Följ Börje Ramsbros tvist med
den statliga Stiftelsen Industrifonden!
Kostsamt bluffande
Av Marie-Anne Olsson - 1 april 2013
|
Jag har ”roat mig” med att skriva ihop en sammanfattning av ett brev som herr advokat Bagner skrev till Börje Ramsbro i januari 2003. Det är ett brev som stinker av självtillräcklighet och mästrande, och det består av fyra och en halv A4-sidor fulla med lögnaktigt struntprat. Det är inte det första och antagligen inte heller det sista brevet jag har sett med liknande innehåll, men jag håller mig här till detta enda brev. Bagner, tillsammans med sin advokatkollega Magnus Sjögren, skrev det efter att Börje flera gånger hade försökt få till stånd en dialog med Stiftelsen Industrifonden. Börje hade hoppats på en dialog där de tillsammans skulle kunna reda ut åtminstone en del av de oegentligheter som hade begåtts av Industrifondens tidigare ledning. Istället för dialog fick han bland annat det här brevet som skrivits av Bagner, då anställd hos Advokatfirman Vinge KB. Börje har också fått ett antal brev från Industrifondens nuvarande och dåvarande VD Claes de Neergaard, alla med samma budskap: Det har inte begåtts något som helst fel och om det ändå har begåtts några oegentligheter, så blev ju Börje i vilket fall som helst tvingad att skriva på ett så kallat förlikningsavtal, under hot om personlig konkurs och under hot om att få framleva resten av livet med en ”månadslön” på 4000 kr. Avtalet skulle täcka in allting och förvägra Börje att ha några som helst krav eller göra någonting som helst, för all framtid. Amen. Se även: Bluff om förlikningsavtal En del av advokat Hans Bagners ”verklighet”, ivrigt uppbackad av Industrifondens ledning Brevet från Hans Bagner, förkortat, redigerat och förtydligat av mig (Bagners ord i kursiv skrift, mina ord i normal och understruken skrift): |
|
”Ang. Industrifonden Vi återkommer, som utlovats, med anledning av dina brev av den 23 november och den 5 december 2002 samt av den 1, 4 och 9 januari 2003. Du uppger bl.a. att du önskar ”skälig ersättning för Industrifondens exitvinst”. Du hävdar att ingångna avtal/förlikningar/överlåtelser skulle vara ogiltiga. Låt oss därför få framföra följande: Tingsrätten (i Stockholm den 27 januari 1998) fann att ditt uppköp av de immateriella rättigheterna återgick till Holding den 6 oktober 1993. Med andra ord har dessa rättigheter inte på något sätt bestulits dig personligen. Någon hänsyn till att du påstår att du fortfarande ägde Holding tar vi givetvis inte.Den tredje december 1993 träffades ett avtal mellan dig och Håkan Nordquist samt Företagskapital/Småföretagarfonden, företrädda av Hans Dirtoft. Genom avtalet överlät du tio procent av aktierna i Holding till de övriga avtalsparterna. Du befullmäktigade dem också att kalla till bolagsstämma i Holding och där rösta för dina aktier. Att du under hot tvingades skriva på avtalet och returnera det med vändande fax är inte relevant i sammanhanget. Samma dag träffades ett avtal mellan koncernens kreditgivare – Sparbanken och Nordbanken – samt Håkan Nordquist och Företagskapital/Småföretagarfonden, varigenom bl.a. en tänkt nyemission samt nedskrivning av bankernas krediter till koncernen reglerades. Sedan en ny styrelse hade utsetts i Holding såldes aktierna, utan din inblandning, i International till Håkan Nordquist och Företagskapital (oj, jag glömde visst Småföretagarfonden). I början av 1994 utnyttjade Sparbanken en option att förvärva resten av aktierna i Holding från dig. Det gjorde banken, trots att optionen var så tvivelaktig att den kan anses ogiltig och trots att Håkan Nordquist i Länsrätten i januari 1997 försäkrade att ”banken inte har utnyttjat optionen”. Det var således Småföretagarfonden företrädd av Företagskapital som var med och köpte aktier i System 3R. Industrifonden har därför inte deltagit i de förhandlingar som föregick avtalen den 2 och 3 december (se nedan). Småföretagarfondens aktier har emellertid, då fonden upplöstes senast den 31 januari 1993, överförts till Industrifonden, som i sin tur sålt aktierna till Företagskapital och Håkan Nordquist, de övriga två aktieägarna, för underpris. För tydlighets skull skall nämnas att Småföretagarfonden aldrig har varit inblandad i någon pantsättning av aktier utan förvärvat dem inom ramen för de uppgörelser som träffades i december 1993 – januari 1994. Detta