[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

När jag läser Eva Jolys bok: ”Sanningens ögonblick” (Bokförlaget DN 2004) tänker jag genast på hur det gick till i samband med den rättsliga hanteringen av krisbankerna, under den svenska bankkrisen.

Boken titel: Sanningens ögonblick
Författare: Eva Joly
Förlag: Bokförlaget DN, 2004

De frågeställningar som Eva Joly tar upp i boken kring de grova oegentligheterna i det franska oljebolaget Elf, kunde lika gärna handlat om vad som hände i de svenska krisbankerna, under åren 1987 – 1993. I vårt land rådde då samma uppochnedvända värden som Eva Joly berättar om i sin dramatiska bok som handlar om korruption och maktmissbruk i Frankrike.

Men till skillnad mot vad som hände i Frankrike där man till slut, med bland annat Eva Jolys bistånd lyckades få brottslingarna ställda inför rätta, går de svenska bankdirektörerna och politikerna som gjorde sig skyldiga till mycket grövre brott under bankkrisen fortfarande fria.

Vad Eva Joly avslöjade när hon var verksam som undersökningsdomare i Paris, sedan hon återkommit till Norge där hon nu är bosatt var hur oljebolaget Elf under slutet av 80 – talet och i början av 90 – talet tappats på omkring 2 miljarder franc.

Pengarna användes bland annat för att betala mutor, privat lyxkonsumtion och finansiering av politiska partier. När Eva Joly granskade Elf blev hon en av Frankrikes mest omskrivna, beundrade och fruktade personer. Det är i huvudsak om hur denna granskning gick till som hon var huvudansvarig för, som hennes bok handlar.

Under sitt arbete med att avslöja alla oegentligheten inom det statliga oljebolaget hotades hon till livet och utsattes för förtalskampanjer. Hon skuggades, hennes telefoner avlyssnades och det skedde flera inbrott på hennes kontor. I många år tvingades hon ha livvakter. Precis som under den svenska bankkrisen pekade spåren i den franska Elfskandalen mot samhällets toppar. De franska politikerna och cheferna för storföretagen ansåg sig stå över lagen.

Det gjorde bankdirektörerna och politikerna också under den svenska bankkrisen. Men trots att det i dag finns bevis för att såväl Gota Bank och Nordea (gamla Nordbanken) var på obestånd redan den 1 februari 1990, fortsatte dessa banker sin verksamhet. I stället fick man den f d bankministern Bo Lundgrens (m) tillstånd att plundra de kunder som inte längre passade in i bankernas ”portfölj”.

När det sedan gäller frågan hur man bar sig åt för att undersöka alla oegentligheter som skedde i bankerna under krisen, upphör alla likheter med Sverige. Eva Joly visar med sin bok att även samhällets toppar tvingas följa lagstiftningen i Frankrike. Mina böcker visar hur svenska bankdirektörer, både slipper att följa lagen och går fria från straff.

I Frankrike fungerar rättvisan bättre än i Sverige. Fransmännen både åtalade och fällde aktörerna i samband med den franska bankkrisen, som jag tidigare berättat om i min bok: ”Från bankkris till börskris” (Bankrättsföreningen, 2003) De ansvariga inom Elf ställdes till svars för sina brott genom Eva Jolys försorg.

I Sverige fick den statliga ”värstingbanken” Nordea anlita sin egen försvarsadvokat, för att utreda de brott som begicks av bankens anställda. När det gällde ledningens och styrelses brott i samma bank, fick bankens ledning i uppdrag att utreda dessa brott.

Eva Jolys bok ”Sanningens ögonblick” är en bra bok hur man bär sig åt för att bekämpa korruption och maktmissbruk. Jag vill därför gärna rekommendera den till de svenska handläggare, som valde att lägga locket på och inte vidtaga några rättsliga åtgärder alls, mot de skyldiga aktörerna, till Sveriges största rättskandal genom tiderna.

När Eva Joly höll på som bäst med Elf – utredningen varnades hon hos en ”vän” för att fortsätta med utredningen med orden: ”Madame, ni måste inse att att nittioåtta procent av alla brott går att döma i domstol. Men det finns två procent som rättvisan inte kommer åt. De kallas för statshemligheter. Det finns många mäktiga intressen som berörs av er verksamhet. Var på er vakt. Staten har folk i sin tjänst som skyddar dessa hemligheter.”

Om det är mot den bakgrunden som de svenska krisbankerna fick tillåtelse att utreda sina egna brott och plundra sina kunder, börjar jag äntligen förstå varför det svenska rättsväsendet inte längre fungerar, när det gäller att på ett opartiskt sätt utreda de många tvistemålen mellan bank och kund.

Mot bakgrund vad som tillåts hända i Sverige, delar jag därför Eva Jolys viktiga frågeställning som hon ställer i boken: ”Vilken ekonomi kan i längden fungera utan förtroende ? Vilken demokrati kan förbli levande om eliterna de facto har tagit sig friheten kränka lagen och garanteras gå fria från straff ? ”

Mats Lönnerblad

Bankrättsföreningen