Domarkåren måste ha en allsidig sammansättning för att leva upp till medborgarnas berättigade krav på domstolsväsendet. Rekryteringen ska vara öppen och urvalet ske vid anställningen. Ett urval av lämpliga domare kan inte göras 15-20 år innan anställning är aktuell, skriver Domstolsverkets generaldirektör Stefan Strömberg.

Att domstolarna i sin rättskipande funktion är viktiga kontrollorgan i vårt konstitutionella system råder det nog enighet om. Domstolarna ska värna om rättsstaten och de enskilda medborgarnas rättigheter.

Kraven på våra domstolar och domare är därför en viktig fråga i ett demokratiskt samhälle. Jag tänker då inte bara på domarens och domstolens konstitutionella ställning utan också på vilka krav vårt samhälle bör ställa på den som ges fullmakt att utöva domarämbetet. Domaren har och ska ha stor makt och samtidigt ett starkt anställningsskydd. Det är därför av stort samhällsintresse vilka som anställs som domare och hur rekryteringen går till.

I december 2003 presenterade f d justitiekanslern Hans Regner sitt betänkande om den framtida domarrekryteringen. Han föreslår där att domare i framtiden ska rekryteras helt öppet och att domarutbildningen avskaffas. Uppdraget för Hans Regner har varit att finna en ordning för domarrekryteringen som medför att våra domstolar kan möta de krav som behöver ställas på den dömande verksamheten. Jag var sakkunnig i utredningen och delar Hans Regners uppfattning om att domare bör rekryteras från hela juristkåren. Förslaget har nu sänts ut på remiss och åsikter har börjat ventileras. De röster som har börjat höjas mot förslaget kommer till stor del från dem som är under utbildning eller är en produkt av nuvarande system.

Frågan är alltför viktig för att begränsas till en intern diskussion inom domarkåren, den måste ses i ett bredare och längre perspektiv. Det kan vara på sin plats att kort beskriva nuvarande system. Unga jurister rekryteras i dag, efter notariemeritering i underrätt, av hov- och kammarrätt och anställs som fiskaler för att där påbörja domarutbildningen. Anställningen är förenad med sex månaders provanställning. Efter ett år som fiskal i överrätten fortsätter tjänstgöringen på tings- eller länsrätt i två år. Under denna tid får fiskalen behörighet att själv döma i mål. Det fjärde året återvänder fiskalen till överrätten för att tjänstgöra som adjungerad ledamot, och får då sitta med som domare i rätten.

Efter dessa fyra år är domarutbildningen avslutad och det förväntas att den unge juristen, som nu fått titeln hovrätts- eller kammarrättsassessor, ska förkovra sig med andra uppdrag och arbeten för att efter 10-15 år söka och få en domaranställning. Denna förkovran sker i stor utsträckning som rättssakkunnig i departement, som kommittésekreterare eller som förstärkningsdomare. Det nuvarande systemet skapades enligt uppgift omkring 1630 av Johan Skytte och har under lång tid fungerat väl och i praktiken varit den enda högkvalitativa juristkarriären. Utvecklingen har emellertid sprungit ifrån domarutbildningen och det finns i dag flera attraktiva alternativ för en ung jurist. Detta märks bl a genom den nedgång som skett under flera år i antal sökande till många domaranställningar.

Ytterst är det medborgarnas berättigade krav på ett väl fungerande domstolsväsende med rättssäkerhet, hög kvalitet och effektivitet som formar kraven på domarnas person och kompetens. För att leva upp till dessa krav nu och i framtiden måste domarkåren ha en allsidig sammansättning med bred juridisk yrkeserfarenhet. Så är det inte i dag. De flesta har gått domarutbildningen, arbetat i utredningsväsendet, regeringskansliet eller hos statliga myndigheter. Detta är i och för sig värdefulla erfarenheter, men än mer värdefullt vore det med fler domare som har andra erfarenheter, så att man snarare kompletterar varandra än kopierar varandra.

Svenska domare är fortfarande generalister. Inom såväl advokat- som åklagaryrket har specialisering vunnit intåg. De olika måltypernas karaktär i domstolarna och utvecklingen i samhället gör att det krävs större specialisering och fördjupning även i domstolarna för att målen ska kunna hanteras både effektivt och med bibehållen hög kompetens. Redan vid rekryteringen till domartjänsterna behöver vi få in jurister med olika kompetenser och erfarenheter och då inte bara advokater utan även andra jurister. Det nuvarande systemet hindrar genom sin slutenhet en bred rekrytering. Domarens roll i ett rättssamhälle är så viktig att det bör vara en uppgift som kröner en juristkarriär och inte ett yrke förbehållet en krets jurister som genomgått domarutbildning i unga år.

Alla system mår bra av en sund konkurrens. Urvalet av domare måste göras på ett professionellt sätt vid den tidpunkt när domaranställningen ska ske. Det är dags att sluta tro att någon kan göra det urvalet 15-20 år innan anställningen är aktuell. Mycket hinner hända under dessa år som påverkar lämplighet och yrkesmässig skicklighet. Ett sådant system både utesluter dem som valde andra vägar i unga år och sviker dem som har gått domarutbildningen men ändå inte får en ordinarie domaranställning. En helt öppen domarrekrytering skapas inte över en natt. Under en lång övergångsperiod kommer de skickliga jurister som genomgått och nu genomgår domarutbildningen att vara ett betydande rekryteringsunderlag.

På sikt kommer vi emellertid att få en helt öppen domarrekrytering och en domarkår med bred förankring.

Stefan Strömberg
generaldirektör
Domstolsverket

Svenska Dagbladet
Copyright