[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Sveriges genom tidernas störste skald, Gustaf Fröding, tyckte om att klä av sig naken. Både bildligt och bokstavligt. Det visade han både i sin självutlämnande poesi och genom sina offentliga uppträdanden.

Bokens titel: Gustaf Fröding och kärleken. En psykologisk och psykiatrisk
studie
Författare: Johan Cullberg
Förslag: Natur och Kultur, 2004
Antal sidor: 260

Gustaf Fröding (1860 - 1911) betraktas i dag som en föregångare inom diktkonsten. Han lyckades befria den svenska lyriken från dess traditionella stil, som var så vanlig i slutet av 1800-talet. Samtidigt gjorde han själv allt för underminera sitt eget goda rykte. Det skedde genom det utsvävande bohemliv han levde, både i Sverige och utomlands..

Han led svårt av sitt alkoholbegär som grundlades redan i mycket unga år. Det hjälpte till att förkorta hans liv. Gustaf Frödings senare diktning blev en alltmera desperat strategi för att kunna godkänna sig som människa. Han tillbringade en stor del av sin tid på olika sjukhus. Till slut togs han in på Upsala hospital, djupt psykotisk.

Den svenska allmänheten som rördes av Gustaf Frödings öde samlade in tillräckligt med pengar för att han skulle få ett lugnare liv och slippa ifrån alla sjukhusvistelser.  De insamlade medlen tillsammans med författararvodet, räckte detta för att han skulle kunna hyra en villa på Djurgården (villa Gröndal) där Fröding kunde bo. Där fick god vård och omvårdnad i hemmiljö, från 1907 fram till sin död 1911.

Om Gustaf Frödings liv har Johan Cullberg som är professor i psykiatri och f d överläkare med lång erfarenhet från kliniskt och vetenskapligt arbete skrivit en intressant och lärorik bok: "Gustaf Fröding och kärleken." En psykolgisk och psykiatrisk studie ( (Natur och Kultur, 2004)

Cullberg anser att Gustaf Fröding - trots alla sina anfäktelser - ofta befann sig på högsta konstnärliga nivå, samtidigt var Frödings egen uppskattning av sina dikter låg. Upplevelsen att vara fast i sitt öde tecknade Fröding i många av sina dikter.

Det var diktsamlingen Guitarr och dragharmonika  (1891) som gjorde Fröding känd och älskad.  Här väver Fröding som titeln antyder, samman det finstämda och sorgsna med det burleska och och lekfulla i de olika dikterna. Den kärlek som Fröding skildrar kan ibland vara skimrande och glad. Oftare är den inledningen till en katastrof och undergång.

Fröding visar också hur  kvinnan kan såras till döds av kärleken. Ungdomsdikten "Parken" handlar om skulden efter det att en flickas liv krossats:

Hon var en ärlig själ, som föga visste,
hur det bland människor går till och sker,
hon trodde mig om gott och trodde miste;
det kom en  tid - då trodde hon ej mer.

Det kom en tid, den tunga sorgetiden,
hon övergavs - och sjönk - och är ej mer;
och själv jag övergavs av sinnesfriden,
den vacklade - och sjönk - och är ej mer.

Gustaf Fröding hade en kluven personlighet, skriver Cullberg. Han levde ett dubbelt liv. Den ene var den berömde Fröding. Den värmlänning som hela svenska folket älskade. Han var den olycklige poeten med den stora framgången, med sina stora sociala tillkortakommanden, sin blyghet och sin ständiga kärleksvånda.

Den andre, mera lokalt ökände Fröding levde självdestruktivt, där perioderna begränsades av att pengarna och därmed spriten tog slut, eller att han blev utkastad från den prostituerade där han sist hamnat. Här gällde inga överenskommelser eller någon hänsyn till vänner och närstående. Hur han själv levde åtspeglar sig också i hans diktning som är fullständigt självutlämnande vilket framgår av första strofen till "En kärleksvisa"

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Som så ofta vid alkoholism förstärktes de vattentäta skotten gentemot den "normala" personligheten genom åren. Överenskommelser kunde träffas men var som bortblåsta efter att det första glaset tagits.

Johan Cullberg anser att Fröding förde en högst realistisk kamp på liv och död mellan sin empatiska personlighet å ena sidan och ett rasande tröstsökande med sprit och prostituerade å den andra. En kamp som satte sin tydliga spår och blev allt mer förträrande.

1896 börjar Fröding öppet plädera för både fri sexualitet och nakenhet. Det sker i den erotiska dikten "Morgondröm" och genom att han själv helt ogenerat  promenerar naken i ett hotell i Stockholm. Det sker också genom olika nakna upptåg, som när han vid ett tillfälle samma år framträder spritt språngande naken nudist, tillsammans med en annan nationalskald, Verner von Heidenstam, och författaren och tecknaren Albert Engström ute på Sandhamn.

När det gäller Frödings kärleksdikter anser Culleberg att de inte bara var kärleksfulla utan också fyllda av djupaste ambivalens inför kvinnan. Fruktan att göra illa, växlar med behovet att smutsa ner och förgöra henne.

Det var Gralfilosofin som skulle frälsa Fröding från den förbannelse som förföljde honom. Diktsamlingen Gralstänk från 1898 blev hans sista före den långa tvångsvård som följde ett drygt halvår senare. Den heliga Gralen var enligt legenderna det första nattvardskärlet.

I samma kärl, sades det, uppsamlade Josef från Arimatia resterna av Jesu blod efter korsfästelsen. Myterna om kärlet spelar stor roll i medeltidsdikten och olika legender. Kristen mystik legeras här med mera hedniska föreställningar. I Gralstänk lever Fröding ut sina fantasier ordentligt. Han vill till och med förgöra oskulden.

Han ville stena
den förr så rena,
han ville slita
med klor i stycken
den förr så vita,
som drack den drycken,
likt en varg, som sliter
ett lag itu.

"Gustaf Fröding och kärleken" innehåller  både stor dramatisk och underhållande läsning. Man grips av Frödings diktaröde, som Johan Cullberg lyckas skildra med både empati och inlevelse. I boken framgår också vilka konsekvenser Frödings  självdestruktiva liv förde med sig både för honom själv och hans närmaste omgivning.

Mats Lönnerblad
Författare och litteraturkritiker

Bankrättsföreningen