Carl-Johan Malmbergs bok: Nattens fågel och den nya dagen. Ellerströms förlag handlar om tolkningarna av ”Das Lied von der Erde” (Jordens sång) och Gustav Mahlers andra ungdomsverk, Hans 10 symfonier och de utvalda texter, som ger oss en djupare förståelse både för Gustav Mahlers alla hans verk och den stora betydelse som den musiken förmedlar.  

Das Lied von der Erde och Mahlers musik baseras på dikter ur ”Den kinesiska flöjten” av Hans Bethge. Mahler förundrades av visionen över jordens oförstörbara skönhet, och valde ut sju av dikterna som han satte musik till. Hans genomgående budskap är att jordens skönhet är evig, som vi är förpliktigade till att ta vara på. Men, som skett och fortfarande sker, under både nittonhundratalet och fortfarande sker, enligt min egen uppfattning, är att om människan beter sig som sker i dag, genom att förgripa sig, både jordens natur och hotar människornas livsvillkor – och med kärnvapen och med att spränga delar av jorden i stycken - riskerar världen att ta slut om vi inte klarar av att genomföra en varaktig fred och straffa alla fridstörare och tyranner. Det sista som framförs i denna diktcykel av sång och symfoni är ordet ”evig” som svävar som ett avsked i konsertsalar till Mahlers musik över hela världen.

Symfoni nr 1 handlar om: ”ljud från naturen”. Mahler som är en av vår tids mest spelade kompositörer, från sekelskiftets början 1900 fram till i dag. I partituret skriver han att det skulle användas på nytt i en nyckelpassage i Symfoni nr 3. Även om Mahlers musik aldrig avbildar världen, skriver Malmberg, så åberopar att den inte är programmusik där vissa ljud motsvarar fenomen, utanför själva musiken, som det drastiska ackordet i Berlioz Symphonie fantastique. Mahlers konstnärliga grepp i Ettan liksom senare är att låta oss höra ljud vi aldrig hört förut och på så vis få oss att förnimma hela världen på ett nytt sätt. Gustav Mahler tillhörde också de kompositörer för vilka Ordet var oumbärligt – på en mängd olika vis. Malmberg tror att man kan se Mahlers tidiga program för symfonier på åtminstone tre sätt: 

Han behövde hjälpkonstruktioner vid själva komponerandet som en eftergift åt publikens önskemål om vägledning och den tidens allmänna smak – mycket musik hade poetiska titlar och programbeskrivningar, exempelvis hos Lizt, vars En Dantesymfoni som Mahler citerar i Ettans final; till sist, som en önskan om en sammansatt konst i Richard Wagners efterföljd där poesi, dramatik och musik förenas till ett allkonstverk. Han var ju själv i likhet med Wagner också poet. Mahler skrev ju egna texter till Das glagende Lied,hans opus 1, och till sångcykeln Lieder eines fahrenden Gesellen. Näst efter Symfoni nr 5 är Ettan Mahlers mest spelade verk. Ettan som helhet är enkel och livsbejakande. Den uppsluppna sorgemarschen har också något av en vaggvisa över sig. Den är Gustav Mahlers första verkliga mästerliga mästerverk.

Symfoni nr 2 brukar kallas för Uppståndelsesymfonin. Det är tyvärr inte en av hans mest häpnadsväckande symfonier. Det är sjuan, hävdar Malmberg, hans mest drabbade anser han är Sexan, hans mest intagande är Fyran, hans mest nyskapande är Nian och hans mest känslosamma är Das Lied von der Erde som jag själv ofta lyssnar på både på konserter och på skiva. Men är den hans angelägnaste och i så fall varför ? Den gör vad få musikverk lyckas åstadkomma och förmår: den upphäver gränserna mellan konst och liv. Tack vare musiken och poesin hos de tonsatta texterna när sådana finns – manar alla Mahlers symfonier fram världar som har med livet utanför musiken att göra. När Mahler säger till Sibelius att ”en symfoni måste vara som en värld” är det inte bara den musikaliska världen han syftar på. Mahler syftar på musiken - som inte bara sluten och självtillräcklig - utan den musik som gestaltar allt som existerar på vår jord. 

