gjort bruk av för att vinna målet.

Alltså jag förlorade tvisten i Stockholms tingsrätt, genom ett domslut grundat på en falsk urkund som enligt BrB kap 14 kan ge fängelsestraff lägst 6 månader och högst 6 år.

Hur rimmar det med näringsdepartementets satsning på små och medelstora företag och allt tal om hållbart företagande, när man inte själv kan föregå med gott exempel? Detta dubbelspel skapar inget som helst förtroende hos näringslivet.

Vilken förklaring har näringsdepartementet till att den statliga Stiftelsen Industrifonden i tvisten med mig, Börje Ramsbro, inte skall följa de villkor och regler som gäller enligt näringsdepartementets skrift: Handlingsplan för företagande och mänskliga rättigheter.

Industrifonden agerar tvärtemot denna plan och kränker mina rättigheter enligt Europakonventionen genom att bl.a. göra bruk av falsk urkund i bevishänseende enligt ovan.

Jag ställer helt och hållet upp på näringsdepartementets satsningar på små och medelstora företag för att skapa ett hållbart företagande. Men jag kan under inga omständigheter acceptera det fusk som Industrifonden utsatt mig för genom att åberopa falska urkunder i sin bevisning för att vinna framgång i tvisten.

Hälsningar

Börje Ramsbro
Grundare och ägare av System 3R-koncernen

Ramsbros tvist med Stiftelsen Industrifonden - Innehållsförteckning 


Bankrättsföreningen


Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida