Jag och många andra har aktivt verkat för att öppna upp den slutenhet som finns inom Nordbanken och där staten varit 100%-ig ägare och är förundrade över den ovilja där finns från Hans Dalborg på kommunikation och öppenhet.

Naturligtvis fordras det någorlunda ekonomiskt intresse för att inse att PK-Banken och Nordbankens fusion, med vardera utnyttjandegrad på 99% av kapitalet fick naturliga problem vid förändringen den 1 februari 1990.

Förutom en fördjupning i samtliga kapitaltäckningsrapporter skall naturligtvis samtliga rapportpliktiga enahandsengagemang analyseras. Självklart var det ingen angenäm sits att samtidigt med förändrade kapitaltäckningskrav fanns inom bankvärlden en kreditportfölj på ca 350 miljarder korta valutakrediter, där en stor del var fastighetsrelaterade.

Bankkrisen, Nordbankens kapitalproblem fanns som bekant även i bl.a. hypoteksinstituten och gav därmed inte utrymme för att kunna erbjuda långfristig finansiering som är naturligt för fastighetslån.

Den brist som förevarit av bankinspektionen p.g.a. bl.a. bristande personliga resurser och bristen på kompetens försvårade så klart en professionell lösning.

Jag och många med mig har naturligtvis utfört analyser under 80-talet över bankens utveckling och de begränsade personliga resurser som man erbjud vid rådgivning & analys.

Självklart är det ett ledningsansvar att tillse att resurser finns för analys och korrekt rådgivning. Gotabanken som ingår i Nordbankskoncernen hade vid föredraganingar inte mer tid i diskussion för styrelsen mer än eventuellt att läsa upp registreringsnumret på kundföretaget.

Här vilar så klart ett betydande ansvar på ledning & ägare och ännu har inga förbättringar utförts för att klargöra denna analysförmåga. Dessvärre pg.a. kapitalbrist kombinerat med personalbrist , drabbades oskyldigt därefter kunder, personal, aktieägarna och slutligen medborgarnas välfärd.

Hur har man då kunnat tillåta att någon analys inte utförts för att dra lärdom?

Vad vi alla kan konstatera idag är att det är inget märkligt med att allmänhetens förtroende för näringslivet behöver stärkas. Att leva i en total tystnad om händelsernas verkliga ursprung är naturligtvis inte begåvat i informationssamhällets intåg och där bär Hans Dalborg ett betydande ansvar i den arrogans som visats på intresse och ansvar i kommunikation.

I de debatter som pågår finns inte mycket debattutrymme att ta upp de tydliga orsaker som var skälet till bankkrisen förutom Bankrättsföreningen.

Jag och många med mig finner att debatten är nödvändig och angelägen för vår framtid, för dynamisk tillväxtutveckling, för våra entreprenörer, för våra ungdomar och för allmänheten att skapa en kapitalarena som innefattar etik & förtroende.