Vår egen tid präglas både av det urbana livets snabba utveckling och längtan efter ett enklare liv i kontakt med naturen, familj och traditioner. Det kan påminna Albert Edelfelts strävan att hitta sin plats i korsvägarna mellan det moderna livets snabba utveckling på kontinenten och sin nordiska bakgrund. I den parisiska konstvärlden kunde konstnären utveckla sitt bildspråk med utrymme för såväl lokala traditioner som världsvan modernitet. 

Albert Edelfelt visade tidigt prov på konstnärlig talang. Parallellt med skolgången påbörjade han redan som fjortonåring studier vi Finska Konstföreningens ritskola i Helsingfors. Genom en statligt stipendium fick Edfelt möjlighet att sedan  möjlighet att vidareutbilda sig vid Konstakademien i Antwerpen 1873. Fortsatta studier följde vid den franska Konstakademien i Paris, École des Beax-arts, med lärare som historiemålaren Jean-Léon Gérome. Historieskildringarna krävde omsorgsfulla studier av källmaterial och noggrant urval av tidstypisk rekvisita. Det medeltida motivet av hans målning Drottning Blanka var ett tema som Edelfelt hade haft i åtanke under många år innan det färdigställdes och gjorde stor succé på salongen i Paris 1877. 

En stor del av Edelfelts konstnärliga produktion består av porträtt som i breda drag kan delas in i tre kategorier: porträtt av familjemedlemmar, beställningsporträtt samt vänporträtt från hans umgängeskrets i Paris. Officiella beställningsporträtt av medlemmar ur societeten utgjorde en viktig källa till försörjning, men kunde även leda till nya uppdrag. Under åren 1881 och 1882 utförde Edelfelt exempelvis många prestigefyllda porträtt av den ryska kejserliga familjen och dess närmaste krets. Porträttet av den hyllade vetenskapsmannen Louis Pasteur ,1885, var en av det mest omtalade beställningarna, och ett intyg på Edelfelts erkännande inom porträttgenren. Ett annat porträtt som han blev mycket uppmärksammad för är det kärleksfulla porträttet av Virginie, 1883 

Havet och båtar utgjorde ständigt återkommande motiv och ofta fick de lokala bosättarna agera modeller. Idén till den berömda målningen På havet fick Edelfelt redan 1880 då han följt med strömmingsfiskare i havsbandet i Finland där han hade sin ateljé i Haiko som han lätt uppföra i anslutning till sommarvillan. Till skillnad mot Skagenmålarnas dokumentation av företrädesvis manliga fiskare, valde Edelfelt ofta att placera barn och kvinnor i sina vardagsskildringar. Detta är också utgångspunkten i På havet. Under sina produktiva sommarvistelser i Finland utförde Edelfelt många andra realistiska folklivsskildringar från skärgården som mottogs väl i Frankrike. Målningen Ett barns likfärd från 1879 markerar ett skifte i Edelfelts karriär. 

Albert Adelfelt blev inspirerad av religiösa motiv. Han gifte sig med barndomsvännen Ellan de la Chapelle i januari 1888. I november samma år föddes sonen Erik. I samband med Eriks födelse väcktes hans stora intresse för mytologiska och framför allt religiösa motiv. Inspirerad av sonens ankomst målade Edelfelt Julmorgon, som enligt konstnären föreställer en finländsk madonna. I Jungfru Maria blev Edelfelts verk en symbol för moderskapet. I några av dessa målningar syns tydliga influenser från Prerafaeliterna. Och Edelfelt kan även ha påverkats av den engelska Arts and Crafts-rörelsen som han sägs ha beundrat. I många av de bibliska och motiven använde sig Edelfelt av finländska modeller med samtida kläder för att ge de religiösa motiven en lokal förankring. Det tydligaste exemplet i Edelfelts religiösa produktion är Kristus och Magdalena från 1890.

Illustratörsuppdragen var en viktig källa till försörjning både i början och i slutet av Edelfelts karriär. De mest tongivande uppdragen kom att utföras under 1890-talet och i början av 1900-talet. Svenska bilder av Carl Snoilsky, antologin Finland i Nittonde seklet och Fältskärns berättelser av Zacharias Topelius är några exempel. De mest omtalade illustrationerna gjorde dock Edelfelt i slutet av sitt liv till Johan Ludvig Runebergs diktverk fänrik Ståls sägner som gavs ut i en nyutgåva år 1900.

Edelfelt var mån om att illustrationerna skulle kännas autentiska och ägnade mycket tid åt att hitta historiskt material från Finska kriget för att på ett korrekt sätt kunna återge uniformer och vapen. Edelfelts biograf, Bertel Hintze, beskriver Fänrik Ståls sägner som ”hela nationens protest mot den ryska politiken” och menade att illustrationerna var Edelfelts ”största insats som fosterländsk konstnär”. Edelfelts sista illustratörsuppdrag var Selma Lagerlöfs Herr Arnes penningar som utfördes sommaren 1904.

Albert Edelfelt dog i en hjärtattack på Haiko den 18 augusti 1951. Han blev bara 51 år gammal. Efter sin död kom Edelfelt att betraktas som en portalfigur för den finländska realism och anses ännu i dag vara ett av de främsta namnen i den nordiska och finska sekelskiftskonsten. Edelfelt betydde även mycket för den yngre generationen finländska konstnärer, inte minst i sin roll som utställningskommissarie för Finlands paviljong på Världsutställnigen i Paris år 1900. Hans verk fanns med på utställningen Northern Light. Realism and Symbolism in Scandinavian Painting 1880 – 1910 som turnerade i USA i början av 1980-talet och även visades på Göteborgs konstmuseum 1983. Albert Edelfelt är också representerad med flera centrala verk i Göteborgs konstmuseum, genom sin farbror som han ofta besökte som bodde i Göteborg. Där finns han representerad med verk som ingått i stalisa museisamlingar i USA, Ryssland och övriga Europa. 

En viktig faktor för Edelfelts framgång i Paris var att han var mycket social, hjälpte svenska konstnärer som ville etablera sig i Frankrike och talade felfri franska. Till skillnad från många svenska konstnärer - som befann sig i Paris under samma period - knöt Edelfelt redan från början viktiga kontakter med och nära förbindelser med både konstkritiker och journalister. Ateljén i Paris behöll han under hela sitt liv, även om han på äldre dagar vistades mer i Finland.