John Greens redan hyllade roman: Förr eller senare exploderar jag, Bonnier Carlsen, 2013, i en bra och tidstrogen översättning från engelskan av Ylva Stålmark, är nog en av de bästa ungdomsromanerna jag läst.

Bokens titel: Förr eller senare exploderar jag
Författare: John Green
Översättning: Ylva Stålmark
Förlag: Bonnier Carlsen 2013

Förr eller senare exploderar jag har redan hunnit få stor uppmärksamhet, när boken först kom ut på engelska 2012, under titeln: The Fault in Our Stars. Den fick pris av Time Magazine som förra årets bästa skönlitterära bok. Det visar också att gränserna mellan ungdomslitteratur och andra romaner håller på att suddas ut.

Green är en amerikansk författare med flera romaner bakom sig. Han har tidigare arbetat med barn, som har livshotande sjukdomar, och skriver på ett lättillgängligt vardagsspråk som är lätt att ta till sig. Han har även flera prisbelönta böcker bakom sig.

Boken handlar om de viktiga existentiella frågorna, vad vi gör med våra liv – om vi om vi drabbats av sjukdom som kommer att leda till en för tidig död – vilket medför att vi vet med oss, att vi aldrig kommer att hinna leva våra liv fullt ut. Green tar tag i de svåra existentiella frågorna på ett bra sätt, utan att bli alltför sentimental.

Huvudpersonerna, sextonåriga Hazel Grace, Augustus Waters och hans bästa kompis Isaac, har alla drabbats av cancer. Augustus (Gus) har tvingats amputera ett ben, men tror att han har blivit botad. Hazel diagnostiseras med fjärde stadiet av sköldkörtelcancer vid 12 års ålder. Men två år senare sker ett medicinskt mirakel, och tumörerna i lungorna krymper. Men hon vet att hon har obotlig cancer i sköldkörteln och lever på lånad tid. Isaac har opererat bort det ena ögat och riskerar att bli helt blind.

Romanen visar också på ett tydligt sätt hur omgivning förhåller sig till dem som drabbats av en obotlig sjukdom. Hur föräldrarna reagerar och efter bästa förmåga försöker göra livet lättare för sina barn. Hur kompisar och närstående agerar när livet radikalt förändras för deras skolkompisar och vänner.

För Hazels del är det inte cancerdiagnosen som hon fick för tre år sedan som gör livet svårt för henne. Det är vetskapen att hon snart skall dö. Hon isolerar sig alltmer i hemmet. Lösningen för hennes föräldrar blir att anmäla henne till kyrkans stödgrupp, för unga med cancer, där hon också träffar sina nya vänner.

Grundtonen i boken är positiv trots sjukdomen. Författaren skriver med humor och värme och undviker onödiga pekpinnar. När Gus presenterar sig för de andra olycksdrabbade i stödgruppen ser han sig själv ”som om han sitter i en bergodalbana som bara går uppåt”. Hazel som har cancer i både sköldkörteln och metastaser i lungorna säger, sin svåra sjukdom till trots, att hon mår okej.

Även Isaac som är sjutton år och tror att han snart kommer att tvingas operera bort det andra ögat och bli blind, vill inte klaga eftersom han vet att det är många som har det värre. Vad som hjälper honom att leva, är att han har sin tjej och sin bästa kompis Gus, som Hazel snart blir förälskad i.

Kärlekshistorien mellan Gus och Hazel får en tveksam början från Hazels sida, som är rädd för att involvera sig i något som hon vet inte kan få en fortsättning, men så småningom visar det sig att det finner varandra på flera plan, och snart kan de inte leva utan varandra.

Gus från sida blir redan från början hjälplöst förälskad i Hazel. Han stirrar på henne redan från början, när de ses första gången i stödgruppen. Han kan inte ta ögonen från henne. Hur deras stormande kärlekshistoria slutar vill jag inte avslöja.

Berättelsen har många dimensioner. Hazel har läst en bok: Ett storslaget lidande av den (fiktive) holländske författaren Peter vad Houten där hon känner igen sig själv och sin egen sjukdom, och därför gärna vill veta hur historien i boken slutar, eftersom den mynnar ut i en rad frågetecken. Men författaren svarar inte på hennes mejl.

Till slut lyckas Gus få kontakt med författaren litteräre agent som bjuder in dem till Amsterdam för att träffa författaren och för att Hazel skall få svar på de viktiga frågor som betyder så mycket för henne. Men resan blir mer dramatisk än vad du kunna förutse. Och Peter van Houten är inte alls som de förväntat sig.

Förr eller senare exploderar jag har ett gripande innehåll – som nästan tar andan ur mig – både emotionellt och mentalt. Boken är väl skriven och det går knappast att sluta läsa när man väl har börjat. Det är en insiktsfull berättelse om hur ungdomarna själva upplever vad som händer i deras liv, när sjukdomen helt förändrar deras livsförhållande och deras egna upplevelser kring kärleken och döden.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen