Bokens titel: Sista natten i Paris　
Författare: Ruth Druart　
Översättning: Hanna Svensson　
Förlag: Norstedts　　

Nu har han ett nytt liv i Kalifornien, med sin fru och deras barn - som han älskar över allt annat - men det skall visa sig att det i deras fall, inte bara går att fly från det förflutna och lämna allt bakom sig.　

Jean-Luc arbetade på järnvägen vid Paris interneringsläger i Drancy, varifrån tusentals judar varje dag skickas iväg med tåg i gryningen. Ingen vet säkert var de tar vägen. En tidig morgon, kommer hela hans liv ta en vändning, som han aldrig kan ha förutsett, när han blir hämtad till stationen för att laga en trasig räls och vagnarna vid perrongen. Folkmassan som väller ur dem är panikslagna och i tumultet som uppstår bryter sig en ung kvinna loss och i ren desperation gör hon ett val, som kommer att förändra båda hans och Charlottes och deras son liv deras liv för alltid.　

Han har redan tidige förstått att det är sant, att nazisterna tvingar in judarna i boskapsvagnar - så många som de kan klämma de in. De skickar iväg dem. Utan vatten. Utan mat. Något hade sagt till honom att han hört att en av Les Boches (nazisterna) skryta om att de fått in över tusen judar på de senaste tåget　

Sista natten i Paris, skriven av Ruth Druart i översättning av Hanna Svensson, Norstedts förlag. Boken är skriven av en engelsk författare som växte upp på Isle of Wight, men flyttade därifrån i 18-års åldern, för att studera psykologi vid universitetet i Leicester. 1993 flyttade hon till Paris där hon fick inspiration till att skriva sin debutroman Sista natten i Paris. Hon har man och 3 barn.　

När hon kom till Paris 1993 hade hon ingen aning om vilken inverkan staden skulle få på hennes liv. Hon blev överraskad och rörd av de många plaketterna och monumenten till minne av de som dödats under andra världskriget, med namnlistor som tycktes fortsätta i all oändlighet. Det chockade henne djupt och fick henne av vilja lära sig mer om denna mörka period i mänsklighetens historia. Till slut beslutade sig att själv skriva en roman om vad som verkligen hände.　

Själv har jag, som både arbetat och bott i Paris i min ungdom, och blev upprörd när jag fick veta vad som hänt under ockupationen och vad som följde efteråt. Men på den tiden jag kunde knappast föreställa mig vad som hände med alla judar som deporterades till Auschwitz och andra koncentrationsläger i Tyskland, under denna period. Det är inte detta som Sista natten i Paris handlar om.　

Boken förklarar vad som hände med fransmännen när deras land blev ockuperat och alla måste infinna sig för "Service du travail obligatoire" (tvångsarbete för tyskarna) som alla franska medborgare utsattes för som inte blev deporterade och dödade av de tyska nazisterna. De som stannade i sitt land och hade två möjligheter: 　

Antingen deltog de i motståndsarbetet under andra världskriget eller så tvingade utföra de sysselsättningar som tyskarna själva valde bort. Jean-Luc valde att göra motstånd när han förstod vad som höll på att hända, med alla judar som deporterades. Han saboterade järnvägen så att inga tåg kunde lämna stationen och höll därmed själv på att bli avrättad. Men turen stod honom bi. Ingen förstod vad han hade gjort och han hamnade i stället på tyskarnas eget sjukhus där han råkade bli kär i en sjuksköterska som hette Charlotte.　

Men vad kunde han själv göra när han fick en bebis överlämnad till sig. Det var inte hans försök att sabotera järnvägen, som hade orsakat den nya skadan. Det fanns bara en utväg. Han flydde från järnvägsstationen hem till Charlottes familj och bad att få hjälp med att någon skulle ta hand om bebisen. Vad han undrade var varför försvarade de inte sitt land bättre. 　

När kriget var över visste han att det skulle finnas olösta konflikter, familjer som slitits sönder, och inte kunde tolerera de som godvilligt anpassat sig efter de nya omständigheterna som rådde. Själv visste han inte vad han skulle göra med bebisen eller hur Charlotte och hennes mor skulle reagera när han genom den familjen lösa problemet.　

På något sätt blev de alla medskyldiga till något som inte var deras fel. Fransmännen - lät utan att göra något som helst motstånd - nazisterna ta deras mat, deras vin, deras mark och hus. I april 1944 hade tyskarna fortfarande makten i Tyskland. Fransmännen hade inget val. Antingen anpassade de sig för den rådande ordningen eller också gjorde de uppror eller flydde.　

Jean-Luc som var kär i Charlotte och helt plötsligt fick Jean-Luc nyfödd bebis att ta hand om. Han hade inget val. Antingen överlämnade han bebisen till tyskarna eller också flydde han med barnet. Han lyckades fly med både barn och Charlotte till USA. 　

Barnet fick den bästa möjliga omvårdnaden Charlotte valde att fly med Jean-Luc trots att de vare sig var förlovade eller gifta. Hur det gick sedan vill jag inte avslöja. Men de lyckades i alla fall fly till USA och skaffa sig ett nytt liv. Men konsekvenserna som beskrivs utförligt i romanen lät inte vänta på sig. 　

Debutromanen som Druat har skrivit är en av de bästa romaner jag någonsin läst, vad som händer i ett land som blir ockuperat, där hela nationen faller samman, utan att vare sig kunna försvara sig eller mobilisterna ett tillräckligt försvar för framtiden. Det är numera odiskutabelt att det var amerikanarna som räddade både Frankrike och Europa från att hamna in nazisternas klor.　

Mats Lönnerblad