gjordes trots att Småföretagarfonden, eller för den delen Industrifonden, inte fick investera i några nya aktier alls efter den 12 november 1993. Och trots att Uno Alfredéen, styrelseordförande i både Företagskapital och Industrifonden, satt med vid sammanträden i Företagskapital där det beslutades om "investering i System 3R-koncernen", så visste han ingenting. Han vare sig hörde eller förstod något, så man kan inte säga att Industrifonden var medveten om vad som pågick. Jag påstår här också att Sparbanken föreslog att det i avtalet skulle stå att du ”överlåter” alla (immateriella) rättigheter till International. Så Håkan Nordquist satte sig och snickrade ihop ett avtal den 3 december 1993, som du sedan accepterade och skrev under. Genom avtalet med dig den 3 december 1993 överenskoms således att Håkan Nordquist och Företagskapital/Småföretagarfonden på sikt skulle ta över koncernen. Det här står inte i själva avtalet, men det var så det var menat. På eftermiddagen samma dag, alltså den 3 december 1993, avslutades förhandlingarna med Sparbanken, Håkan Nordquist och Företagskapital och avtal tecknades. Fast egentligen hade dessa parter upprättat ett för dig hemligt avtal redan innan. (Hoppsan, nu glömde jag visst Småföretagarfonden igen.) Efter det att bolagsstämma i Holding hållits, varvid ny styrelse tillsatts, återkallade Sparbanken sin konkursansökan. Av praktiska skäl hölls bolagsstämman utan att några deltagare var närvarande, och för enkelhetens skull skrev Håkan Nordquist själv ihop ett protokoll, i efterskott. Förlikningsavtalet av den 8 mars 2000 innebar bland annat att du slapp betala de astronomiska rättegångskostnaderna enligt Tingsrättens dom, vilka jag själv och min kollega Olle Flygt till största delen var upphov till. Återigen, av punkten 4 i avtalet framgår att förlikningen reglerar alla anspråk ”av vad slag de vara må” mot såväl International som ”övriga parter och/eller företrädare i avtal den 3 december 1993”. Vår uppfattning är att detta även omfattar Industrifonden, trots att fonden inte finns med som part. Som vi förklarat ovan överfördes Småföretagarfondens aktier, då fonden upplöstes senast den 31 december 1993, till Industrifonden som i sin tur sålde aktierna till Företagskapital och Håkan Nordquist till underpris. Industrifonden måste anses ha övertagit Småföretagarfondens avtalsrelationer vad avser den ifrågavarande aktieposten före försäljningen till Företagskapital och Håkan Nordquist. Lite konstigt är det dock att det inte står ett ord i Småföretagarfondens sista årsredovisning 1993, (undertecknad av bl.a. Uno Alfredéen) om att fonden ägde några aktier i System 3R när den upplöstes. Så varifrån Industrifonden fick aktierna är inte helt säkert. Oavsett vad som egentligen hände, finner vi det återigen nödvändigt att påminna dig om att enligt förlikningsavtalet den 8 mars 2000 reglerades alla anspråk "av vad slag de vara må" mot såväl International som "övriga parter och/eller företrädare i avtal den 3 december 1993". Ditt förhållande är därför avslutat gentemot Småföretagarfonden/Industrifonden. Det är således uppenbart att Småföretagarfondens, och därigenom även Industrifondens (Bagners understrykning), intressen har varit företrädda vid såväl avtalen den 2 och 3 december 1993 som det förlikningsavtal som träffades med dig den 8 mars 2000. Detta är ju klart som korvspad. Oavsett om Industrifonden varit en ursprunglig part till avtalen i december 1993 eller inträtt som successor till Småföretagarfonden, så är enligt Industrifondens förmenande samtliga mellanhavanden mellan Industrifonden och dig slutligt reglerade. Vi hoppas att detta brev har klarlagt de frågor kring ditt mellanhanvande med Industrifonden du framställt, att vi är trötta på ditt envisa tjatande och att vår skriftväxling härmed kan anses avslutad. Med vänlig hälsning Advokaterna” Brev i orignal kan läsas här: Brevet till Börje Ramsbro från Hans Bagner den 24 januari 2003: |
Den som trots min förenkling inte förstår någonting av logiken i det han/hon nu har läst behöver inte känna sig alltför dum. Innehållet är precis lika trovärdigt och knäppt som påståendet att fem rosa elefanter skulle kunna få plats i en folkvagn. Om jag skulle försöka skriva ett motsvarande, trevligt, brev baserat på de fakta som jag har tagit del av skulle det kunna se ut som följer.
