|
Justitiedepartementet
Pressmeddelande
2002-03-07
Björn Andersson Kenneth Nordback
Nr 39 I det moderna samhället uppstår ofta situationer där många personer kan
rikta likartade krav mot någon annan. En felaktig produkt, en
olyckshändelse eller en miljöstörning kan drabba många människor på ett
likartat sätt. För de flesta människor är tanken att gå till domstol
främmande. Att processa upplevs som besvärligt, dyrt och riskfyllt. Rör
saken småsummor är en stämningsansökan helt otänkbar.
Att det i praktiken mycket sällan förs processer om småbelopp innebär
inte bara ett problem för de drabbade konsumenterna. Det medför också att
allmänna intressen lider skada, att oseriösa affärsmetoder kan utvecklas
och att vissa rättsområden lider brist på rättsutveckling genom praxis.
Denna brist i det processuella regelverket vill regeringen rätta till
genom förslaget till lag om grupprättegång. Förslaget innebär att det ska
bli möjligt för enskilda, organisationer och myndigheter att väcka talan
för en grupps räkning.
En förutsättning för en grupptalan är att gruppmedlemmarna har liknande
skäl för sin talan. För att undvika obefogade grupprättegångar är det
domstolen som prövar om grupptalan ska tillåtas. Bara om grupprättegång är
den bästa rättegångsformen och om den gruppmedlem som vill företräda
gruppen är lämplig får grupptalan föras. En advokat eller annan lämplig
person ska vara ombud för gruppen. Sammantaget innebär allt detta både att
de passiva gruppmedlemmarna tillförsäkras en rättssäker process och att
svaranden får ett skydd mot oseriösa processer.
En grupptalan omfattar samtliga gruppmedlemmar som inom en viss tid
anmält till domstolen att de önskar ingå i gruppen. Vinner talan inte
bifall svarar endast den som företrädde gruppen för
rättegångskostnaderna. |
|||||||