Bokens titel: Friedrich Schiller. Ett urval filosofiska skrifter　
Författare: Friedrich Schiller　
Översättning: Kerstin Tegin-Gaddy, Åsa Narde och Astrid Sandmark.　
Förlag: Ny Solidaritet　

"Ingen människa måste." Alla andra ting måste, men för en människa finns ingenting så "ovärdigt" som att underkasta sig tvång. Med detta citat från Lessing inleder Friedrich Schiller en av sina filosofiska skrifter. Han hävdar med emfas och i sina dramer och diktning att den som "fegt underkastar sig tvång, kastar bort sin mänsklighet", vilket är lätt att hålla med om.　

Frihetens poet, upphovsmannen till bland annat de älskade dramerna "Wilhem Tell" och "Don Carlos" drevs han inte bara av sitt patos för den mänskliga friheten, utan också av en lika okuvlig vilja att filosofiskt förstå frihetens väsen. Ingen kan än i dag, som han, för vårt förnuft frilägga den lagbundna samspelet mellan vilja, tanke, hjärta och smak.

Schillers filosofiska upptäckter visar oss att alla dessa den mänskliga själens uttycksformer medvetet måste bearbetas och förädlas för att individen skall bli verkligt fri, skriver grundaren till Schillerinstitutet Helga Zepp-La Rouche i förordet till boken: Friedrich Schiller - Ett urval filosofiska skrifter som är utgiven av Shillerinstutets eget förlag. Ny Solidaritet.　

Schiller beskriver grunddragen i två motsatta idétreaditioner för ett samhällsbygge. I över två tusen år har de befunnit sig i krig med varandra inom den västerländska civilisationen. För att beskriva dessa två oförenliga idéer går Schiller till antiken och jämför hur Lykurgos etablerade sitt oligarkiska skräckväldet i Sparta, med hur Solon byggde upp den fria republiken i Athen. Vad Schiller brännmärker hårdast hos Lykurgos är hans förtryckarregim. Lykurgos motarbetade mänsklighetens högsta ändamål, skriver han, eftersom han med sitt slugt uttänkta statssystem kvarhöll spartanernas självsbildning "på den nivå där han fann den".　

Schiller visste att endast konsten och konstnärerna kunde levandegöra idealet om en förädlad mänsklighet. I dikten "Konstnärerna" - hans stora hyllning till mänskligheten - undervisar han just en sådan konstnär i denna ädla uppgift:　

"I edra händers vård är givetvårt dyra arv,　
vårt släktes värdighet:　
bevara det -　
med er det dör, med er det lyfts mot livet.　
Så tjäne diktningens magi　
den stora, visa gudaplanen　
och lede oss till oceanen　
av evig harmoni."　
Översättning av Johannes Edfelt　

Ett annat råd som Schiller gav till alla som vill försöka sig på att skriva poesi, var detta:

"Allt som skalden kan ge oss, är sin individualitet. Denna måste alltså vara värd att ställas ut för världen och eftervärlden. Att förädla denna sin individualitet, till den renast härligaste mänsklighet, är hans första och viktigaste uppgift, innan han tillåts röra det förträffliga. Det högsta värdet hos hans dikt kan ej vara något annat, än den är det rena fulländade avtrycket av en intressant sinnesstämning hos en intressant, fulländat sinne. 　

Friedrich Schiller anser att det endast är den moraliskt bildade människan, och endast denna, som är helt fri. Antingen är hon som makt överlägsen naturen, eller är hon överens med den. Inget som naturen utövar mot henne är tvång, ty innan tvånget kommer till henne har det redan blivit hennes egen handling och den dynamiska naturen når henne aldrig, ty hon skiljer sig frivilligt från allt som den kan nå.　

Ingen har som Schiller kunnat fånga det ödesmättade frihetens innersta väsen. Ingen har heller kunnat fånga den förbannelse, som drabbar den som inte på allvar värnar om den frihet han eller hon föddes med. I dramat Wilhem Tell, som Schiller skildrar på ett övertygande sätt, valde han att växa med sitt öde. Han valde att stå fast vid sina ideal och sin övertygelse om att hans liv var ämnat för något högre. Hans omtanke om sin egen och sina käras säkerhet mot förtryckarna krävde att målet sattes högre.　

Prinsen don Carlos, i Schillers drama, förlorade allt när han valde att låta sin dröm om att leda nederländernas befrielsekamp mot sin fars grupper grusas av sin olyckliga kärlek till sin styvmor och tillika tidigare trolovade. I Schillers filosofiska skrifter ser vi att Schillers geni inte bara står att finna i hans enastående sinne för de mest skilda människoöden, utan också för hans intensiva historiska och filosofiska studier och målmedvetna kamp för att med förnuftet förstå människans innersta väsen.　

Både för hela mänskligheten och för varje enskild mänsklig individ existerar yttre tvång. Det förnekar inte Schiller. Men för honom är det aldrig fråga om att överge idealet, att människan är "född till något högre": att hon alltid har möjlighet att möta en tvångssituation med sin egen fria vilja, att frivilligt underkasta sig det yttre tvång hon måste utstå, utan att ge avkall på att hon alltid är i stånd att bäras upp av stora tankar och ädla tankar. För Schiller är det aldrig fråga om att maktlös tillåta sig bli ett offer för omständigheterna och lockas in i sentimentalitetens till intet förpliktande gemenskap eller att sjunka ner i likgiltighetens cynism och själlöshet.　

Mats Lönnerblad