Så här skulle det kunna se ut, samma del av samma ”verklighet” som ovan, men uppbackad av anständighet och fakta
|
Hej Börje! Du har skrivit till Industrifonden och till mig ett flertal gånger och jag beklagar att du inte har kunnat få svar förrän nu. Vi har stor förståelse för att du känner dig bedragen och att du borde ha fått bättre betalt för ditt företag, System 3R, än sammanlagt två kronor. Vi förstår om du tycker dig ha rätt till skälig ersättning från bl.a. Industrifonden, eftersom det finns saker här som är mycket oklara. De handlingar som du har bifogat dina brev visar med tydlighet att här finns saker som vi borde reda ut tillsammans. Antagligen har det begåtts en del fel av huvudmännen i den här ”affären”, Håkan Nordquist och Hans Dirtoft, och tidigare ledning inom Industrifonden, och det vill vi gärna medverka till att bringa klarhet i. Först måste vi hålla med om att det så kallade ”patentmålet”, i Stockholms Tingsrätt den 27 januari 1998, var mycket rörigt. Och på grund av all röran blev domstolens beslut otillfredsställande. Tingsrätten fann t.ex att ditt uppköp av de immateriella rättigheterna återgick till Holding den 6 oktober 1993. Men det kanske inte gör så mycket, för du var ju fortfarande den rättmätige ägaren till Holding. I början på december 1993 var det mycket som hände. Det är länge sen och svårt att minnas alla detaljer, men vi förstår att du, under hot om konkurs, kände dig tvingad att skriva under de avtal som Håkan Nordquist alldeles själv författade den 3 december samma år och faxade över till dig. Det har senare framkommit att det fanns ytterligare ett avtal från samma tid, vilket då var okänt för dig, ett avtal mellan parterna Sparbanken Sverige, Nordbanken, Håkan Nordquist och Företagskapital. I paragrafen 3.1 kan man läsa, citat: ”Nordquist och Företagskapital skall denna dag dels förvärva 10 % av Ramsbros aktier i Holding, dels få fullmakt från Ramsbro att kalla till, och utan begränsningar företräda Ramsbro vid, bolagsstämma i Holding. Nordquist och Företagskapital har vidare för avsikt att under januari 1994 förvärva Ramsbros återstående aktiepost i Holding.” Det är minst två saker där som är märkliga, det håller vi med om. Den ena är att dessa parter tydligen hade tänkt ta över hela ditt företag utan din vetskap, vilket vi som advokater naturligtvis starkt reagerar emot. Den andra är att Stiftelsen Småföretagarfonden inte nämns i det här avtalet. Vart den parten har tagit vägen är höljt i dunkel. Vi förstår alltså att du undrar över hur Stiftelsen Industrifonden har kunnat ärva en aktiepost som inte finns. Det finns många motstridiga uppgifter om vilka parter som egentligen deltog i ”övertagandet” av System 3R. Som vi hittills har trott och tänkt, har Stiftelsen Småföretagarfonden varit en av parterna. Men, precis som du påstår, är det ju faktiskt så att den stiftelsen som juridisk person omöjligen kan ha förvärvat aktier i ett nytt företag, eftersom den inte fick det efter den 12 november 1993 (enligt ett nytt avtal med Industrifonden). Inte heller fick Stiftelsen Industrifonden köpa aktier, utan vad den fick göra och inte göra var, och är, reglerat i ett antal stadgar som inte kan missförstås. Du har påtalat att Håkan Nordquist har sagt ett inför rätten i ”patentmålet” (se ovan) och ett annat hos Länsrätten, vad gäller tidpunkter för övertagandet av System 3R och vilka parter som har varit inblandade. Det är en riktig soppa, och vi bör nog träffas för att tillsammans söka reda ut detta. Nuvarande ledning har påstått att Industrifonden inte alls deltog i förhandlingar som föregick avtalen i början av december 1993. Men i och med att Uno Alfredéen, dåvarande styrelseordförande i både Företagskapital och Industrifonden, satt med på flera sammanträden, kan det inte förhålla sig på det viset. Det här vill vi titta närmare på. Det påstås att det var en bolagsstämma där du deltog, men om du säger att du vare sig deltog eller visste om något, ja då tror vi dig. Vad vi förstår så var det ingen bolagsstämma alls i fysisk mening, utan protokollet upprättades dagen efter av Håkan Nordquist. Troligen var det bara en formalitet. Vi har också stor förståelse för att du kände dig nödgad att skriva på förlikningsavtalet av den 8 mars år 2000. Vem skulle inte ha gjort det under hot om personlig konkurs och vid själva tanken på att (över)leva på 4000 kr i månaden under resten av livet. Nu är det ju så att ett påskrivet avtal gäller, men vi ska undersöka grundligt om detta avtal verkligen kan gälla Industrifonden också. Det kan mycket väl vara så att du har rätt när du påstår motsatsen. Troligen är både du och vi förda bakom ljuset av Håkan Nordquist och Hans Dirtoft och vi är villiga att göra vad vi kan för att bidra till att reda ut den här härvan. Vi kommer att behöva ha ett antal kontakter med varandra under den närmaste tiden och jag återkommer med förslag om ett möte tillsammans med Industrifondens ledning. Med vänlig hälsning Advokaterna |
Tänk bara, så mycket skattepengar Hans Bagner och Industrifondens ledning skulle kunna spara in om de hade lärt sig problemlösning på ett anständigt sätt.
Tänk bara, så mycket mänsklig energi som skulle ha sparats och istället skulle kunna ha använts till innovationer och positivt företagande, både för Börje Ramsbro och för Industrifonden, om de här mellanhavandena hade hanterats professionellt redan från början.
Tänk, så konstruktiva relationerna skulle kunna vara mellan inblandade parter i alla sorters rättstvister, om advokater hade haft åtminstone en gnutta social kompetens och fått lära sig grundläggande regler för brevskrivning.
Och tänk, så mycket skattemedel som skulle kunna användas så otroligt mycket mera effektivt, om chefsrekryteringen inom den offentliga verksamheten baserades på duglighet.
Marie-Anne Olsson
Friaskribenter
|
Hemsida |