[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Guds hotfullhet och ilska mot människorna för vad de ställer till med är ett ständigt återkommande tema hos många författare, som därmed både glömmer bort bibelns kärleksbudskap och förlåtelsen av  synder.

Det senaste boken som jag läst och som handlar om detta har skrivits av författaren Harry Mulisch "Upptäckten av himlen" som kom ut på nederländska redan 1992. Men det skulle dröja ända fram till 2004 innan den gavs ut på svenska  (Wahlström & Widstrand ,2004)

Bokens titel: Upptäckten av himlen
Författare: Harry Mulisch
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2004
Antal sidor: 830

Harry Mulisch föddes 1927 i Haarlem i Nederländerna och bor i Amsterdam.
Hans författarskap kretsar ofta kring filosofiska och religiösa frågeställningar. "Upptäckten av himlen"  kan betraktas som en slags sammanställning av hela hans författarskap. Boken  har och sedan den kom ut skapat stor förundran och framgång i de länder där boken hittills har publicerats.

En annan känd författare som gärna skriver böcker som handlar om filosofi, politik och religion är Jean D´Ormesson, född 1925, som är en uppskattad och lika välkänd författare i Frankrike. Trots att han också är medlem i Franska Akademin är han i det närmaste okänd i Sverige. Hans bok "Le rapport Gabriel"(Gabriels rapport)  kretsar kring samma tema som Harry Mulish. Boken kom ut på förlaget Gallimard 1999,  men är ännu ej översatt till svenska.

Boken titel: Le rapport Gabriel
Författare: Jean d´Ormesson
Förlag: Gallimard, 1999
Antal sidor 448

Författaren till "Upptäckten av himlen" beskriver världen som ett svårförståeligt kaos utan någon större ordning. Huvudpersonen Onno i Harry Mulish bok anser att världen inte hänger ihop över huvudtaget, lika lite som innehållet i en sopsäck. Enligt honom är världen - eller åtminstone jorden - en enda jättelik, improviserad röra som av oförklarliga anledningar fortfarande fungerar i någon mån. I detta kaos i universum hör människan egentligen inte hemma.

Enligt Onno är det precis likadant i politiken som inte består av annat en improvisationer och kompromisser. Han menar att folk tror att politik kretsar kring överlägsen intelligens och djävulska komplotter ; men om de fick reda på hur det politiska arbetet i själva verket bedrivs så skulle de bli vettskrämda. I denna värld av kaos är det bara Gud som förmår  styra människorna, och på olika sätt påverkar deras handlanden för att nå sina egna syften.

"Upptäckten av himlen" har kallats en av de viktigaste romanerna som skrivits sedan andra världskriget. Boken spänner också över många av de viktigaste politiska händelserna under 1990-talets senare hälft. En myllrande historia som är lika spännande som innehållet i en välskriven deckare. Intresset hålls hela tiden vid liv av hur boken skall sluta.  Harry Mulish har flera gånger nämnts i Nobelprisssammanhang.

När Jean D´Ormesson talar om de onda som sker nämner han en maktfullkomlig elit som det största hotet mot mänskligheten. Hitler och Stalin anger han som exempel på några av de största förövararna, som vi  måste lära sig att skydda sig mot. Gudsförnekelsen och kampen mellan gott och ont är det centrala temat i hans bok. Huvudpersonen i boken är han själv, i en dialog med ärkeängeln Gabriel som är utsänd av Gud för att underrätta sig om tillståndet på jorden. Han menar att världen har blivit både mer abstrakt och mer komplicerad att styra.

Huvudbudskapet i bägge böckerna är hur Gud till slut har tröttnat på människorna, som han slut överväger att lämna åt sitt eget öde.

Min huvudinvändning mot bägge böckerna är att författarna gör det alldeles för lätt för sig. De fokuserar alldeles för mycket på gamla testamentet,  där Gud i vissa delar framställs som en maktfullständig despot. Därmed glömmer de bort kärleksbudskapet i Bibeln.

I det gamla testamentet är det visserligen sant att Gud ofta framställs ofta som en sträng och bestraffande Herre, som skulle blidkas på olika sätt med nitälskan och offer. Därmed väljer författarna bort det nya testamentet där kärleksbudskapet klart framgår i evangelierna (Matteus, Markus, Lukas och Johannes)  I det nya testamentet har ju Gud också formen av en kärleksfull och förlåtande Fader. Förlåtelsen betonas också i Kristi gärningar och lära.

Min egen uppfattning är att Kärleken alltid är frivillig. Det är ju därför som människorna har den s k "fria viljan" som måste vara att följa naturens ordning (Guds ordning) Antingen förstår man detta eller så struntar man i att förstå. Eller också försöker man behärska den genom att försöka göra om den. Vilket också sker, genom t e x genmanipulation.

Om människan missbrukar sin "fria vilja" och väljer att gå emot Guds ordning, så ingår det också i naturens system att hon straffar ut sig själv. Det är således inte Gud som straffar människan, utan människan som straffar sig själv, vilket många författare tycks ha svårt att ta till sig.

När vi  hamnar  i en global miljöförstörelse, mental ohälsa eller i krig, är det  människan själv förstör livsvillkoren på planeten jorden. I dag håller vi på med en omvänd ekologisk resa bakåt i tiden. Mot den giftiga atmosfär som fanns på jordytan under urtiden.

Grundfelet hos många författare som skriver om religion är att man försöker göra om Gud efter vår egen förebild, samtidigt som man glömmer bort kärleksperspektivet. Vad författarna heller inte har förstått är att den moderna människan egentligen inte förmår manipulera Guds skapelse. Hon tror att hon kan manipulera den sanna verkligheten. Men i själv verket är Guds sanna verklighet oförstörbar och evig.

Mats Lönnerblad
Författare och litteraturkritiker

Bankrättsföreningen