När Leif Erixell Sammanfattar vad som hänt den tidigare Gudsstaternas religiösa makt mot furstarnas övermod, bannbullor och kättarbål och senaste tiders Gudsförnekarnas skamliga och rituella ledarkult som för närvarande bara producerar maktvilja, skräckvälden – och exempellösa fasa, visar det sig att många länders härskare inte har lärt sig någonting av historien och summerar att en otyglad makt som är hämningslös i sitt beräknade godtycke och sin ständigt expanderade maktvilja fortfarande är ett lika stort hot mot den civila freden som den alltid har varit. 

Två av de mest kända frederna genom tiderna från mitten av 1600-talet och framåt har gått till historien som mästerverk av diplomatisk balansgång. Det handlar om den westfaliska freden 1648 och Wienkongressen 1814 -1815. Den förstnämnda freden som avslutade trettioåriga kriget, spred gracerna år (nästan) samtliga deltagande parter. Det senaste stora fredsfördraget slöts sedan Tyskland kapitulerat efter andra världskriget. Det skedde efter den 2 maj 1945 när de tyska grupperna kapitulerade i Italien. Och efter den 5 maj när de tyska trupperna kapitulerade i nordvästra Tyskland på alla övriga fronter. Efter fem år och åtta månaders skoningslösa krig blev det äntligen på nytt fred i Europa. Under segermakternas kontroll kunde Tyskland avnazifieras och på nytt byggas upp till en framtida demokrati. Men ingen fred har någonsin varat för evigt. 

Den 24 februari 2022 markerar en ny ordning i Europa Vladimir Putin introducerade sin linje under en säkerhetskonferens i München 2007. Han etablerade den med kriget i Georgien 2008 och med annekteringen av Krimhalvön 2014. Med den fullskaliga invasionen i Ukraina har han korsat Rubicon. I sitt tal på ”Segerdagen”, den 9 maj 2023, som årligen firas för Stalins deltagande under andra världskriget, erkände president Vladimir Putin för första gången att det Ukrainska folket har drabbats av en ”katastrof”. men han skyllde ifrån sig på västmakterna som hjälper till att försvara Ukraina - mot Putins terror mot Ukraina - när det är Putin själv som valt att bekämpa på nytt försöka erövra Ukraina även under ”Segerdagen” med genomförande av ännu fler robotanfall mot flera ukrainska städer under tisdagen den 9 maj. 

Maktmissbruk och ”roffarmentaliteten” hos tyranner av alla de slag är Erixell inte nådig i sin bok. Han anser att det kollektivistiska slutna samhällets grymhet är större än något annat system - eftersom det utövas kollektivt - och därför maximerar förkvävningen av alla våra livsmöjligheter - både hos den egna befolkningen och i de länder man vill försöka erövra. Det sker numera genom att hota med kärnvapen och andra högteknologiska vapen för att nå sina mål. Alla medel som tillämpas både under historiens gång har inneburit förödelser och död fram till i dag för att nämna några:

Utsvältningen av Ukraina. Slavarbete i Gulag. De godtyckliga nackskotten mot oliktänkande. Massvälten efter det stora språnget i Kina. Kampucheas likpyramider, svältens farsoter i Nordkorea, stagnationen, alla de fängslade och likviderade på Kuba, som Erixell nämner. 

Kampen för totalt maktmissbruk har inga gränser. De måste bekämpas till varje pris och i varje land. De mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna är historiska kunskaper som vi måste ta vara på: insikter nådda genom blod och kamp under generationer, skriver Erixell. Slår vi mot dessa rättigheter - slår vi inte bara mot våra förfäders och farmödrars kamp, lidande och död. Vi avhänder oss också kunskap när vi tvingas äntra mörkrets väg: en regression mot barbariet. Själv kan jag bara hålla med författaren när han skriver att ett land aldrig borde byggas med despoter som styr efter eget godtycke. De ändrar själva lagarna för att passa in med deras egna intressen och skyr inga som helst medel för att försökta krossa allt motstånd. 

Mats Lönnerblad