Varje tid har sina konstnärliga preferens Så vi levnadshåller äldre tiders konst genom oupphörliga omvärderingar Ett sådant omvärderat konstverk är Gustav Mahlers Symfoni nr 3 i D-dur. Ofta har den uppfattas som oformlig och lång, skriver Malmberg. Länge har den befunnit i skuggan av populärare symfonier som Tvåan eller Das Lied von der Erde, men också av den radikalare 6,7 och 9. Malmberg konstaterar att Trean för närvarande är det mest uppmärksammade Mahlerverket. En veritabel flod av Treor har spelats in på CD under de senaste decennierna, Treans tillkomst som skedde under åren 1893- 96 har dokumenterats i brev från kompositören och i olika utkast och skisser. Där kan man utläsa att satserna från början hade litterära benämningar: Bland annat: ”Vad skogen säger mig”, ”Vad blommorna på ängen säger mig”, ”Vad natten säger mig”. Och ”Vad kärleken säger mig”. 

Många hittar till Mahlers musik genom Symfoni nr 4. Det är Mahlers kortaste symfoni, innerligaste och med sina fyra satser, mest wienklassiska. Fyran är älsklig och älskansvärd, bitvis förtrollande, som om den föddes ur Mozarts Trollflöjten med sina flöjter och klockspel – hos Mahler är det bjällror. Fyran handlar om drömmen om lyckoriket efter jordelivet, leken och dansen på de Saligas Ängder. Mahlers fyra symfonier komponeras alla utifrån texter. Men också i de senare symfonierna är orden betydelsefulla. Det stolta och trotsiga kombinationen med en sorgemarch är något som i Femmans inledningssats har gemensamt med Wunderhorn-sången. Mahlers Symfoni nr 6 i a-moll är omgärdad med ett avskräckande rykte. Den bild som råder är att det är Mahlers svartaste verk, oförsonligt och dödsbesatt. Mahlers Symfoni nr 7 är Mahlers minst spelade symfoni. Den är den sista i gruppen om de tre rent instrumentella som Mahler skrev. 

Åttan kräver hela konsertsalens uppmärksamhet, den förutsätter också både musikernas och lyssnarnas hela insikt i musikens idévärld. Symfonins halvtimmeslånga första sats, Pingsthymnen kan inför den oinitierade vara avskräckande nog. Vi ställs inför en musikalisk mur av massiv orkester och körklang till råga på allt sjunger man på latin. Symfoni nr 9 är Mahlers sista fullbordade verk och för många inte minst kompositörer, hans verkliga mästerverk. De fyra satserna är mycket olika i förhållande till varandra. Många lyssnare till Nian snubblar på de hektiska mellansatserna. Men musiken i Nian rensar lyssnarnas öron och lämnar därmed plats för lugnet i finalen. Mahlers väldiga Symfoni nr 10 låg ofullbordad vid hans död i Wien den 18 maj 1911. Under de senaste femtio åren har ett enormt arbete lagts ner på att fullborda symfonin. Musikforskare, kompositörer och dirigenter har åstadkommit åtminstone sex olika mer eller mindre djärva rekonstruktioner. 

Gustav Mahlers musik uppmuntrar till personliga förhållningssätt till hans musik, vilket också framkommer av min recension av Malmbergs bok. Själv sätter jag Das Lied von der Erde främst av alla hans symfonier och därefter Tvåan. Jag har under åren haft förmånen att lyssna på åtskilliga Mahlerkonserter på Stockholms Konserthusstiftelse, som jag också samarbetet med i många år. Men också vid mina besök i Berwaldhallen. Jag har också lyssnat på många av hans skivor. och den första skivan jag lyssnade på kommer jag nog aldrig att glömma: Det var en skiva där dirigenten Bruno Walter, och den engelska sångerskan Kathleen Ferrier och Julius Patzak som medverkade. Carl-Johan Malmbergs intressanta och idérika bok: Nattens fågel och den nya dagen är för mig en verklig ögonöppnare för att kunna sätta mig in i Mahlers senaste symfonier som jag inte lyssnat på i tillräcklig utsträckning.

Mats Lönnerblad