[Hemsida]


Avicii - En musikalisk visionär         
2022-03-17 av Mats Lönnerblad 

När jag skulle intervjua DN- journalisten och författaren Måns Mosesson på Dagens nyheters huvudkontor på Gjörwellsgatan 30 i Stockholm kring hans debutbok:

Tim Biografin om Avicii, Albert Bonniers förlag - blev det ett omtumlande möte - som nog ingen av oss hade räknat med.

Innan jag gick in för att träffa Måns såg jag att det var en stor demonstration med både vanliga svenskar och flyktingar som kommit till Sverige från Ukraina med Ukrainska flaggor. Demonstration ägde rum utanför Ryska Ambassaden, som bor granne med DN. Rysslands och Vladimir Putins invasion av Ukraina inleddes i gryningen den 24 februari 2022. Samma dag som jag tidigare kommit överens med Måns att få intervjua honom under hans lunchrast i DN:s kafeteria.  

Vi lyckades enas om att inte tala så mycket om det pågående kriget mellan Ryssland och Ukraina. Vi höll oss till Måns bok om Tim Berglings karriär och liv tillkommit på Måns eget initiativ, först efter Tims självmord. Hans ställningstagande i boken var att det finns vissa begränsningar då man skriver om berömda människor som tagit sina liv - fick jag som svar när jag frågade honom hur själva självmordet gick till, vilket jag respekterade.

Det viktiga i berättelsen, som framgår av boken, är heller inte de specifika enskildheter som omgav Tims sista timmar, utan vad som ledde fram till dem och vi möjligen kan lära av hans bortgång.

Måns berättelse bygger på hundratals intervjuer, oräkneliga timmar av samtal med de som kände och jobbade med Tim Bergling. Genom hans familj fick Måns tillgång till både mobilanteckningar, chattkonversationer, teckningar, foton och läsplattor fulla av de böcker som Tim plöjde igenom med allt större intensitet.

Det som inledde karriären för Tim var när han mötte Arash Pournouri - som kallades för Ash för dem som kände honom, som ville hjälpa Tim i karriären och samtidigt agera som hans manager, precis som Stickan Anderson var för ABBA, som ledde fram till den internationella framgångssagan för ABBA, som fortfarande inte är avslutad.

På samma entusiastiska sätt som Stickan Anderson en gång visat vägen för Hootenanny Singers från Västervik, visade nu Ash sin artist hur musikindustrin såg ut  Arash lovade att han på ett år skulle göra Tim större än de flesta i Sverige, efter sina tidigare misslyckade affärssatsningar var Ash full av revanschlust. Han skulle aldrig mer bli blåst, i likhet med Stickan Anderson skulle han aldrig mer förlita sig på någon annan.

Första mötet med Ash gick bra. Det började med att han bara hjälpte till men det ledde så småningom till ett managementavtal. Tim var lycklig och tyckte det var coolt att ha en manager vid 18 års ålder. Samarbetet i början med Ash löpte relativt friktionsfritt. För Arash var situationen solklar. Det hade blivit dags att börja bygga ett nytt varumärke, och de framväxande sociala medierna var som gjorda för det, ansåg han. Ingen företagare behövde längre vänta på att någon reporter skulle komma ut med en fotograf och ge ens produkt en halvsida i tidningen.  

Han ville att Avicii skulle byggas upp till en stjärna, men ändå inte kännas ouppnåelig. Tim kände att det var tur att Ash hade koll på hur det där varumärkesbyggandet skulle gå till, för själv var han inte riktigt gjord för det.

När det kom till internationellt genomslag var Tims största föregångare förstås ABBA - den världsberömda kvartetten - som redan på sjuttiotalet hade kombinerat den mjuka svenska folkmusiken med noggranna harmonier och smakfulla ackordföljder i världshits som Dancing Queen och Take a Chance on on Me. På sjuttiotalet hade många sett gruppen som töntig, men historien hade givit deras melodiösa exakta kompositioner rätt.

När det gällde Tim var han oerhört självkritisk, ingenting spelade egentligen någon roll om inte publiken gillade vad han gjorde. Tim förberedde sina spelningar in i det sista, ofta längre än så. På det sättet hade han färdigpreparerade övergångar i sin musik som var säkra och snygga på majoriteten av materialet. Men han ville fortfarande variera sig, så att ingen riskerade att höra samma spelning två gånger.

För Tim följde framgång på framgång. Han blev otroligt populär. Publiken älskade hans musik. 2013 flyttade Tim till Los Angeles för att spela in sitt debutalbum. De svenska låtskrivarna Salem Al Fakir och Vincent Pontare blev bärande för att vidareutveckla Tims banbrytande sound. Med influenser från amerikansk folkmusik och bluegrass skrev de bland annat Hey Brother ihop med Tim som blev en världshit som innehöll både sång, musik och videoinspelning på samma tema, som fortfarande finns kvar att lyssna på You Tube i flera olika versioner.

Under tiden som föregått debutalbumet hade Tim gjort över trehundra uppträdande per år. Hösten 2013 spelades låtarna av både popradion och countrystationerna i USA, och skivan cementerade Aviciis namn bland världens största artister.

Men stressen som blev följden av alla flygresor och uppträdande blev till sist för mycket för Tim. Han ville sluta att turnera, sedan han drabbats av en inflammerad bukspottskörtel som hade gjort honom beroende av smärtstillande opioider. Pillerburkarna var med honom såväl i studion som hemma i villan i Los Angeles. Tim kände att han ville växa som låtskrivare och kompositör. Han kämpade resten av sin karriär för att göra ett album som gjorde ännu större avtryck i musikhistorien

Men livet ville annorlunda. Tim Berglings bortgång chockade den moderna musikvärlden. Hans musikaliska mod och det lekfulla sätt på vilket han fört samman olika stilar och uttryck hyllades i pressen. Samtidigt vittnade miljontals fans om den betydelse som Tims musik haft i deras liv. Tims melodier och de texter han skrivit tillsammans med sina samarbetspartner präglades av ljus och hoppfullhet, var en stärkande kraft för många, skriver Måns.

Måns Mosesson biografi om Tim ger en bra och heltäckande bild av vad framgången kan kosta för den som vill uppnå alla sina musikaliska mål. Vad följden blev för Tim som tvingas in i ett ekorrhjul som aldrig vill ta slut.  

Det förstod redan ABBA - som upphörde med all turnering, trots att de blev erbjudna miljardbelopp för att fortsätta med sitt turnerande, när de var mätta på all framgång, och ville gå vidare med sina liv.  

I deras fall skildes både Benny Andersson från sin Frida och Björn Ulvaeus från Agnetha, men Björn lyckade ändå fortsätta med sitt kreativa arbete med Benny, i en helt annan form. Det hann aldrig Tim Bergling få uppleva. Pressen blev för hård. Min uppfattning, efter att ha läst Måns Mosessons insiktsfulla och heltäckande biografi om Tim Bergling visar att Tim Bergling också var en introvert och skör ung man.  

Min egen uppfattning var att Tim var en musikalisk visionär som genom sin känsla för musikskapande, krossades genom det höga tempo han tvingade delta i, utan någon förmåga att kunna försvara sig.

Mats Lönnerblad

 


Bankrättsföreningen

Tack besöket och välkommen åter!
Besöksräknare:


Hemsida